Underbar Gåva

Imorgon släpper jag bomben, antingen.. eller.. -/+ ?
RD 11 idag och CD 27, så ska mensen komma så bör den förvarna snart med spottings.

Men nu, Ha en jättefin valborg! Min blir väldigt lugn utan direkt firande faktiskt. Ska ta det lugnt och skönt med chips framför lite filmer istället. Ha ha!

Jag är nervös nu, kan inte riktigt förklara hela känslospelet inom mig - för jag får inte ord på allt. Tack och lov har jag varit på vift hela dagen, haft massa annat för mig - men de få stunder det varit lugnt så har allt krypit mig inpå.

Näe, jag får återkomma när jag har mer ro i kroppen att sitta och skriva.

Lever, känner inget speciellt. Jag vill känna något!

Ena stunden är man cool lugn och i nästa är man så irriterat nyfiken/spänd och bara MÅSTE veta, få en liten vink. Det här en helt sinnesjuk karusell, gillar inte ruvartiden - inte alls!

Som det känns nu, så testar jag mig. Men en del av mig skriker NEJ NEJ NEJ, för jag är bara på ruvardag 9 - mycket kan hända och så onödigt att ta ett test för jag är så "vek". Sedan känns det dumt och testa med kvällsurin, kan omöjligt hålla mig i flera timmar pga min sjukdom. Men ändock har man gått och pillat på ett test här i skåpet redan.

Hilfe bitte..

Kroppen lurar mig big time! Torkar mig från och till brunt, igår var det knappt något, idag har det inte blivit något än. Kommer som sagt bli knäpp på kuppen, de får hämta mig med den vita tröjan om det ska fortsätta så här ;-)

Är ju alldeles för tidigt och testa, men tanken slog mig igår kväll att jag skulle göra det nu idag. Så när man klev upp och skulle på toaletten imorse så knep jag ihop, satt där på toalettstolen och dividerade om jag skulle kissa i en bytta eller ej. Ha ha! Men jag struntade i det, förnuftet säger att det är kört ändå. Är väl testomanen som försöker ta över i huvudet på mig. För nog vill jag gärna testa, och många gånger.

Har ett helt lager här hemma. Billiga tester, apotekets egna och CB. Kommer inte mensen igång så blir det nog ett test i helgen nån gång. Så jag slipper hållas på halster.

Känner för övrigt inget speciellt, har lite mens/molvärk från och till. Som vanligt.

En gång rosa/rött på pappret, sen enstaka gång brunt. Idag bara ljusbrunt. Morr, morr, morr! Önskar man hade facit för varje omgång, så man slapp denna ovissheten som tär så när man bollas fram och tillbaka. Redan ställt in mig på FAIL, blir så jäkla pessimistisk av det här. Bitterfittan själv, tyvärr..

Idag blir den massa saker på schemat tack o lov, i det tempo man orkar hålla förstås. Igår gjorde jag mindre ingrepp och har stygn på lite olika ställen på kroppen, det drar och gör ont. Men vill ändå ha lite och göra så får se hur mycket man hinner med idag ;-)

Inga mer flytningar, men detta har gjort att jag börjat stirra mig blind på toapappret igen - mycket tidigare än alla andra gånger. Man kommer ju inte vara helt frisk i huvudet efter många försök tror jag ;-)

Här sker som vanligt inte mycket alls, inga direkta olikheter som är värd att nämnas. Jag mest försöker LEVA och inte pausa, rulla tillbaka i gropen och inte förstå vad jag kan missa.

Igår spenderade jag hela dagen med min systerson, härliga solstråle som får mig att tänka på allt annat än karusellen i vårat liv. Munnen går i ett och trotsåldern är ett enda ord som förklarar honom just nu. Men han är lika underbar för det ;-)

---

Uppdaterat ca 18:00

Rosa/rött nu på pappret vid senaste toalettbesöket. Så förvånad bara över att det kommer så tidigt?! Är ju bara på CD 23 av minst 29/30.. Nåväl. Får ser hur detta fortlöper helt enkelt. Har lite molvärk i magen med. Argh.. så trött på den här karusellen, när blir det våran tur?

Skönt att höra att det inte är bara jag/vi som samlar namn som får damma länge på lista. Hoppas verkligen så att ni alla kommer kunna få använda era favoritnamn i framtiden!

Igår blev jag lagom less, var på toaletten och när jag skulle torka mig så var det mörk flytning på pappret. Där och då kände jag bara NÄE! Behöver ju inte vara något, men sådant här går på nerverna. Det är ju så inpräntat att misslyckade försök börjar så. Men så här tidigt?!

En vän försökte trösta med att det kunde vara en nidationsblödning, men det brukar komma blod och inte ljusbrunt/brunt slem. Så den rövaren går jag inte på! ;-)

Var är vårt flyt?!

