Underbar Gåva

Fy bubblan så less jag blev av att höra att det var fullt och jag hade ÄL på G.. Snorkig och pratade till mig som jag var en liten barnrumpa gjorde inte saken bättre. Jag blev väldigt förvånad och handlingsförlamad av att höra "Du... jag måste tyvärr göra er besvikna, det ser ut som det är fullt på kliniken hela veckan ut och vi då inte kan ta emot er.." Va? Stakade bara fram något i början för jag var så paff, och sen ifrågasatte jag huruvida det kommer bli nästa gång jag ringer, är det fullt då med?! De kunde hon naturligtvis inte svara på, men att vi skulle bli prioriterade då när vi blivit nekade. Hur ska man bli prioriterad med endast två-tre dagars varsel?! ÅÅÅÅÅÅH!!


De här dagarna har jag tänkt mer o mer, vi pratade för drygt tre år sedan om det men vi valde att testa denna väg vi är på nu först - men åren tickar på och det kanske är läge att ha båda fötterna på båda sidorna? Vet att det inte är okej att stå i adoptionskö och försöka med ivf samtidigt - men det är MÅNGA som gör det för att spara tid.
Jag gillar dock inte att man ska bli synad under lupp, inte för att jag döljer något utan mer för att det är så orättvist att få bli in och utvänd på detaljer för att bli godkänd medans ex. knarkare ruskar lite på underkläderna i något hörn på stan så blir de gravida. Nåväl, de kanske blir goda föräldrar - en del av dem. Lite att dra alla över en kam men ni kanske förstår poängen?

Har även varit väldigt emot adoption, jag är så hiskeligt rädd att inte kunna ta till mig ev. adopterade barn. Kanske är normala känslor, eller så inte. Men det känns bara mer o mer som rätt alternativ, har inga problem att få barn både via ivf och genom adoption. Än så länge funderar jag, vet redan var maken står i det hela och det känns jätteskönt.