Underbar Gåva

Jag undrar såklart var mensen tagit vägen? Suck, suck - då är det krångel o bök igen då, hoppas man slipper vänta alltför länge nu innan den kommer igång. Har haft sådant sug efter onyttigt i flera dagar och det brukar jag få strax före mens.

Då väntar vi lite till då.

Jag väntar. Är på dag 30 och brukar vanligtvis få mens 31, så om den inte kommer nu i helgen så är det förmodligen bara krångel efter mf. Var första gången jag räknade i kalendern vilken dag jag är i cykeln, förut har jag bara grovräknat just för att inte bli på något vis manisk. Haha, det lät konstigt! Men för "insmetad" i det hela då?
Vill helst inte tänka alls på detta, det känns bäst och jag får för mig att kroppen ska strula mindre då.

Känner inga direkta menskänningar heller, det enda är mitt godissug jag får innan allt kör igång. Blir akut sugen på sött, sliskigt - och får jag inte det blir jag tjurkossan självt. Stackars make.

Så, nu har jag gjort en liten uppdatering här. Återgår till vardagen och....? väntar!

Ja de blir ju lätt tyst här när det inte sker så mycket på fronten, jag inväntar mensen - känner inget att den är på G heller så det blir väl till och vänta på tant röd.

Sen vänta lite till då förstås och försöka hitta äl utslaget på nån av testerna, blev lite konfunderad att jag skulle testa mig varje MORGON - annars brukar man ju ta äl-test framåt eftermiddagen. Ja ja, bara o lyssna o göra som de säger.

Efter mycket om o men för att komma fram till kliniken gick det väldigt smidigt sista gången jag försökte ringa för dagen, så det blir nya tag i nästa cykel! Trodde jag skulle få vänta till nästa ändå men det gick bra när vi ändå hade 5 ägg och som är olika dagar gamla. Beställde hem äl-tester nu iallafall så man har dem hemma, så det är bara att invänta mens och närmare äl och börja testa sig fram.

Måtte kroppen inte fått spatt nu bara så här efter hormoner o missfall, räknar jag grovt så blir 1:a FET i mitten av Februari.

En sköterska skulle höra av sig per telefon angående resultatet jag mailade, men inte ett ljud. Blir man förvånad? Nä, tyvärr inte. Så ska ta och ringa in imorgon, får se hur lång kötid man lyckas sitta o vänta nu då. Är dock lite nyfiken på när man kan tänkas få starta igen, så nu orkar jag inte vänta mer på att någon där på RPC ska få tummen ur o ringa mig.

Skräckblandad förtjusning må jag säga, många tankar virvlar runt. Är så rädd att det ska gå snett nästa gång, att det blir en repris. Jag kanske bara får missfall hela tiden?

För några år sedan innan utredningen var klar - på den tiden då maken fortfarande hade hyffsat antal simmare, vi lyckades två gånger på eget bevåg inom två år men båda gångerna slutade i missfall. Allt grusar sig lite för mig och jag funderar om det kan vara något som ligger bakom. Har jag för bra immunförsvar iom min sjukdom så kroppen stöter bort graviditeten? Detta går ju att medicinera, och det är något jag även vill ta upp med kliniken. Vill inte ha någon mer repris, missfallet nu var bland det värsta jag varit med om - iallafall i smärtskala, och då är jag väldigt smärttålig annars. En hel dag hade jag som "värkar", kom med jämna intervaller - när de kom svartnade det för ögonen. De tidigare missfallen har jag bara haft ondare än mensvärk och blödit kraftigt men nu senast kunde jag inte göra något alls - låg och tryckte mig med heta vetekuddar över mage o rygg - kved o frustrade mig igenom det. Dagen efter hade jag också rejält ont men det kom inte lika intensivt. Så nej tack, inte fler gånger. Jag vill ha något för besväret!

Kontrolltestade mig imorse och det blev bara kontrollstrecket nu, så hormonerna verkat lämnat kroppen iallafall. Jag var ju beredd på det men var lika bra att göra det så man vet helt säkert. Nu får vi se när vi får börja med frysförsöken, blir flängande till Uppsala igen - men förmodligen inte lika ofta som vid färskförsök.

