Underbar Gåva

I min vanliga blogg (som inte uppdateras lika flitigt längre) så skrev jag en nyårskrönika, då reflekterar man snabbt över hur året har varit - vilka toppar och dalar det blivit. Vi har mist fina människor vi tyckt om att dela tillvaron med och det är väldigt hårt, än har jag inte "hunnit med" psykiskt nu när mamma gick bort - allt har blivit så besudlat av den förbannade cancern. Grämer mig så hur ovärdigt livet blev för henne i slutet.
Sedan har det ju även varit mycket solglimtar också, som vårat fina plus som blev våran underbara son som kom med buller o bång. Våran sköna vistelse på slott i somras, få unna sig vad man ville, och bara vara. Känna sig fin i magen. Några små sockertoppar som också kom till världen detta året, Mileon har ex. en kusin som är 8 månader äldre än honom :-) Jag fick fast tjänst, likaså min syster som chansade o sa upp sig från sitt förra jobb - något jag tycker var vågat gjort i dessa tider. Men man ska må bra på jobbet med, så är det!

Man måste blicka framåt, nu stänger vi snart till för året 2010 - och öppnar upp för 2011. Jag hoppas att det nya året har fler ljusare stunder än mörka, att vi syskon kan läka våra ledsna hjärtan tillsammans så gott det går - minnas mamma och ha henne med oss i allt vi gör.

Vi firar idag in ett nytt år och även att Mileon har hunnit blivit hela 4 veckor gammal! Det går så otroligt fort! "Firar" gör vi här hemma vi tre bara, i myskläder, god mat o dryck. Behövs inte så mycket mer, bara vi är tillsammans ♥

GOD NYTT ÅR på er!!

Tror någon bytte ut min skrikiga och gnälliga son inatt! Vid 02 vaknar han så lagomt av matklockan, våndades lite tyst att nu kör det snart igång - lägger ner honom och han får nappen. Det stånkas o grymtas men han somnar! Jag har redan slängt  mig i sängen i hopp att få någon minuts frist - jag somnar jag med när han inte kör igång sirenen. Vid 06 därefter vaknar JAG av den där känslan att det inte står rätt till, men han sover så gott så - dock vaknar han till när jag varit på toaletten så då blev det mat igen.

Då trodde jag att jag skulle få sitta uppe från 06 när han sovit så bra, eller så skulle det magonda köra igång från nu? Nej då, han somnar nästan i famnen så jag lägger honom igen utan knussel. 09 vaknar jag och tycker att nu får det vara nog ;-) Så det blev väckning och göra lite dag istället, och nu sover han igen.

Riktigt bortskämd med sömn inatt, såpass att man nästan har huvudvärk för man sovit för mycket och inte för lite som jag annars gjort sedan han kom. Men det här var väl inget som han fortsätter med, plutten!

Massage, Minifom, Sempers magdroppar, annan lutning på amningsställning, ligga o vagga på ena handleden, temp i rumpan (sällan dock), bad (tycker jag gör det bara värre efteråt), värmekuddar, gå runt med han i bärsjalen. Ja man griper alla halmstrån! Nu ökade vi på Minifom till 15 droppar/tillfälle sedan igår morse.

För ett år sedan hade jag börjat blöda efter vårat första färskförsök, tidigare under ruvardagarna hade jag tjuvtestat + men så kom det bruna flytningar o klumpar - och sen blodet. Mot kvällen hade jag så fruktansvärt ont, det rann ur mig och jag hade likvärdiga värkar - dem minns jag än idag. Tre dagar hade jag syndaflod och sådan smärta innan det började lugna ner sig och blöda som normal "mens". Missfall. Mycket besviken, men ändock hade man lindat in sig själv lite genom att tänka att det var för bra för att vara sant och lyckas på första återinföringen.

Nu ett år senare sitter man här vid datorn, vår tredje återinföring som lyckades och resulterade i vår son - ligger och sover så gott i vagnen vid ena fönstret för att "sola" bort det gula med det lilla dagsljus som finns.

