Morsdag
Min första morsdag, som mamma själv.
För några år sedan kändes det väldigt långt bort, en sådan här dag kunde jag inte se mig själv att vara mamman som firades utan firade glatt min egna fina mamma istället.
Idag firade min älskade son mig att ge oss sovmorgon. 10.30 klev vi upp ur sängen, dock vaknade han för mat två vändor men somnade om på stört efteråt. Pappan jobbar. Så det är bara jag o lillprinsen idag.
Fick ett underbart mail på morgonkvisten av pappan, jag blev otroligt rörd. Finaste!
Vi ska få i oss lite mat både jag o Mileon, och göra oss iordning för en tur. Igår plockade vi en fin bukett som står vid mammas minnesplats här hemma, den buketten ska tas med - och en till sak som jag önskade jag tänkt på tidigare, så den fick följa med mamma i urnan.. Tänkte istället gräva ner tinget - så den inte kommer upp när dem rensar i rabatterna, eller smiter upp själv. Får hoppas det inte är så mycket folk så dem funderar vad jag pysslar med...
Sedan ska vi nog ta oss till ikea, ska köpa lite tyg där.
För några år sedan kändes det väldigt långt bort, en sådan här dag kunde jag inte se mig själv att vara mamman som firades utan firade glatt min egna fina mamma istället.
Idag firade min älskade son mig att ge oss sovmorgon. 10.30 klev vi upp ur sängen, dock vaknade han för mat två vändor men somnade om på stört efteråt. Pappan jobbar. Så det är bara jag o lillprinsen idag.
Fick ett underbart mail på morgonkvisten av pappan, jag blev otroligt rörd. Finaste!
Vi ska få i oss lite mat både jag o Mileon, och göra oss iordning för en tur. Igår plockade vi en fin bukett som står vid mammas minnesplats här hemma, den buketten ska tas med - och en till sak som jag önskade jag tänkt på tidigare, så den fick följa med mamma i urnan.. Tänkte istället gräva ner tinget - så den inte kommer upp när dem rensar i rabatterna, eller smiter upp själv. Får hoppas det inte är så mycket folk så dem funderar vad jag pysslar med...
Sedan ska vi nog ta oss till ikea, ska köpa lite tyg där.
Skrutt!
Natten blev en skruttnatt, redan på kvällen började jag känna av mer o mer halsont. Sedan började snoret rinna som niagara och kände mig plötsligt fryssen. Hade svårt o sova, och Mileon bökade runt i sin säng konstant - vet inte hur många gånger jag fick buffa om honom. Var inte kaxig alls imorse, tålamodet var obefintligt och lilleman ville såklart inte alls somna om efter tidiga morgonflaskan. Pappan gick till slut upp efter jag buffat i en halvtimme. Sov någon timme till, men var ner på toaletten och hostade slem, snöt mig o kissade ett par gånger.
Klev upp strax innan 10 och kände mig så bakis, ont i bihålorna, ont i kroppen.
Jag sjukade mig och pappan tog föräldraledigt istället för att åka till jobbet. Nu är dem ute på långpromenad, skönt. Önskar jag orkade jag med, men nej. Ska bädda ner mig i soffan och slumra lite tror jag.
Var längesedan jag var sjuk faktiskt, ta i trä men så är det. Hoppas inte grabbarna grus blir smittade nu bara, halsontet o bihålorna går inte av för hackor må jag säga!
Klev upp strax innan 10 och kände mig så bakis, ont i bihålorna, ont i kroppen.
Jag sjukade mig och pappan tog föräldraledigt istället för att åka till jobbet. Nu är dem ute på långpromenad, skönt. Önskar jag orkade jag med, men nej. Ska bädda ner mig i soffan och slumra lite tror jag.
Var längesedan jag var sjuk faktiskt, ta i trä men så är det. Hoppas inte grabbarna grus blir smittade nu bara, halsontet o bihålorna går inte av för hackor må jag säga!
