ska nog allt testa
"Det växer bort!", "Det går över!", "Så är det att ha barn, vissa får det tuffare än andra" - jo tack, jag har märkt att det är väl standardsvaren man får från BVC. Och tyvärr även lite så på barnkliniken med.
Man står mellan stolarna och vet varken ut eller in. Man får inte direkt medhåll att köra mjölkfritt med ersättning, nej då kommer ju även delamningen försvinna - något dem vill att vi ska köra med in i det sista tills min mjölk sinar ut helt. Men vad är egentligen viktigast? Är det inte bättre att kanske hitta felande länken och få slut på detta elände, eller att jag ska amma för man "ska" det? Jag har dessvärre svårt att köra helt mjölkfri kost då jag verkligen rasat i vikt, och gör det ännu snabbare med den kosten då jag tappar aptiten helt. Är ju inte så stor från början så nu är det inte mycket kläder som passar. Är man egoistisk att känna att nu är det bra, jag måste tänka på min hälsa med?
Nej, det är barnet i första hand. Jag förvånas så över hur lite dem tänker på helhetsbilden. Mår inte mamma bra, så mår ju inte heller de andra i familjen bra. Men icke.
Vi ska till BVC på Fredag och jag känner att snart är mitt tålamod slut, detta mesande fram o tillbaka - BVC ger inte mig någonting mer än att jag får veta att våran kille växer stadigt.
Min känsla? Jag anar att det är någon form av överkänslighet, att han inte kan bryta ner något som han får i sig - men riktigt vad kan jag inte sätta fingret på. Därför funderar jag mer o mer på att köra mjölkfri ersättning och se om allt det magonda ger med sig, men som sagt - jag får ju inte stöd från dem andra att göra så, dem tycker det är onödigt för "det går ju över, tålamod" - och frågan är om de verkligen tror på mig den dag vi kommer tillbaka (förhoppningsvis!) och säger att Mileon är bättre i magen - nej då vill dem återgå till mjölkbaserad ersättning och provocera om.
Men ja, vi har disskuterat detta hemma - och vi ska nog allt testa o se, skadar inte att prova - visserligen aningens dyrare för ekonomin men vad gör man inte?
Lita på magkänslan! Föräldrarna vet bäst, det är bara så! Det är de gånger jag inte vågat stå upp för min intuition som processen blivit utdragen. Sen visar det sig att jag borde ha gjort som jag tänkt redan från början.
Stå på er och lita på er känsla!
Testa med det ni, det tycker jag också.
Det kan nog inte bli värre än vad det är nu i alla fall.
Puss och kram!
Tycker som föregående "talare", gå på din magkänsla. Ni känner ju M bäst! De rekomenderar ju att man ska amma minst sex månader, men det är ju inte alla som det funkar för av olika anledningar. De måste ju börja använda ersättning... De måste ju ni också kunna göra för att se om det blir någon skillnad. Sen tänkte jag på det, Kan han vara känslig mot gluten? Det går ju över i bröstmjölken... Tycker absolut att ni får stå på er, det är ju så enkelt att ta ett blodprov för att få svar. (gjorde de på mig i alla fall)
Självklart måste du tänka på din hälsa också! Man måste må bra själv för att orka vara en bra mamma.
Jag fattar inte varför dom är så maniska med det här med amningen... Jag blev skitstressad av det och ännu mer stressad när mjölken sinade efter 3 månader. Sen när vi började med ersättning istället mådde både jag och Viggo mycket bättre. Han fick ju ingen näring av min tunna mjölk. Men BVC står där med amningspiskan och tjatar om att man ska fortsätta och fortsätta.
Följ din magkänsla och testa dig fram!
Kram!
Jag tycker ni gör HELT rätt, men det fattar du nog att jag tycker så som jag "tjatat" ;) Hoppas verkligen av hela mitt hjärta att detta funkar. Börjar ni med det nu på en gång? Ja visst är det dyrt, men det är SÅ värt det. Vi la nog ut närmare 3000kr innan vi fick det på recept. Men som vi sa, hade en burk kostade 500kr och vi inte fått det på recept, ja vi hade gjort det ändå. Man gör ju allt för sitt barn!! Kramar till er
Håller med de andra - gå på din egen magkänsla!
Förstår inte heller varför det verkligen ska ammas till varje pris. Funkar det så är det ju bra, men annars så finns det ju faktiskt andra lösningar. Håller helt med det du skriver att om inte mamman mår bra så gör ju inte barnet det heller.
Hoppas att det blir bättre med magen!
Jag drömde om lilla skroten inatt! Jag var barnvakt över en helg, men de första 12 timmarna hade jag glömt bort honom helt och hållet, och jag insåg även att jag glömde packa HANS saker, som blöjor, ersättning, ombyten.. Han var så hungrig och ledsen när jag "kom på" att jag var barnvakt, så fick han dricka vanlig mellanmjölk, haha. Allt var kaos! Kände mig så skyldig när jag vaknade sen. :D
Håller med övriga, gå på din magkänsla! Vi har fått en BVC-sköterska som inte hetsar med amningen, vilket är otroligt skönt. Hon menar att A och O är att mamman måste må bra för att bebisen ska må bra, och om amningen på något sätt ställer till det (som t ex i ditt fall att du tappar vikt) så tycker hon att det är bättre med ersättning. Mig gav hon förslaget att antingen pumpa ur och ge på flaska eller ge ersättning istället för att amma. Det blev det första alternativet och det funkar verkligen toppen. :-)
Jag blir så arg när jag hör om bvc! De verkar nästan aldrig vilja stödja föräldrar som har det kämpigt. I stället får de bara höra såna dumma saker som ni får höra. De borde väl för tusan ge lite tips och som sagt se till helheten. Det låter ju helt klart som att det är värt ett försök att prova annat!