Jag vet inte om jag trodde det skulle vara så ett år senare? Tror inte det, man vågar inte riktigt hoppas för det gör så ont och bli besviken, få dem där bakslagen.. Nu när jag själv är mamma så blir jag så gråtfärdig av att läsa bloggarna om er som kämpar för att komma dit jag är idag. Det sliter i bröstet för jag vill så gärna att ni också ska få den lyckan.

På BVC så fick vi lustigt nog veta att i "byn" några stenkast bort från oss så har vi grannar som också fick en pojk 3 December. Dem är dock lite äldre än oss, 42 resp 53 år - så det skiljer ju lite i ålder. Men dock skoj att det finns en liten pojkspoling till här i närheten som är jämngammal med Mileon - att dem fyller samma dag - ja, vad säger man?

Dock inga jag såg till på förlossningen iallafall, iofs så befann jag mig tidigt inne i förlossningsal den dagen och slussades ut rätt fort efter Mileon kommit på eftermiddagen.
Sedan gick jag ju i en dimma när jag väl var på BB - minns knappt folket där som kom o gick.

Har ingen aning om de har fler barn, de kanske dyker upp på föräldraträffarna framöver - vem vet? Vi får iallafall deras post emellanåt då brevbäraren ser helt galet på gatunamn - vet inte riktig hur för så jättelikt är det inte.

Fortfarande knölas det en hel del om nätterna, Minifomen har dock gjort det hela bättre - vi slipper de värsta skriksessionerna. Men Mileon har besvär med dessa gaser ändå och det märks. Vi kör även Sempers magdroppar nu också så vi får hoppas att dem två olika dropparna gör susen för lilleman.

Trött packade vi ihop oss och in i bilen, fick träffa Sari som vägde o mätte honom. Håll i er nu, men han väger nu 2940 g, 51 cm lång och 35,5 cm huvudomfång. Amningen gör susen, hans kurva missade jag att se då jag klädde på honom igen men det såg ju bra ut iallafall. För tidigt födda brukar "komma ikapp" och det är positivt och se det så tydligt på Mileon.

Redan när BVC var här på hembesök så envisades vi med att få Mileon att även sova på höger kind vid hans sovstunder, trots man la honom så - kikade till honom en stund senare så låg han på sin favoritsida igen. Helena från BVC tyckte att huvudsak vi hade koll på det och försökte, så han åtminstone låg på den sidan kortare stunder var det okej.

Nu tror jag vi har lyckats "lura" honom, dock får man bulla upp under kudden så han inte "välter över" till sin sida. Så nu ligger han nästan 50/50 på båda sidor. Och ibland kan man även se att han inte alltid väljer favvosidan när han själv får välja. Som vi kämpat med detta, ja... jag iallafall ;-) Skam den som ger sig. Men blir inte förvånad om han lyckas klura ut hur han ska kringgå detta - ha ha!

Jag blev faktiskt snuvad på cirka fem veckor! Ja graviditet! Det är sjukt, fastän jag tyckte det började bli gnetigt de sista veckorna innan Mileon kom så saknar jag alltihopa. Magen, rörelserna.. Fick ju aldrig veta hur pass "stor" jag skulle blivit heller, frågan är om jag någonsin kommer få vara riktigt höggravid någon mer gång?

Magen är i stort sett obefintlig, det var den redan två ynka dagar efter förlossningen. Blev jättepaff när jag stod i duschen på BB och skulle tvåla in mig och.. magen... !! Fanns inga speglar inne i duschen och tankarna var ju på annat håll så tänkte inte ens att "se" mig själv - det blev liksom där o då jag insåg när magen var puts väck - stående tvålandes magen i luften - där den brukade vara..

Sörjer faktiskt det hela, allt blev ju så plötsligt - hade inte riktigt tänkt mig att det skulle ske så fort - hade lugnt blickat över till 2011. Och så vips så var det över!  (och en ny början tog dock givetvis vid med världens finaste son)

Ja nog fattas det något, och jag undrar hur lång tid det tar innan man "kommer över" faktum?