Vänner kommer och går
Det är ju tyvärr så att alla vänner inte alltid består, jag har väl både fått o mist vänner på ett eller annat vis genom åren. Men trodde inte i min enfald att det skulle märkas så tydligt efter man fått barn vilka som verkligen finns där för en, och särskilt efter mamma gick bort. Hade en handfull väldigt nära vänner men jag tror knappt att någon finns kvar utav dem. Må vardagen komma emellan, men det är endast EN av mina närmaste vänner som träffat Mileon sedan han kom. Bara det känns faktiskt riktigt i hjärtat mitt. Två utav dem har jag inte ens träffat på över ett år nu, alltså har ingen utav dem ens sett mig gravid heller. Dessa bor dock båda 10-20 mil ifrån.
Svårt o få tiden till, har tänkt få till ett samtal eller två med vissa och prata ut - men lilleman tillåter sällan några längre stunder. Man hastar och jäktar vardagarna långa, ett litet meddelande här, ett litet meddelande på facebook. Men sen blir det inget mer än så. Det känns dock... tomt! Jag måste ta tag i detta och avsluta, damma av.. ja... vad det nu ska behövas krävas. Sortera på alla plan.
Dock är inte det bara negativt det här med vänner, utan jag har fått en hel del nya fina människor in i mitt liv - det glädjer mig otroligt att man klickat så bra med många. Hoppas det fortsätter i samma takt. Sedan är det ju bara plus att man har barn i snarlik ålder.
(Och nej, detta är inget inlägg där jag vill ge dåligt samvete till er vänner (i verkligheten) som läser - det är alltid två parter för en vänskap. Vi får höras allesammans på ett eller annat vis och göra något åt det.)
Svårt o få tiden till, har tänkt få till ett samtal eller två med vissa och prata ut - men lilleman tillåter sällan några längre stunder. Man hastar och jäktar vardagarna långa, ett litet meddelande här, ett litet meddelande på facebook. Men sen blir det inget mer än så. Det känns dock... tomt! Jag måste ta tag i detta och avsluta, damma av.. ja... vad det nu ska behövas krävas. Sortera på alla plan.
Dock är inte det bara negativt det här med vänner, utan jag har fått en hel del nya fina människor in i mitt liv - det glädjer mig otroligt att man klickat så bra med många. Hoppas det fortsätter i samma takt. Sedan är det ju bara plus att man har barn i snarlik ålder.
(Och nej, detta är inget inlägg där jag vill ge dåligt samvete till er vänner (i verkligheten) som läser - det är alltid två parter för en vänskap. Vi får höras allesammans på ett eller annat vis och göra något åt det.)
Har det varit så?
Det är konstigt det där, vi har i många år önskat o längtat efter barn. Jag trodde faktiskt att jag fortfarande skulle minnas mycket och tänka på tiden som varit mer men sedan Mileon kom så känns det hela mycket avlägset. Tänker sällan på hur Mileon kom till, minns knappt hur pass dåligt man mådde i perioder när det blev för mycket motgångar. Vår lille M får mig att radera det jobbiga innan honom, han var värd allt vi fått gått igenom - det var helt enkelt meningen att han skulle komma till oss.
Läst lite om syskonreflektioner hos f.d IVF-are och hur dem reagerat på kommentarer osv. Kan till viss del hålla med att folk tar för givet, ingenting är givet för oss. Vi har lyckats en gång, kommer vi någonsin göra det igen? Vissa orkar inte in i karusellen igen, somliga vågar inte, och andra har inte råd. Och en del kastar sig in i det återigen för ev. syskon - vissa får vinst, andra niten gång på gång.
Här tänker man redan på syskon, när och hur. Jag vill inget annat än att ge Mileon åtminstone ett syskon till, här hemma råder det delade meningar om antalet barn i skaran ;-)
Men inget ska man ta för givet, det kanske finns en mening att vi har kvar fryslortar i frysen på Akademiska - kanske är ingen av dem kvarvarande i god kvalité - kanske är dem det?
Vill våga, vill satsa. Det känns galet tidigt att ge sig in i kampen igen, men ändå är det mycket som står på motspel. Ja, jag har min sjukdom som gör det svårt att vänta alltför länge - efter min operation så är det nog svårt att klara av en graviditet igen utan större komplikationer. Och hur länge klarar man av att vänta? Det är svårt o veta hur pass min sjukdom ter sig när den kommer i skov, tätare o tätare emellan.