Kommer kännas långt till vi får börja, ska ha en mens emellan och jag har ju långa cykler ändå som det är. Hoppas kroppen inte dummar sig nu när man sprutat in en massa hormoner i kroppen och ett missfall på det. Den som lever får så!

Har inte så mycket nytt att komma med så därför uteblir uppdateringarna här. Jag mailade ju kliniken på testdagen och i Torsdags får jag bekräftelse utav dem att de vidarebefodrat mailet till en barnmorska på avdelningen som skulle kontakta mig vidare. Men.. det är ingen som ringt. Dock har de ju precis öppnat sen jul o nyår så de har väl fullt upp och jag blir väl inte prio. Sen har jag ju kunnat ringt in själv men vill inte belasta dem i onödan när det inte är akut och jag redan ställt in mig på att det var missfall och blickar framåt på frysförsöken. Måste ju ha en riktigt mens emellan minst så det blir väl inte förräns i februari vi tutar o kör igen.

Och inte heller har jag testat mig något ytterligare, torsdag/fredag/lördag (idag) har jag fått mörka flytningar/blod, så nu springer man runt med trosskydd återigen. Var så skönt o slippa bindor o trosskydd men back on track again! Det slutar väl framöver.

Vet inte riktigt men jag känner inget specifikt, ibland har jag småvärk i magen - är mest nu när jag har flytningarna, är nog relaterat till det. Brösten gör inte ont längre, får inga illamåendeattacker heller. Så jag är så säker, så säker!

Klev upp tidigt och kissade i en burk med lock, ställde den i kylen för jag orkade inte se svaret just då. Gick och la mig igen och lyckades somna åter. Vid 8.15 var jag upp och doppade stickan i burken, nu kom inte det svaga strecket upp sådär fort som de tidigare gångerna. När minutrarna gått så syns ett ännu svagare streck, man ser det skymta mer som en skugga. Då sitter jag inte och kisar heller utan ser den utan svårigheter. Men, med så svagt resultat tror jag det är hormoner som är på väg bort.

Ska strax knåpa ihop ett mail till kliniken, jag vet knappt vad jag ska skriva men nåt får det helt enkelt bli. Har redan skapat en ny kategori här på bloggen "IVF nr 1 FET 1" - ställer in mig på det så länge.

En himla massa blod sedan den 30/12 och nu har det avtagit. Har för det mesta behövt bindor men nu är det trosskydd som gäller igen. Jag har varit lite bitter och är väl fortfarande, men ledsen vet jag inte om jag kan beskriva att jag är. Kanske, innerst inne då man fått lite gnista som genast ska släckas. Känns bäst att ställa in sig på att på Måndag (TD) kommer det vara endast kontrollstrecket som hånler mot en. Är det ett extra skulle jag bara rycka på axlarna, för med så mycket blödningar kan inte något finnas kvar - bara hormoner efter det hela.

Får väl se om de på RPC ber mig åka till gyn här och kika upp det eller om man ska ner något när de öppnat igen. De vi berättat det för (mamma, syster, några vänner) hoppas att det kan vara twins och en stötts ut, har ju anlag för enäggstvillingar. Och att vi får en surprise på vul. Men näe, det finns inte på min (vår) karta. Är ju sött av dem att tro och hoppas så, men emellanåt känns det bara jobbigt att alla ska vara så positiva jämt. Eller är de jag som är den eviga pessimisten?

Känner ilningar emellanåt i magen, inte så mysigt. Molvärk på höger sida emellanåt och så värk bak i ryggen. Önskar så att det ska försvinna, om det inte är till någon nytta såklart.

Hoppas på våra fryslortar istället, har funderat en del på när vi får börja köra igen. De vill väl vänta antar jag, en? två cykler? Det här är det värsta, att allt ska ta sån jävla tid jämt. Vill inte vänta nå mer.