Trots stökiga nätter så packade vi ihop oss för lite julfirande hos min syster med familj (o lillebror!), man har knappt orkat bemöda sig att tänka på julklappar men det blev prio barn o lillebror - tacka vet jag internetshopping för har det lite svårt o bege mig iväg ensam. Att dra med Mileon på köpcentrumet är inte ens att tänka på med resten av befolkningen med diverse snuvor o bacillusker..

Vi fick det riktigt mysigt, lilleman sov sig igenom i vanlig ordning - han verkar gilla stök och sover desto bättre. Och det verkade som han varit snäll dem här tre veckorna i sitt liv för han fick en liten hög med julklappar :-)

Denna mage som är så besvärande för Mileon, om jag ändå kunde ta det onda ifrån honom skulle jag göra det bums. Det är lugnt dagtid men närmare kvällen börjar stöket, det blir gnälligt men får han till ro för att somna. Men när han vaknar nästa gång är det skrik o bökande mer eller mindre ända till morgonen tar vid ordentligt. Då slocknar han utmattad. Nu får det vara nog och maken är på lite ärenden och ska även köpa Minifom så kanske vi kan få åtminstone lindring på eländet.

Det skär verkligen i mammahjärtat när han gör sina magskrik/tjut. Ett under dock att maken sov sig igenom denna natten, han snarkade medans lilleman knölade o skrek. Maken kan dock för det mesta sova varsom, hursom så egentligen borde man inte vara förvånad??

Igår på eftermiddagen hade Mileon en ordentlig vakentid - två timmar i sträck, nog rekord hittills. Försökte aktivera honom och prata mycket - det verkade uppskattat.

Nu ligger han o småslumrar i sängen, har plockat fram en mjuk bok som jag tänkte han kunde få kika på idag. Kanske är den intressant, kanske inte. Svårt o veta när han är tidigt född, vart han är i stadierna. Prova kan man iallafall, när han är vaken så är han väldigt nyfiken och tittar runt med stora ögon och försöker fixera blicken. Men än är det lite knepigt tror jag ;-)

Blev lite förvånad när det låg ett vadderat postkuvert med i högen av allt annat bråte som kom i brevlådan. Öppnade det sist och blev så glad! Emelie o Embla hade postat en kofta och även lite andra plagg som Embla växt ur, innan Mileon kom till världen var jag på jakt efter nå varma tröjor i små storlekar och skrev även ett inlägg om det tror jag. Det mesta jag hittade i affärerna envisades ju att ha luvor vilket jag inte är bästis med till små bebisar.
Emelie erbjöd att skicka en kofta som Embla då inte kunde ha - och sedan kom väl mycket emellan och jag glömde helt bort det.

Så skickade hon detta nu istället med ett litet meddelande. Du är för söt!! Tack så mycket! Vill gärna ersätta dig på något vis och tror jag vet hur - måste bara få tummen ur så kommer ett tack på posten framöver när tiden finns!
Tack ännu en gång!

Det kändes skönt o få göra ett avslut, men det är med stor sorg vi allesammans har gjort det nu. Mileon skötte sig exemplariskt och sov mestadels i kyrkan trots musiken var hög. Jag la en handbukett för Mileon också på kistan, tänkte att det är så orättvist att hon inte får uppleva honom - och han henne. För hon är och kommer alltid vara en toppenmormor. Mileons kusin Max har alltid varit så förtjust i henne - han hann åtminstone få några år med henne i livet. Må han vara liten men ändå hoppas jag att Max kommer minnas henne även när han blir större, dem hade iallafall ett speciellt band som var underbart o se.

Tårarna rann när vi gick upp o tog farväl, prästen var guld iallafall - så pedagogisk även för Max som frågvis och lite bekymrad över alla som var så ledsna..

Mottagning efteråt och det gick ju bra det med. Storasyster har verkligen gjort jättejobb och det ska hon ha eloge för!

Nu efteråt känner jag mer helt urlakad. Mileon hade självklart maratonnatt och bökade järnet med mamma sin. Så inte många timmars sömn och sedan en heldag med mycket tankar o känslor...