Det känns sjukt att man ska ha "tidspress" på sig, vill njuta av Mileon - men rädslan är stor att missa chansen helt o hållet att eventuellt få uppleva nummer två.
Mycket att fundera på, mycket att blöta o stöta. Är även rädd om vi skulle lyckas - att vi skulle få ännu en prematur, mycket tidigare född än Mileon är. Dock är tidigare graviditet o komplikationer dokumenterade, men ändå. Det är inte så bara längre, allt ska fungera även då.
Nåväl... det är ändå mycket märkligt hur pass fort man glömmer. Men djupt inom mig finns det ju där, jag vet att ingenting ska man ta för givet - vi har lyckats fått storvinsten en gång och det är verkligen underbart att kunna vara en i statistiken på de lyckligt lottade - tyvärr finns det så många fler som borde få känna av det underbara med - som tappert kämpar försök på försök. Då känns det tämligen girigt att önska sig fler, när man redan har en skatt som vår lille kille. Ändock kan jag inte trolla, för vare sig oss eller någon annan. Det är helt enkelt tiden som får utvisa hur det kommer te sig framöver.
Det känns ändå konstigt att kanske är vi snart där igen, i väntrummet på Akademiska - i startgroparna för en ny omgång.
Läst lite om syskonreflektioner hos f.d IVF-are och hur dem reagerat på kommentarer osv. Kan till viss del hålla med att folk tar för givet, ingenting är givet för oss. Vi har lyckats en gång, kommer vi någonsin göra det igen? Vissa orkar inte in i karusellen igen, somliga vågar inte, och andra har inte råd. Och en del kastar sig in i det återigen för ev. syskon - vissa får vinst, andra niten gång på gång.
Här tänker man redan på syskon, när och hur. Jag vill inget annat än att ge Mileon åtminstone ett syskon till, här hemma råder det delade meningar om antalet barn i skaran ;-)
Men inget ska man ta för givet, det kanske finns en mening att vi har kvar fryslortar i frysen på Akademiska - kanske är ingen av dem kvarvarande i god kvalité - kanske är dem det?
Vill våga, vill satsa. Det känns galet tidigt att ge sig in i kampen igen, men ändå är det mycket som står på motspel. Ja, jag har min sjukdom som gör det svårt att vänta alltför länge - efter min operation så är det nog svårt att klara av en graviditet igen utan större komplikationer. Och hur länge klarar man av att vänta? Det är svårt o veta hur pass min sjukdom ter sig när den kommer i skov, tätare o tätare emellan.
Det känns sjukt att man ska ha "tidspress" på sig, vill njuta av Mileon - men rädslan är stor att missa chansen helt o hållet att eventuellt få uppleva nummer två.
Mycket att fundera på, mycket att blöta o stöta. Är även rädd om vi skulle lyckas - att vi skulle få ännu en prematur, mycket tidigare född än Mileon är. Dock är tidigare graviditet o komplikationer dokumenterade, men ändå. Det är inte så bara längre, allt ska fungera även då.
Nåväl... det är ändå mycket märkligt hur pass fort man glömmer. Men djupt inom mig finns det ju där, jag vet att ingenting ska man ta för givet - vi har lyckats fått storvinsten en gång och det är verkligen underbart att kunna vara en i statistiken på de lyckligt lottade - tyvärr finns det så många fler som borde få känna av det underbara med - som tappert kämpar försök på försök. Då känns det tämligen girigt att önska sig fler, när man redan har en skatt som vår lille kille. Ändock kan jag inte trolla, för vare sig oss eller någon annan. Det är helt enkelt tiden som får utvisa hur det kommer te sig framöver.
Det känns ändå konstigt att kanske är vi snart där igen, i väntrummet på Akademiska - i startgroparna för en ny omgång.