Sedan vi slutade med preventivmedel så har en lista med både flick o pojknamn börjat fyllas på. Vissa namn har blivit borttagna med årens gång då man inte gärna vill att för nära vänner/familjs barn heter lika/likvärdigt. Det är många favoritnamn som gått bort just pga detta, och det har kännts en hel del i magen när det blivit så. Numer är jag väldigt noga med att inte yppa namn från listan just för att varje gång jag gjort det har det kommit ett barn inom kort tid som fått något av dem namnen. Denna taktik funkar fint, än så länge får jag/vi ha namnen i fred ;-)

Strävar efter att ha ett så enkelstavat namn som möjligt, men ändock ska det gärna sticka ut och vara lite ovanligt. Det kan vara rätt roligt att kasta om bokstäver för att få till nya namn av ett gammalt.

Brukar vara inne på Svenska statistiska centralbyrån för att kolla hur pass många som heter si och så. Rätt intressant! Det kan du göra här. Ett av de mest udda flicknamnen vi har på listan är det endast 2 stycken i Sverige som har det som tilltalsnamn, och mest avstickande pojknamnet är det 3 stycken som  har det som tilltalsnamn.

Denna namnlista är verkligen och vara ute i tid, men det känns hoppfullt att få planera lite framåt än att bara stå och stampa i samma grop.

Fler utav er som också "samlar" på vissa namn?

Händer inte mycket här faktiskt, vet knappt vad man ska skriva. Det är bara så tråkigt att ruva. Man får försöka låta bli att trycka på pausknappen, det är något jag gärna gör nu när vi är i karusellen. Jag slutar att leva. Detta äter upp mig och jag vill inte att det ska vara så. Allt det här ska inte ta upp mitt liv, mina tankar. Måste ändra mig på den biten.

Dock kommer ofta frågan upp på forum om det är okej att dricka alkohol under ruvartiden. Där sätter dock mitt samvete stopp, men respekterar dem som väljer att leva helt som vanligt tills dem får ett plus. Det känns fel för mig och skulle inte förlåta mig själv om något skulle gå snett för lite alkohol - inte för att det finns någon direkt statistik men bättre att vara utan helt enkelt.

Försöker inte tänka så mycket på det här, nästan så jag tränger bor att jag faktiskt gjort FET. Känns skönast så, men ibland slår det mig att det är på riktigt. Jag är trött på misslyckanden, jag är trött på all evig väntan. Har tänkt mycket på hur många vändor man orkar, det tar på en - om inte annat så enormt psykiskt.
Detta är mitt sätt att överleva, andra i samma sits gör på andra vis. De som hoppfullt letar symptom, minsta lilla. Respekterar allas olikheter, men just den biten - är inte längre jag. För jag klarar inte att slösa på hoppet.

Man är som en riktigt jojo, ena stunden känns allt faktiskt ganska ok och i nästa vill man bara gräva ner sig. Oerhört frustrerande dalbana. Vill gärna att karusellen ska ta slut någon gång, frågan är när och om.

Kommer ta upp lite mer om dessa tankar en annan gång, just nu känns det bara så motigt att ens tänka på det. Har en hel del kring detta som återkommer i tankebanorna gång på gång. Hur jag/maken ställer mig till allt..

Att få tiden att gå brukar jag vara relativt duktig på, idag åkte jag iväg och träffade en av mina äldsta vänner. Hon har två barn varav den yngsta är en som är högt som lågt, ska ha uppmärksamhet mest hela tiden och så. Man blir rätt trött i huvudet efter några timmar hos henne, men det är samtidigt så gemytligt.

Vi har alla olika syn på uppfostran också, men det respekterar jag. Huvudsak jag får säga ifrån när jag tycker barnet i fråga går över mina gränser. Det känns jättebra att hon inte tar illa vid sig, men vi är verkligen som dag och natt. Jag är väldigt konsekvent och det är inte hon ;-) Barnen är dock väldigt uppfostrade i överlag, låter nästan som de var monster. Fina pojkar varav den minsta har något för många myror i brallan *ler*

Idag är det inte bara en upptinad fryslort i magen, för idag trängs lite fjärilar också där inne. Ska på arbetsintervju lite senare och trots att man gått på ett antal på kort tid så blir man alltid lika nervös timmarna innan.

Känns ju lite småkonstigt att gå på intervjuer och i praktiken kan vara "gravid" och ha vetskapen om det. Ännu konstigare och vara öppen om det där och då. Har aldrig fått frågan om barn mer än "har du barn?" och inte fått fler följdfrågor, det borde dem inte göra heller - inkräktar lite väl på privatlivet. Men jag är annars i vanliga fall väldigt öppen med allt, och har svårt att bli stött eller generad. Skulle någon fråga, skulle jag trots allt svara ärligt.

Förstår inte.. precis efter varje FET nu har brösten blivit så ömma. Brukar känna av brösten vid ägglossning, men inte dem senaste gångerna - nu har det kommit EFTERÅT. Annars inget nytt på fronten.

Första ägget de tinade upp klarade sig, så inget extrasnyltande ur frysen iallafall denna gången. Härligt!

När vi kom dit var det två par till där, de båda var från V-ås (Hej hej om ni känner igen er!) och skulle göra ET för första gången. Vi språkades lite när vi bytte om och väntade på att få komma till skott. Jag vart först ut och det tog sin lilla tid att få till katetern på plats i livmodern - men till slut fick vi tillbaka en fin 4-cellare :-) Är ju lite besvärligt när jag med min sjukdom har svårt att fylla ut buken med fylld urinblåsa - det gör ju ondare men jag hoppas det är värt det i slutändan.