Mamma/mormor - vi saknar dig!! ♥

Idag kom Helena hem till oss för att skriva in Mileon på BVC, en jättemysig sköterska iallafall. Vi satt och pratade om ditt o datt medans Mileon sov i vagnen. Fick väcka honom för nakenvikten och vägde hela 2610 g nu! Blir dock inte så jätteförvånad när han tuttat så mycket på mig de senaste dagarna och överskottskräkts ;-) På fyra dagar har han ökat 180 g, det är inte illa pinkat för lillskiten :-)

Fick ny tid på BVC den 28/12 och sedan ett inbokat läkarbesök på BVC den 5/1. Sedan ska han ju till läkaren på barnkliniken den 10/1.

Mileon ska få sig ett bad ikväll och så hoppas vi att det blir en relativt lugn natt så vi orkar med morgondagen. Mammas/mormor begravning. Har inte orkat bestämt kläder till en själv, men till Mileon är det redan givet liksom ombyte om det skulle behövas. Konstigt det där. Vad jag har på mig spelar ingen större roll ;-) Jag hittar nog plagg i garderoben så jag slipper gå naken, huvudsak jag är hel o ren.

Lillskrutt får på sig kläder från Kappahls underbara märke Newbie. Det är väl typ det enda som passar hyffsat, H&M's bodysar i strl 50 funkar också - dem är rätt smala och inte alltför stora.
Bara att hoppas att folk respekterar att inte närma sig Mileon på begravningen, han är ju så utsatt plutten så slipper vi närgångna nyfikna så har vi sluppit mycket baciller. Släkten kommer ju och ingen har ju fått sett honom än, så det känns ju jättekonstigt det här. Men jag vill ju också gå på begravning och går jag måste Mileon följa med. Har långväga släktingar med som kommer, och de verkar inte förstå det här - och det känns lite jobbigt.. Är verkligen livrädd för RS-virus! Hu...

Får ju krupp av att bara vara hemma, och tänkte att vi kunde åka iväg till ICA Maxi strax innan stängningsdags för att slippa så mycket folk - så kunde jag få mitt godis. Sedan kunde vi även vara lite nyttiga med mammas begravning och fixa lite saker till den samtidigt.

Gjorde oss iordning och fick Mileon nerknölad i babyskyddet, stackarn verkligen försvinner i både overall och bilstol! Han knorrade ett tag men somnade i bilen, han verkar gilla det iallafall. Sen byta från stol till vagn, premiärturen med andra ord! Hade han bara i fleeceoverallen på en fäll i mjukliften och det räckte gott o väl, knäppte upp overallen inne i butiken. Av med yttermössan och behöll den tunna på. Han sov så gott genom hela affären.

Tillbaka i bilen var det mer protester att knölass ner i bilstolen igen, men han lugnade sig när vi kört en stund. Så vår första tur gick ju fint, vi har ju åkt fram o tillbaka mellan hem o barnklinik några gånger dock. Men det räknas ju inte riktigt ;-)

Vagnen slukar hela bagaget. Mileon sitter i babyskydd bak. Så all packning fick vara i baksätet. Och jag trängde in mig där fram brevid maken som körde. Har en känsla av att det blir knöligt med storshopping hädanefter så länge vi har vår lilla kombi och har med oss vagnen.

Igår kom Mia o Gun Britt från barnkliniken på hembesök igen, Mileon sov så gott i vagnen och fick väckas upp o bli avklädd för nakenvikt stod på schemat. 2430 g så uppgång blev det! Nu blir det inge mer barnklinik för oss! BVC skulle vi ringa nästa vecka istället tyckte dem.
Underbart! Plutt får gärna tjocka på sig lite så han har lite o ta av, vår lilla fågelunge.

Idag kom äntligen första friska besöket :-) Mileons farmor o farfar kom på besök, de hade med sig massor av mat, fårfäll, mysfilt och snuttefilt. Så tacksamma! Mileon var inte vaken länge men farmor hann gosa med honom iallafall, det hade hon nog längtat efter.. Verkade trivas i hennes famn trots han var så hungrig just då.
Vi allesammans lagade lunch o åt, pratade o kollade lite bilder innan de åkte hemåt igen.