Det röda
Ja, då var det röda tillbaka. Lite mer än en vecka sedan vi slutade helt med amningen, har ju känt av molvärk från och till i en månad men nu visade den sig då. Känner att molvärken börjar stegra sig duktigt så får mota Olle i grind så man orkar vara en snäll mamma, fru och syster idag ;-)
Det är blandade känslor för att få mensen tillbaka. Skönt att varit utan den så länge ändå, mindre kul o ha mensvärk o börja med mensskydd igen. Men ändå, så ler jag lite - konstigt det där..
Det är blandade känslor för att få mensen tillbaka. Skönt att varit utan den så länge ändå, mindre kul o ha mensvärk o börja med mensskydd igen. Men ändå, så ler jag lite - konstigt det där..
Fredag!
Då var det helgdags igen! Första april och man har tillåtelse o dra av några april-skämt, vet inte om jag har några på lager men maken verkar ju haft det idag? Vi har ÄNTLIGEN vatten i kranarna igen! Det är verkligen lyx, det och elektricitet är något man tyvärr ofta tar för givet. Bäst att passa på att diska diskmaskin (som redan var full då vattnet försvann, typiskt nog) och även försöka tvätta igenom tvättberget. Hade faktiskt påbörjat att samla ihop allt för att baxa in i bilen o ta med till Mileons farföräldrar men slipper det då.
Skulle gärna hinna med en dusch innan man ska pysa iväg men det får nog vänta tills ikväll, raggardusch har ju funkat dem tidigare dagarna.
Idag hämtar vi moster Nathalie vid tåget, imorgon ska vi fira moster Tina (och moster Nathalie) som fyller (ska fylla) år. Inte helt fel med tårta! Får se om Mileon blir lika kinkig efter man varit iväg på kalas sen då, tidigare har han varit väldigt känslig.
Snart vaknar lilleman som fått sovit i soffan idag, ute regnar det ju så ingen promenad blev det. Dock har han sovit förvånansvärt bra i soffan utan uppvaknande. En annan har lyckats sy lite gardiner, maken fixade syhörna åt mig i hallen uppe - så slipper jag sitta vid matbordet o dona, och plocka undan var gång man får besök. Toppen! Lite förvaring o hyllor där vid min syhörna vore inte fel, men det är ju bara tillfälligt - där ska ju en toalett byggas upp tids nog.
Vi hoppas att moster Tina kan förbarma sig över Mileon någon timme en Onsdag så mamman o pappan kan åka till banken ostört, vi får väl fråga snällt så får vi se helt enkelt. Bör ringa banken och boka upp sig med för planering. Det är både och det här med att börja här hemma, det är ju så enormt mycket som ska göras och stundvis kommer man ju inte kunna bo hemma. Kanske känns det bättre när man kan vara ute mer till våren o försommaren? Hoppas det. Och när det är klartecken med banken så är det att håva in offertar från byggen, det mesta blir ju att leja bort - det finns gränser hur händiga vi är här hemma ;-)
Skulle gärna hinna med en dusch innan man ska pysa iväg men det får nog vänta tills ikväll, raggardusch har ju funkat dem tidigare dagarna.
Idag hämtar vi moster Nathalie vid tåget, imorgon ska vi fira moster Tina (och moster Nathalie) som fyller (ska fylla) år. Inte helt fel med tårta! Får se om Mileon blir lika kinkig efter man varit iväg på kalas sen då, tidigare har han varit väldigt känslig.
Snart vaknar lilleman som fått sovit i soffan idag, ute regnar det ju så ingen promenad blev det. Dock har han sovit förvånansvärt bra i soffan utan uppvaknande. En annan har lyckats sy lite gardiner, maken fixade syhörna åt mig i hallen uppe - så slipper jag sitta vid matbordet o dona, och plocka undan var gång man får besök. Toppen! Lite förvaring o hyllor där vid min syhörna vore inte fel, men det är ju bara tillfälligt - där ska ju en toalett byggas upp tids nog.