Så var det med det, har TD 7 Maj.

Trodde de tänkte satsa på 3-dagars denna gång med, dem tog ju den andra FET nr 1 - men det stämmer inte på dag i cykel de återinför så det blir väl 2-dagars nu om jag inte är helt ute och cyklar.

Hmm... det är imorgon jag får "skämmas" om jag får klartecken att klättra upp i gynstolen. Igår rakade jag mig helt och hållet. Tänker så weirda tankar att "tänk om han tror jag gör mig "fin" för hans skull?", jag verkar inte vara ensam om detta problem med att oroa sig hur man ser ut down there - så det känns lite tröstande mitt upp i allt. Så därför tänker jag försöka göra allt som vanligt oavsett hur det blir med alla gynstolsbesök framöver. Imorgon är det dock första gången jag kommer ligga där renrakad i hela mitt liv. Alltid varit nojig och haft "mittemellan" för det har känts neutralast. Men nu så..

Visst är man fånig? Imorgon är det enbart för min skull hur jag ser ut där nere ;-)

Känner mig dock inte så fräsch just nu när man snigelslemmar i överflöd, märks att kroppen förstår att man har/haft ÄL. Dags för en dusch och bums i säng, ska upp tidigt, imorgon gäller det. Fryslort/ar, kom igen nu!

Alltså... det enda jag tycker är jobbigt med just ingreppen är hur frissan där nere ser ut. Jag har dem senaste gångerna varit rätt dålig på att sköta mig, med tanke på att jag i vanliga fall brukar ha det ordentligt rakat. Tänker ni något på det? Vad känns bäst för er isåfall?

Nu är jag precis på väg in i duschen och MÅSTE fixa mig där nere, men det känns jättedumt att renraka sig nu när man om knappa två dagar ska fläka ut sig igen. Det blir alltid något mellanting, trots jag i vanliga fall inte skulle göra så då jag trivs bäst utan hår.

Kanske lite intimt och kanske inte heller tillhör ämnet riktigt, men ja, jag känner mig så dum. Trots att läkare och sköterskor nog sett det mesta och inte det dem kollar efter när man väl ligger i gynstolen. Så.. någon som vågar yppa en rad om detta i kommentarer hur ni känner?

Ja då var det glad gubbe idag då, och ja det krockar med lite saker när vi fick tid för återföring på Måndag. Maken har viktig skoldag och sedan är bilen inne på service. Det ska alltid vara omständigt när vi ska iväg till Uppsala, så är det! Får se vad maken säger, om det går att ordna eller inte.

Då var det dags och jaga glada gubben igen, funderade länge och väl om man skulle spara på ett test idag och börja testa på 13 - men nu blev det ändå ett test och det vart bara en tom cirkel.

Känner mig så kluven med nya försök just nu, jag vill så gärna men orken är dålig. Det tar så otroligt på att vara inne i karusellen. Men tänkte bita ihop och köra de gånger vi hinner med innan sommarstängningen. Hoppas att man orkar hålla ihop, jag har tänkt och försöker inte lägga så mycket energi på att tänka på detta nu - vi får väl se hur lätt det kommer bli ;-)

Är dock lite lättad att det inte blev något omslag idag, för då är det endast 3-dagars ägget som funkar och FET tillfaller isåfall på Måndagen om det klarar upptining. Man har ju inplanerade saker som alla andra, vissa gånger känns det riktig omständigt att flytta om, avboka. Beror ju på vad det är, vissa saker kan man ju lätt omprioritera men somliga ting går ju bara inte i en handvändning.

Bara att testa vidare helt enkelt och hoppas gubben dyker upp här om någon dag :-)

Hoppsan hejsan! Jag har visst glömt av helt och hållet att uppdatera här igen. Hade ju redan på känn att nej... det är inget denna gången, trots jag ibland blev lite lurad av att det kaaaanske gått vägen iallafall. Men mensen kom som en klocka, den 4/4 kom den. Dock kontrolltestade jag mig just för att man ska det och det visade inget mirakel. Så nu är det nya tag som gäller, får hoppas man kan slinka in med ett nytt FET nu när ÄL inträffar - om det finns tid för det på kliniken då.

RD 11 började det komma bruna flytningar på pappret och lite, lite i trosskyddet. Och idag kommer det bara mer och mer så jag har känslan att snart kommer det igång ordentligt. Misslyckat. Ja än är ju inte TD men tror föga på det, men måste väl kontrolltesta mig för det sen.

Har dock ingen mensvärk alls utan ett konstigt svidande i magen som kommer och går i olika styrkor, mest höger sida och ibland även på den vänstra sidan. Vadan detta?

Inte något att förtälja, kommer nog ha svårt att uppdatera här på några dagar då jag åker bort med några tjejer på en minitripp 60 mil t&r. Hoppas verkligen mensen håller sig undan, men har en känsla att den kommer komma.

Återkommer när jag återvänt hem, glad påsk!