BVC ringde även idag, de ville boka in tid för inskrivning så på Måndag kommer dem på hembesök dem också. Då blir det nakenvikt igen på fisen.

Mileon sover i famnen och jag letar bärsjal, man får lite mer gjort på så vis när han vill vara nära. Han har ett rätt stort behov av det, inte så konstigt heller.. Jag o maken ska fredagsmysa med lite "pizza" - just nu är det frid o fröjd. Nätterna är bökigast, lillskrutt vill inte sova han heller - det gör han så gärna på dagtid ;-)

Permis hade vi i Fredags, och sedan in på Lördagsmorgonen igen för provtagning. Vi körde fri amning och skulle sedan sonda upp på natten till Lördagen. Men lillbus drog sonden vid 00.30 så det blev bara två vändor med sondmatning. Ringde in men de tyckte det inte var akut, och en annan var inte sugen heller att åka in när vi ändå skulle in några timmar senare. Fortsatte amma. Lillskrutten hade gått upp 10 g, bilirubinet såg bra ut. Så vi fick åka hem med tidig hemgång.

Så idag kom Mia från barnkliniken ut på hembesök, det skulle vägas o mätas och ta blodprov för gulsoten. Höll andan när hon la nakenfisen på vågen, måtte han gått upp med fri amning nu! Och ja!! Lillfisen hade tjongat på sig 65 g sedan i Lördags! Härligt! Så vi slipper sonden :-) Ser bilirubinet bra ut och han gått upp lite mer på Torsdag blir vi utskrivna då. Wow - får det verkligen gå så här fint?

Idag vägde han 2380g, 49 cm lång och huvudomfånget var 34 cm.


Igår (eller om det var i förrgår??) fotade jag Mileon med mysfilten och myskossan som mormor köpt till honom när han låg i magen. Tänkte och hoppas på att hinna framkalla en bild och ha i ett fotoalbum som mamma/mormor alltid hade med sig när hon skulle in på sjukhus - där alla är samlade. Men Mileon fattas ju och vi får se om vi hinner, då fotoalbumet ska med i mammas/mormors kista. Begravningen blir innan jul och allt praktiska runt om med det, hennes saker o lägenhet.. ja... jisses... Vi sitter på en flank, avskurna från världen (och baciller) - känns fruktansvärt frustrerande att inte kunna vara till hjälp.

Lite tålamod så kan man framöver hjälpa till så gott det går, Mileon måste ju hänga med överallt och den ena efter den andra är sjuklingar i ens närhet. Riktigt trist, men Mileon går ju först - fasar för att det ska backa och få hamna på barnkliniken igen. Mått så fruktansvärt dåligt där inne, så det är en fröjd o få vara hemma. Mileon får dessutom en betydligt lugnare mamma!

Tack alla för era värmande kommentarer, ni ska bara veta hur mycket det betyder för mig/oss! Blir så rörd varje gång jag läser vad ni skrivit. TACK TACK TACK!!

Mamma somnade in den 7/12, fastän det var så väntat var det hemskt att se personalen på barnkliniken stiga in i vårat rum med telefonen i handen. Beskedet att mamma fått ro, nu är plågan över. Jag satt i den stunden i full färd att pumpa ur båda brösten, lugn tog jag emot det hela. Efter det brast det, jag kände att jag ville upp till mina syskon som vakat i flera dagar. Kändes tungt men skönt, maken stannade kvar på kliniken med Mileon.

Tisdagskvällen tillbringades att försöka förstå, inse. Vi satt i mammas rum och pratade, grät. Det är hemskt att tänka, Mileon kommer inte få uppleva sin fina mormor. Jag kan inte längre lyfta luren och få småprata, eller rådfråga om något - hade behövt det - om inte annat nu, när jag själv intagit en ny roll - som mamma själv.


Med lilla familjen är det rätt så bra, gulsoten har trilskats men de sista dagarna har det rätat upp sig. Han ammar fortfarande dåligt och sondas upp. Tidig hemgång, permis först ;-) Det ska bli LUGNT o SKÖNT. Tagit rådet att stänga av ringsignaler och försöka landa i allt här hemma, i röran. Omtumlande när man inte hunnit färdigt allt.

