Tyst in i graven
Ja, det händer inte mycket här. Inte en fjuttig kallelse har kommit i brevlådan ens. Blir så arg, så frustrerad att allt ska ta sådan förbannad jäkla tid. Känner just nu att allt ligger på ytan och bara vill bubbla upp, koka över. Allt är så orättvist, och jag är trött på det nu.
Vi skulle ju få komma till läkaren på kliniken INNAN makens biopsi i slutet av September, har vi varit dit? Nä! Som sagt, ingen kallelse nånstans. Varken på hemmakliniken, bortakliniken eller urologen där maken ska kolla upp sina testiklar.
Hade detta varit jag för något år sedan hade jag telefonterrat dom, men nu? Jag orkar inte. Jag vill men har inte orken att tjata, klösas och armbåga mig fram längre. Sjukvården är så B.
(ja, jag är på dåligt humör idag. och igår med. och i förrgår. och... va trött jag är på att vara låg o avig!)
Vi skulle ju få komma till läkaren på kliniken INNAN makens biopsi i slutet av September, har vi varit dit? Nä! Som sagt, ingen kallelse nånstans. Varken på hemmakliniken, bortakliniken eller urologen där maken ska kolla upp sina testiklar.
Hade detta varit jag för något år sedan hade jag telefonterrat dom, men nu? Jag orkar inte. Jag vill men har inte orken att tjata, klösas och armbåga mig fram längre. Sjukvården är så B.
(ja, jag är på dåligt humör idag. och igår med. och i förrgår. och... va trött jag är på att vara låg o avig!)
Kommentarer
Postat av: Susanne
Men gumman, sitter här med tårar i ögonen. Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara. Så jäkla frustrerande...
Man undrar varför ni inte fått någon kallelse... Men till slut orkar man inte bråka hur mycket som helst. Sjukvården i ett nötskal. Man måste vara frisk och pigg och glad för att orka tjafsa med dom... :(
Massa kramar!
Trackback