Vi hoppas att moster Tina kan förbarma sig över Mileon någon timme en Onsdag så mamman o pappan kan åka till banken ostört, vi får väl fråga snällt så får vi se helt enkelt. Bör ringa banken och boka upp sig med för planering. Det är både och det här med att börja här hemma, det är ju så enormt mycket som ska göras och stundvis kommer man ju inte kunna bo hemma. Kanske känns det bättre när man kan vara ute mer till våren o försommaren? Hoppas det. Och när det är klartecken med banken så är det att håva in offertar från byggen, det mesta blir ju att leja bort - det finns gränser hur händiga vi är här hemma ;-)
För och nackdelar
Ja det finns verkligen för och nackdelar med allt! Det har man verkligen fnulat på de senaste dagarna och tyvärr - även märkt av på andra nivåer. Jag trivs jättebra där vi bor, sedan är det fint att släktgården får leva vidare. Må det vara urtrist vintertid när man har barn o vagn, då är det inte många promenadslingor man kan ta häromkring. Men mycket nackdelar väger upp det positiva som finns.
En nackdel vi fått kännt av ett antal gånger det här året är att med egen brunn blir man rätt handikappad när pumpen till den felar. Att stå utan rinnande vatten med en bebis är ingen höjdare alls. Tålamodet tryter fort och man går runt o fräser åt varandra. Vår allt-i-allo, Mileons farfar som alltid rycker in och hjälper oss - är uppe i fjällen och kommer åter i slutet av nästa vecka. Pappan har verkligen försökt det han kunnat här hemma, men icke. Förmodligen måste man ner i brunnen och kolla läget på rör o pump, lattjo. Har vi otur måste det grävas upp rör - aningens svårt med tjäle kvar i backen.
Det känns som vi inte kommer ha vatten på år och dar här hemma, och det stör en enormt. Man tappar helt lusten att laga mat, för det blir ju faktiskt disk då, och det tar onödigt på det vatten vi har i dunkar.
Man prioriterar det viktigaste, Mileon ska ha vatten till sig själv o rengöring av nappflaskorna, vi har vatten att dricka och tvätta oss med. Katten ska ha vatten. Det går åt en hel del vatten av bara detta.
Får se hur länge man står ut, får emigrera till Mileons farmor o farfar annars.
En nackdel vi fått kännt av ett antal gånger det här året är att med egen brunn blir man rätt handikappad när pumpen till den felar. Att stå utan rinnande vatten med en bebis är ingen höjdare alls. Tålamodet tryter fort och man går runt o fräser åt varandra. Vår allt-i-allo, Mileons farfar som alltid rycker in och hjälper oss - är uppe i fjällen och kommer åter i slutet av nästa vecka. Pappan har verkligen försökt det han kunnat här hemma, men icke. Förmodligen måste man ner i brunnen och kolla läget på rör o pump, lattjo. Har vi otur måste det grävas upp rör - aningens svårt med tjäle kvar i backen.
Det känns som vi inte kommer ha vatten på år och dar här hemma, och det stör en enormt. Man tappar helt lusten att laga mat, för det blir ju faktiskt disk då, och det tar onödigt på det vatten vi har i dunkar.
Man prioriterar det viktigaste, Mileon ska ha vatten till sig själv o rengöring av nappflaskorna, vi har vatten att dricka och tvätta oss med. Katten ska ha vatten. Det går åt en hel del vatten av bara detta.
Får se hur länge man står ut, får emigrera till Mileons farmor o farfar annars.
Friskt
En timme blev man snuvad på idag, dock kändes det inte lika farligt o kliva upp imorse när man vred fram en timme. Lilleman vill inte ha sovmorgon, utan vill äta o vara vaken en timme eller två innan han ville sova återigen. Men idag vart det en kort vila, säkerligen vaknade han utav magknip - och han sov på rygg vilket gör han mer lättväckt. Fick äta min brunch med han i famnen, och han skulle också ha brunch, tog sin tid o äta upp för mamman.
Sedan gjorde vi oss iordning och tog oss ut och hurtade oss igenom 5,6 km. Härligt! Men solen var ju blyger. Sonen snarkade sig igenom promenaden och sover ännu ute i vagnen men vaknar nog närsom.
Jag har hunnit fixat för middagen som blir grillat idag, så köttet ligger putsat och klart i marinaden. En blöt tvätt väntade när man kom hem dessutom så den blev upphängd, körde en till maskin och fick dammsuget i hela huset. Ska fortsätta rensa lite om sonen tillåter det, men ska ordna lite snabb mat här som sen lunch - promenaden slukade nog all energi.