Ska återgå till sängen för lite Mileon-mys och få lite ljus i mörkret.

Bloggen får vila till bättre tider, det är så mycket nu i kring Mileon - allt nytt man ska lära sig, vi byter även avdelningen, från bb där man kan ha mobiler o trådlöst internet igång - till barnkliniken där det är förbjudet. Och på det Mileons mormor, min älskade mamma som ligger våningen ovanför - extremt dålig och läkarna är inte hoppfulla alls, timmar, dagar.. vi vet inte. Man vill dela sig itu!  Barnkliniken erbjöd att låta en personal följa med upp till mammas rum så mamma fick "känna" närheten av lillkillen, jättefint - dock hade man önskat att första mötet tillsammans hade varit på andra premisser - att mamma hade varit mer närvarande. Men jag hoppas hon var "med" iallafall.

Sen så har vi huset o katten där hemma som också ska hinnas med på detta, usch ja..

Så det är mycket nu..

Tack ännu en gång för fina kommentarer, vi återkommer framöver. ♥

Mileon, så ska våran prins få heta i tilltalsnamn. Han har mycket hår, åt det mörkare hållet. Har just nu problem med envis gulsot och har stundtals problem att behålla det lilla han sondas varannan timme. Men lite kiss o lite bajs har äntligen kommit, tänka sig att man kan bli så glad för sådant??

Han är allt en liten Buddha i ansiktet, speciellt när han trycker ner huvudet mot överkroppen som han gärna gör när han ligger på rygg. Goa kinder om inte annat, resten av kroppen är han en liten tunnis.


Så... hur gick detta till?

Igångsättningen, gav mig en hel del pinvärkar. Men även nyttiga värkar som gjorde att jag öppnade mig mer o mer. Dock vart det riktigt oregelbundna värkar men som började komma allt mer och mer under den tidiga morgonen på Fredagen, maken låg och sov helt dödstrött medans jag vankade runt i korridorerna. Frustrerad - för jag fick aldrig vila från smärtorna, mellan värkarna satte min blåsa igång occh gjorde ont... Klockan blev morgon och precis i skiftbyte så hamnade vi till slut i en riktig förlossningssal då vi annars legat i ett "uppehållsrum". Maken fick sig ett bryskt uppvaknande där ;-)

Narkosläkare kallades dit för jag var öppen 3 cm och jag krävde verkligen epidural för att få lite lugn på det hela. Jag är väldigt förvirrad för jag är osäker på klockslagen, men han kom till sist vid lunch - epiduralen fick jag ha i EN timme innan den började krångla - slutade helt o upphöra. Vid två höll jag på att gå itu för dem hade ju brassat på med värkdropp dessutom för den korta stund jag hade fått epidural hade slagit av på takten på mina egna värkar. Bröt ihop för jag var så trött och kände mig inte tagen på allvar, rök ihop med en bitterfitta till barnmorska (ursäkta) och sedan fick jag äntligen prata med läkaren som var så pedagogisk. Vid det här laget hade värkarna tilltagit rejält och jag kände trycket bak på ett helt annat vis än innan. Läkaren ville checka av om det fortfarande gick med kejsarsnitt men vid kollen är jag helt öppen.

Bara att krysta Linda! VA? Jag bröt ihop igen, men vad gör jag nu då när jag inte har någon smärtlindring alls? Jag gör sönder!! Fick lustgasen, min bästa vän. Så här i efterhand tycker jag det är konstigt att jag inte fick lustgas som komplement innan när epiduralen slutade funka.

Mycket hallucinationer senare, så helt plötsligt slutar krystvärkarna. Konstigt, jag slutar upp i "mitt" och undrar vad dem väntar på. Ha ha! Dropp i full fart, lite väntan - så körde vi igång igen. Lyssnade på kroppen och bara gjorde allt jag orkade. Krystarbetet pågick i drygt 1 timme o 15 min, läkaren var in och tänkte hjälpa till med sugklocka - men precis när han öppnat det sterila paketet så fick jag krystvärk igen och fick ut huvudet! Sen var det inte mycket kvar av jobbet, tyckte absolut att krystvärkarna var bäst av hela förlossningen.

