Underbar Gåva

På bara några dagar så har vår lille pojk blivit en stor pojk, hur kan det gå så fort?! Han är mycket bestämd med att det varken ska gosas med en hur som helst och han vet exakt vad han vill och inte vill - och det hörs, med råge när det inte är som han önskar.

Tv'n är intressant och han kan sitta och titta på barnprogram hur länge som helst om han så fick det. Mamman är int elika förtjust i hans nya intresse.

Och det ska vara action, konstant. Mycket är tråkigt här hemma nu efter några långsamma hemmadagar (strandsatta pga bilen) och det gnälls en hel del över det.

På skötbordet brottas vi mest hela tiden då han vägrar bli ompysslad - herrejösses vilket tragik alltså att byta blöja! Ja den där egna viljan kommer alltmer, och han visar den mest för mig än så länge - pappan får nog snart sin beskärda del han med!

Ålar fram och tillbaka, hit och dit, klättrar över, rullar på sekunden, vrider sig några varv. Frustar och flåsar. Vill komma upp, vill sitta - nej, stå! Och nä, nu ska vi stå och studsa i en kvart - kom igen nu mamma, orka, mera mera!

Hamnar man i gåstolen så går det inte många minuter innan man är och river någonstans man inte får, mycket ajabaja och blir rullad och avledd på andra tankar - men är snabbt tillbaka åter för mer hyss. Tar mamman bort allt "roligt" som finns på armlängds avstånd från gåstolen kan han nöja sig att stå och bungyjumpshoppa i gåstolen istället - han ser ut att ta i ordentligt så han hoppar högt och får parera emot lekbordet på stolen så han inte dänger det lilla huvudet i det när han inte riktigt kan kontrollera alla studsar han får till.

Det kastas sig bakåt, åt sidorna och framåt - spelar ingen roll om det är något i vägen - då dyker man på det och hoppas på det bästa. Är förvånad att blåmärkena fortfarande låter sig väntas på den herren...

Katten är otroligt spännande, han lyser upp som en sol när han får se katten - och frågar jag vart katten är så tittar han på den och ibland kan det komma ett mjau ifrån honom. Hans högsta dröm är nog att få ta en smakbit på den stackars katten, än har har inte lyckats men ett och annat tjuvnyp i rumpa, öra och svans har det blivit än så länge. Det kommer förr eller senare sluta i blodbad detta, katten är tämligen förtjust i behandlingen. Försöker så gott det går parera att katten ska bli offer, klappa försiktigt är inget som går hem hos Mileon - det ska drämmas rejält eller nypas ordentligt när mann väl kommer katten nära :-)

Mileon börjar bli stor, mer vild än tam.

Mamman har gått ned ännu mer i vikt. Kommer se ut som benranglet självt när han börjar krypa och gå. Hej och hå!