Vi måste sätta oss ner o börja planera hur vi vill ha vårat bygge och i vilken ände man börjar med. Ringa o boka tid på banken också. Ja mycket nu, men skönt när det sätter igång - ännu skönare när de blir klart!
Nej ett till ryck nu och preppa grillen så kan jag vara lite duktig inomhus igen sen. Inte varje dag man kan vara så här "nyttig" o få saker gjorda - så bäst o passa på. Jag grämer mig dock så för alla fönster som skriiiiiiiiker efter att få bli rena, hu o ve :-/
Sedan gjorde vi oss iordning och tog oss ut och hurtade oss igenom 5,6 km. Härligt! Men solen var ju blyger. Sonen snarkade sig igenom promenaden och sover ännu ute i vagnen men vaknar nog närsom.
Jag har hunnit fixat för middagen som blir grillat idag, så köttet ligger putsat och klart i marinaden. En blöt tvätt väntade när man kom hem dessutom så den blev upphängd, körde en till maskin och fick dammsuget i hela huset. Ska fortsätta rensa lite om sonen tillåter det, men ska ordna lite snabb mat här som sen lunch - promenaden slukade nog all energi.
Vi måste sätta oss ner o börja planera hur vi vill ha vårat bygge och i vilken ände man börjar med. Ringa o boka tid på banken också. Ja mycket nu, men skönt när det sätter igång - ännu skönare när de blir klart!
Nej ett till ryck nu och preppa grillen så kan jag vara lite duktig inomhus igen sen. Inte varje dag man kan vara så här "nyttig" o få saker gjorda - så bäst o passa på. Jag grämer mig dock så för alla fönster som skriiiiiiiiker efter att få bli rena, hu o ve :-/
Ont i magen
Mamman har ont i magen, helt sjukt att man ska ha det så här.. Ska snart väcka lillemannen för att kuska till BVC och det är därför mamman har ont i magen. Är så trött på pekpinnar, att det är ditt o datt om den där jäkla amningen. Igår ratade han t.o.m bröstet, nu ammas han knappt 1-2 ggr/dygn och det är ev. nattetid och tidig morgon. Sedan ska det knölas o stökas. Tror det har någon koppling och drar mig för att amma nu. Han är nog känslig mot något jag får i mig - och ändå undviker jag så mycket i kostcirkeln för att slippa en (ännu mer) gasig mage på Mileon. Ska jag plocka bort ännu mer vad jag får äta så strejkar min kropp helt, jag tror absolut att mjölken sinat pga min kost - får inte i mig tillräckligt, trots jag tar kombitabletter. Vill inte ställa mig på vägen ens, hu! Och inte kan jag påbörja med mina gainers förräns Mileon slutat amma - då det innehåller alldeles för mycket laktos - vilket blir problematiskt för honom o smälta. Jag med järnmage blir emellanåt fisig av dryckerna, så vad skulle inte han bli?
Så får se vad dem säger denna gången. Dem ska ju alltid utmåla det större. Det är synd att jag aldrig fått stöd ifrån dem, jag känner verkligen inte att det är några jag kan vända mig till om det skulle vara något - tyvärr!
På vårat BVC är det tre stycken som jobbar, vilka man får varva mellan hela tiden - jag tycker det är virrigt, önskade att man hade en tilldelad istället.
Ja det är väl dags o känna sig värdelös igen då och göra ett ryck o komma iväg!
Tack förresten för de fina kommentarerna igår för mitt sy-verk, det är inget fancy alls - "vägg-kudden" är inte ens färdig, utan väntar på att kunna sys fast/fästas fast med skötbäddens fodral - så nu är den bara inkilad mellan bädd o vägg. Nåväl, den gör sitt jobb ;-) Tyget går att hitta på IKEA, finns i både rött och limegrönt!