16.06 kom en liten kladdig knölande krabat som hamnade på min mage, underbart! Ett team stod utanför o väntade för att checka av honom då han är för tidigt född. Maken följde med och kom tillbaka, en stolt pappa! Fick mysa lite innan dem åkte upp till barnkliniken - det var lika bra för lillkillen hade lite svårt med andningen i början. Kippade mycket. Jag själv fick snällt ligga kvar och krysta ut moderkakan och sedan bli undersökt x 3... Rejäl bristning långt upp, jag skrek som en stucken gris trots flera sprutor och lustgas. Allt snurrade men smärtan var olidlig. Har nog aldrig gråtit så som jag gjorde då. Läkaren var tvungen o kolla han med, sa att det blir minst 5 stygn och han ville inte ens försöka - utan han ville ha mig sövd.
Så ingen firarbricka för mig, det fick maken ensam - stackarn! Jag rullades istället iväg till operation. Klockan var då ca 18. Vaknar upp vid 20. Ont, mörbultad. Får rullas upp på barnkliniken när jag var stabil igen. Myste med mina fina killar. Trött men fruktansvärt lycklig! Hamnar sen med maken på ett eget rum på bb, slår ihop våra ögon i rasande tempo vid tolvslaget.

Mycket svamligt men ett hum om Fredagsdygnet.

Sent om sider, men det är efter komplikationer (för min del) så har det tagit lite tid o landat. Får skriva mer utförligt senare, nu är jag så trött o orkeslös så det blir en snabbis.

Lillskrutt kom till slut efter massa strul 16.06, vägde 2396 g och 48,5 cm lång. 32,8 cm i huvudfång. Han har sluppit syretillsättning, men sondmatas och ligger på värmedyna.

Jag själv fick åka till operation efter rejäla bristningar långt in, var bra trött efter det men fick några timmar med lillskrutt på barnkliniken där han ligger för observation. Jag o maken har ett rum för natten på bb. Är inte orolig ett dugg, han har det bra våningen nedanför.

Nu blir det lite sömn förhoppningsvis. Tack för alla kommentarer! <3

Ja då var det ett tag sedan jag skrev något, eller först var det maken som försökte uppdatera via mobilen men så skrev jag till sen på datorn vi har med oss. Första tabletten har gjort lite nytta, livmodertappen har ca 1 cm kvar för att utplånas. Fått en del värkar som inte varit roliga, även pinvärkar som är vanligt med konstgjord igångsättning.

Läkaren Bosse vill inte att vi ska sätta i en ytterligare tablett utan hoppas vi är på gång nu. Bebis ligger långt ner och trycker, det känns iallafall.

Tidigare under dagen kom en barnskötare från Barnkliniken ner till oss för att visa en film om för tidigt födda barn och informera om första tiden när lillskrutt kommit. Det blir förmodligen sond och syrehjälp, ev. kuvös/värmedynor. Så där hamnar iallafall han, och även vi senare. Vi kommer sova på BB avdelningen första tiden. Så de räknar med minst en vecka på barnkliniken och sedan hemgång under hemvård - utskrivna blir vi nog inte förrän han egentligen är fullgången. Det kändes bra o få lite info, fast inte mycket var nytt för mig så kan det ju vara det för maken.

Jag vet inte om jag kommer uppdatera så mycket mer om det kommer sätta igång ordentligt här, läkaren säger att det troligast blir bebis under morgondagen. Sen får vi väl se om det stämmer. Och när jag uppdaterar därefter får vi ju också se, man kommer nog inte vara på sitt rum precis utan är på våningen under för att bonda med den lille.

Är mest för min/vår egen del som jag uppdaterar här, det känns bra då man kanske glömmer något längs vägen - om inte annat roligt o läsa efteråt.

Vi höres alla fina, på ett eller annat vis!

Nu är första cytotec-tabletten instoppad. Vi får se om den har någon effekt. Fick ligga med ctg-kurva direkt efter det, men kunde bara ligga i dryga 40 minuter sen sa min urinblåsa ifrån. Kännt av lite effekt iallafall, vi får hoppas det håller i sig. När molvärken börjar komma så rinner det bokstavligen ut fostervatten.

