Underbar Gåva

Mileon, så ska våran prins få heta i tilltalsnamn. Han har mycket hår, åt det mörkare hållet. Har just nu problem med envis gulsot och har stundtals problem att behålla det lilla han sondas varannan timme. Men lite kiss o lite bajs har äntligen kommit, tänka sig att man kan bli så glad för sådant??

Han är allt en liten Buddha i ansiktet, speciellt när han trycker ner huvudet mot överkroppen som han gärna gör när han ligger på rygg. Goa kinder om inte annat, resten av kroppen är han en liten tunnis.


Så... hur gick detta till?

Igångsättningen, gav mig en hel del pinvärkar. Men även nyttiga värkar som gjorde att jag öppnade mig mer o mer. Dock vart det riktigt oregelbundna värkar men som började komma allt mer och mer under den tidiga morgonen på Fredagen, maken låg och sov helt dödstrött medans jag vankade runt i korridorerna. Frustrerad - för jag fick aldrig vila från smärtorna, mellan värkarna satte min blåsa igång occh gjorde ont... Klockan blev morgon och precis i skiftbyte så hamnade vi till slut i en riktig förlossningssal då vi annars legat i ett "uppehållsrum". Maken fick sig ett bryskt uppvaknande där ;-)

Narkosläkare kallades dit för jag var öppen 3 cm och jag krävde verkligen epidural för att få lite lugn på det hela. Jag är väldigt förvirrad för jag är osäker på klockslagen, men han kom till sist vid lunch - epiduralen fick jag ha i EN timme innan den började krångla - slutade helt o upphöra. Vid två höll jag på att gå itu för dem hade ju brassat på med värkdropp dessutom för den korta stund jag hade fått epidural hade slagit av på takten på mina egna värkar. Bröt ihop för jag var så trött och kände mig inte tagen på allvar, rök ihop med en bitterfitta till barnmorska (ursäkta) och sedan fick jag äntligen prata med läkaren som var så pedagogisk. Vid det här laget hade värkarna tilltagit rejält och jag kände trycket bak på ett helt annat vis än innan. Läkaren ville checka av om det fortfarande gick med kejsarsnitt men vid kollen är jag helt öppen.

Bara att krysta Linda! VA? Jag bröt ihop igen, men vad gör jag nu då när jag inte har någon smärtlindring alls? Jag gör sönder!! Fick lustgasen, min bästa vän. Så här i efterhand tycker jag det är konstigt att jag inte fick lustgas som komplement innan när epiduralen slutade funka.

Mycket hallucinationer senare, så helt plötsligt slutar krystvärkarna. Konstigt, jag slutar upp i "mitt" och undrar vad dem väntar på. Ha ha! Dropp i full fart, lite väntan - så körde vi igång igen. Lyssnade på kroppen och bara gjorde allt jag orkade. Krystarbetet pågick i drygt 1 timme o 15 min, läkaren var in och tänkte hjälpa till med sugklocka - men precis när han öppnat det sterila paketet så fick jag krystvärk igen och fick ut huvudet! Sen var det inte mycket kvar av jobbet, tyckte absolut att krystvärkarna var bäst av hela förlossningen.

16.06 kom en liten kladdig knölande krabat som hamnade på min mage, underbart! Ett team stod utanför o väntade för att checka av honom då han är för tidigt född. Maken följde med och kom tillbaka, en stolt pappa! Fick mysa lite innan dem åkte upp till barnkliniken - det var lika bra för lillkillen hade lite svårt med andningen i början. Kippade mycket. Jag själv fick snällt ligga kvar och krysta ut moderkakan och sedan bli undersökt x 3... Rejäl bristning långt upp, jag skrek som en stucken gris trots flera sprutor och lustgas. Allt snurrade men smärtan var olidlig. Har nog aldrig gråtit så som jag gjorde då. Läkaren var tvungen o kolla han med, sa att det blir minst 5 stygn och han ville inte ens försöka - utan han ville ha mig sövd.
Så ingen firarbricka för mig, det fick maken ensam - stackarn! Jag rullades istället iväg till operation. Klockan var då ca 18. Vaknar upp vid 20. Ont, mörbultad. Får rullas upp på barnkliniken när jag var stabil igen. Myste med mina fina killar. Trött men fruktansvärt lycklig! Hamnar sen med maken på ett eget rum på bb, slår ihop våra ögon i rasande tempo vid tolvslaget.

Mycket svamligt men ett hum om Fredagsdygnet.