Och tack för kramar i mitt dämpade inlägg, vissa dagar är riktigt tunga. Kramar värmer ENORMT, oavsett om det är riktiga eller via webben. Tack ♥
Så får se vad dem säger denna gången. Dem ska ju alltid utmåla det större. Det är synd att jag aldrig fått stöd ifrån dem, jag känner verkligen inte att det är några jag kan vända mig till om det skulle vara något - tyvärr!
På vårat BVC är det tre stycken som jobbar, vilka man får varva mellan hela tiden - jag tycker det är virrigt, önskade att man hade en tilldelad istället.
Ja det är väl dags o känna sig värdelös igen då och göra ett ryck o komma iväg!
Tack förresten för de fina kommentarerna igår för mitt sy-verk, det är inget fancy alls - "vägg-kudden" är inte ens färdig, utan väntar på att kunna sys fast/fästas fast med skötbäddens fodral - så nu är den bara inkilad mellan bädd o vägg. Nåväl, den gör sitt jobb ;-) Tyget går att hitta på IKEA, finns i både rött och limegrönt!
Och tack för kramar i mitt dämpade inlägg, vissa dagar är riktigt tunga. Kramar värmer ENORMT, oavsett om det är riktiga eller via webben. Tack ♥
ska nog allt testa
Vi har ju inte fått något vidare stöd utav BVC med Mileons problematik med magen, det känns inte mänskligt för fem öre att ha det så här i längden - varken för honom eller oss. Nu när även nätterna får sin törn och att han störs så utav det att han vaknar o skriker, frustrerad och gör grabbar tag i vad som helst för att stoppa i mun o suga på för att lindra det hela. Då gör det ont i mammahjärtat! Jag har verkligen bomull i huvudet för att nätterna blir så sönderhackade, nappen vill han ha stup i kvarten men spottar ju som sagt ut den när knipet släppt för stunden - och sen kommer det åter drygt 30 sek upp till 2 minuter senare igen, nappen igen!! Har legat förtvivlad i sängen och hört på ynkandet från denna lilla varelse, hur ont det gör på honom och så trött han är men kan inte få ro o somna återigen.
"Det växer bort!", "Det går över!", "Så är det att ha barn, vissa får det tuffare än andra" - jo tack, jag har märkt att det är väl standardsvaren man får från BVC. Och tyvärr även lite så på barnkliniken med.
Man står mellan stolarna och vet varken ut eller in. Man får inte direkt medhåll att köra mjölkfritt med ersättning, nej då kommer ju även delamningen försvinna - något dem vill att vi ska köra med in i det sista tills min mjölk sinar ut helt. Men vad är egentligen viktigast? Är det inte bättre att kanske hitta felande länken och få slut på detta elände, eller att jag ska amma för man "ska" det? Jag har dessvärre svårt att köra helt mjölkfri kost då jag verkligen rasat i vikt, och gör det ännu snabbare med den kosten då jag tappar aptiten helt. Är ju inte så stor från början så nu är det inte mycket kläder som passar. Är man egoistisk att känna att nu är det bra, jag måste tänka på min hälsa med?
Nej, det är barnet i första hand. Jag förvånas så över hur lite dem tänker på helhetsbilden. Mår inte mamma bra, så mår ju inte heller de andra i familjen bra. Men icke.
Vi ska till BVC på Fredag och jag känner att snart är mitt tålamod slut, detta mesande fram o tillbaka - BVC ger inte mig någonting mer än att jag får veta att våran kille växer stadigt.
Min känsla? Jag anar att det är någon form av överkänslighet, att han inte kan bryta ner något som han får i sig - men riktigt vad kan jag inte sätta fingret på. Därför funderar jag mer o mer på att köra mjölkfri ersättning och se om allt det magonda ger med sig, men som sagt - jag får ju inte stöd från dem andra att göra så, dem tycker det är onödigt för "det går ju över, tålamod" - och frågan är om de verkligen tror på mig den dag vi kommer tillbaka (förhoppningsvis!) och säger att Mileon är bättre i magen - nej då vill dem återgå till mjölkbaserad ersättning och provocera om.
Men ja, vi har disskuterat detta hemma - och vi ska nog allt testa o se, skadar inte att prova - visserligen aningens dyrare för ekonomin men vad gör man inte?
