Slut som artist

Jag har kännt mig verkligen urlakad, men ångat på ändå. Nu sitter jag här efter en heldag med saker avklarade, fick dock ett samtal som gjorde mig så.. orolig, rädd. Hoppas så innerligt att detta går smidigt, jag får så ont i magen och anar att det finns fler som inte gillar situationen. MEN, MEN!! Det är för någon nytta och jag är tacksam att dem äntligen uppmärksammat och tar detta på största allvar. Ingen verkar ha förstått hur pass lågt någon kan sjunka på botten, ingen av alla dessa ekorrhjul som denna någon befunnit sig i så länge - "det går över".

Men det är en oviss tid, där det känns onekligen skrämmande. Jag är rädd hur detta tas. Men jag finns där. Jag kommer alltid att finnas. I helgen ska jag finnas mer än någonsin, jag vet inte hur reaktionen blir. Krama, vyssja, ja gud vet vad - jag gör det som behövs!


Efter det samtalet så barkade även lilleman ur helt o hållet, gnäll och skrik konstant till läggdags. Det ringde i öronen på mig och jag hade innan dess fått gått undan tre gånger för jag stod inte ut med det hela. Jag har mer eller mindre haft honom dygnet runt, det är inte många timmar jag blivit avlastad den senaste veckan. Det kryper i mig, överallt. Irritationen, tröttheten, frustrationen. Nu var det skönt att det äntligen var läggdags för mini, men såklart - det skulle strulas och gråtas, gnissel gnissel. Suck. Står med tårar i ögonen i mörkret och önskar mig bort för en stund. Efter mycket upp och ner ur den där spjälsängen så kommer han slutligen till ro.

Jag som har att göra här hemma, känner mig verkligen - död. Slut som artist, åtminstone för idag. Under natten skrapa lite ork till en ytterligare dag. Om jag har tur.

Ser mig i spegeln, jämför mig med andra mammor - jag orkar inte bry mig om mitt utseende, hur jag ser ut, hur jag klär mig. Men jag önskar jag orkade. Vill vara mig själv för en stund. När ska jag få lite tid för mig själv? Få rå om mig själv, som en klipptid utan lilleman som försöker åla sig ur selen i vagnen, kunna titta efter kläder utan att känna mig stressad och bara köpa nå basic, "för att det behövs, och då kommer jag ju hem med något". Unna mig själv? Få känna mig allt annat än den trötta och frustrerade mamman i mörkret?

Nu spelar mycket in, men det är mycket jag önskade vore på ett helt annat vis. Dock struntar jag i det jag borde göra här hemma, hasar ner i soffan och trycker i mig glass. Är helt enkelt LESS och spy galla, är jag duktig på!!

Kommentarer
Postat av: Jenny / Ekomamma i stan

Man får klaga, det får man! Ibland är det tufft helt enkelt och då måste man lätta på ventilerna. Kram!

2011-09-21 @ 21:58:19
URL: http://ekopyssel.blogspot.com/
Postat av: Jonna

Men vännen då.. Kan du inte be din sambo ta M en eftermiddag/kväll/Lördag? Åk till frissan och sen ta en sväng på stan?



Och klaga på, det måste man göra ibland. Vissa dagar är bara för mkt och det är såklart alltid dom dagarna då dom små ska krångla ..



Stor KRAM med energi och styrka kommer till dig här.. KRAAAAAAAAAAM!!!!

2011-09-22 @ 15:37:51
URL: http://jonnaterese.blogspot.com/
Postat av: Alexandra

Absolut får man känna som du gör! Det gör vi nog alla mammor ibland! Förstår dig precis. Be J ta lill prinsen en lördag eller nåt, ta med en kompis och shoppa loss! Ät en god lunch, skvallra, skratta och bara MYYYS!

2011-09-22 @ 17:44:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0