Ska få nål för ev. cytotecdropp också. Lunchen är uppäten och kunde faktiskt äta rätt bra. Ska väl koppla ner igen så maken kan få sin mobil åter för att ringa o lugna hans stackars bror som verkar mer nervös än oss. Omtänksamt iallafall.

Nyss ringt till min barnmorskan, eller ja undersköterskan då barnmorskorna kommer senare under dagen. Så de inte sitter och väntar på mig idag då vi har tid på förmiddagen för koll. Uskan bara skrattade och önskade oss lycka till.

Maken har åkt hem en sväng för att ta in post, klappa o mata katten och byta lite packning. Det blev ju tumult när man insåg att man skulle stanna kvar, inte en pinal med sig hade man. Är glad att jag packat bebisens alla kläder, så det var ju mest mina o makens kläder o saker som skulle pulas ner.

Nu kom barnmorska in o satte ctg igen, så ska jag snart få frukost. Ronden kör väl igång vid 9-tiden nånting. Bebis hade då vi kom in för koll i Tisdags lagt sig i rätt position, så inget tvärläge här längre. Huvudet något ruckbart igår.

Vi får väl se om bebis hinner komma till världen idag eller om det blir till imorgon. Jag har hört att några av de andra paren har fått bebis, dem små liven röstar upp sig emellanåt så det hörs här på avdelningen.

Ingenting har hänt, inte ens pyttepytte. Bebis trivs där inne trots mindre mängd vatten ;-) Den rumlar runt iallafall och har det bra ändå. Läkaren var in och förklarade hur det skulle gå till, har det inte startat förrän imorgon bitti så blir det igångsättning. Jag vill ändå försöka mig på vaginal förlossning och hoppas man klarar det trots min onda blåsa.

Vi har ett rum intill badrummet, det badas friskt - den ena gravida avlöser den andra. Värsta är att de envisas att ha i någon doft-arom i badet, lavendel - luktar skit och får huvudvärk av eländet..

Det känns helsjukt att vi är här, tror vi inte riktigt förstår hur nära vi är lillskrutten nu. Det är skräckblandad förtjusning, jag är på helspänn hur jag kommer ta värkarna - måtte det gå bra. De har iallafall prio att sätta in tidig epidural på mig i hopp om att lindra mitt extra onda. Men det finns ju aldrig garantier och det är ju lite skrämmande det också.

Tack för alla kommentarer, det värmer gott i denna sega väntan. STOR kram till er!!

Igår upplevde jag vattniga flytningar, vilket bara ökade under dagen. Tänkte att det var väl "normalt" så här i slutet så jag satte på mig trosskydd och åkte iväg till Byggmax för att köpa lite material till sovrummet vi håller på med. Blev bara blötare o blötare, fick gå in på toaletten där och kika. Trosskyddet var fullt och trosorna dyngsura, långkallingarna lika så.. Vi gjorde klart de sista där och åkte hemåt, jag ringde in till förlossningen och frågade. De ville att vi skulle komma in på en koll. Så tillbaka med den lånade släpvagnen och in till sjukhuset.

Fick göra ctg, och koll. Fick ny tjock binda och gå runt i dryga timmen. Bindan blev till sist väldigt blöt och barnmorskan tyckte det var fostervatten. Sen sipprade det duktigt. Blev inskriven och så fick vi göra ultraljud för viktuppskattning, lillskrutt beräknas väga 2400g.

Så nu är det bara att avvakta, blir kvar här iallafall och kör det inte igång av sig själv så sätter dem igång mig. Det blev rätt chockartat och fortfarande känns de jättekonstigt. Vilken liten tjuvstartare! Då får blivande mormor rätt, alla barnbarnen i December ;-)

Ligger i skrivande stund med ctg på rummet, har jätteblöjan på mig. Känsla av att detta kommer bli segt.... Och nu måste vi verkligen införskaffa mer smått, smått!! Jisses... det blir inte som man tänkt sig!

Kram!