"Det växer bort!", "Det går över!", "Så är det att ha barn, vissa får det tuffare än andra" - jo tack, jag har märkt att det är väl standardsvaren man får från BVC. Och tyvärr även lite så på barnkliniken med.
Man står mellan stolarna och vet varken ut eller in. Man får inte direkt medhåll att köra mjölkfritt med ersättning, nej då kommer ju även delamningen försvinna - något dem vill att vi ska köra med in i det sista tills min mjölk sinar ut helt. Men vad är egentligen viktigast? Är det inte bättre att kanske hitta felande länken och få slut på detta elände, eller att jag ska amma för man "ska" det? Jag har dessvärre svårt att köra helt mjölkfri kost då jag verkligen rasat i vikt, och gör det ännu snabbare med den kosten då jag tappar aptiten helt. Är ju inte så stor från början så nu är det inte mycket kläder som passar. Är man egoistisk att känna att nu är det bra, jag måste tänka på min hälsa med?
Nej, det är barnet i första hand. Jag förvånas så över hur lite dem tänker på helhetsbilden. Mår inte mamma bra, så mår ju inte heller de andra i familjen bra. Men icke.
Vi ska till BVC på Fredag och jag känner att snart är mitt tålamod slut, detta mesande fram o tillbaka - BVC ger inte mig någonting mer än att jag får veta att våran kille växer stadigt.
Min känsla? Jag anar att det är någon form av överkänslighet, att han inte kan bryta ner något som han får i sig - men riktigt vad kan jag inte sätta fingret på. Därför funderar jag mer o mer på att köra mjölkfri ersättning och se om allt det magonda ger med sig, men som sagt - jag får ju inte stöd från dem andra att göra så, dem tycker det är onödigt för "det går ju över, tålamod" - och frågan är om de verkligen tror på mig den dag vi kommer tillbaka (förhoppningsvis!) och säger att Mileon är bättre i magen - nej då vill dem återgå till mjölkbaserad ersättning och provocera om.
Men ja, vi har disskuterat detta hemma - och vi ska nog allt testa o se, skadar inte att prova - visserligen aningens dyrare för ekonomin men vad gör man inte?
kärlek
Det är verkligen kärlek när man tittar på sin son och ögonen tåras över hur lyckligt lottad man är för att ha fått just honom! Hur fin och ljuvlig han är, att förstå att han är våran! Bara sitta o titta på honom, blir man nånsin mätt på vyn? Tror inte det?!
Älskade skruttunge! ♥
Älskade skruttunge! ♥
Sunny place
Mamman har länge varit sugen på solresa, redan innan skrutt kom så planerade hon i smyg att hinna iväg - men det kom mycket emellan och det blev aldrig läge att resa någonstans, man ville vara hemma när mormor blev allt dåligare i cancern.
Vill verkligen iväg, få komma loss från vardagen en stund. Men vart skulle man kunna tänka sig resa med lillskrutt i bagaget? Vill ju långväga, men det känns väldigt omständigt när M är så liten. Sedan bävar man sig för lång flygresa med, stackars medresenärer säger jag bara ;-)
Nej hur jag än vrider o vänder på det så är det svårt o hitta något resmål, sedan tänker jag.. hur är det med vaccinationer på så små? När dem inte har något fullgott skydd ännu?
Slutar väl med att man sitter uppe i fjällen och lapar sol istället, så långt ifrån sand och paraplydrinkar man kan komma!
Vill verkligen iväg, få komma loss från vardagen en stund. Men vart skulle man kunna tänka sig resa med lillskrutt i bagaget? Vill ju långväga, men det känns väldigt omständigt när M är så liten. Sedan bävar man sig för lång flygresa med, stackars medresenärer säger jag bara ;-)
Nej hur jag än vrider o vänder på det så är det svårt o hitta något resmål, sedan tänker jag.. hur är det med vaccinationer på så små? När dem inte har något fullgott skydd ännu?
Slutar väl med att man sitter uppe i fjällen och lapar sol istället, så långt ifrån sand och paraplydrinkar man kan komma!
