Underbar Gåva

Nu blir det äntligen semester, vi har redan hunnit iväg på en liten tripp igår då vi firade lillskrutts mormor som fyllt år. Åkte på dagskryssning till Mariehamn o vände, maken fick sig några öl och jag grät nästan vid buffén för jag fick avstå så mycket gott som jag suktar efter. Körde hem i ösregn, men vi hade en toppendag hela gänget!

Får se om vi lyckas uppdatera frekvent eller inte. Tar med bärbar och modem, men sen är det en annan femma om man prioriterar att uppdatera. Har mest datorn med för att kika upp aktiviteter, sevärdheter på platserna vi kommer besöka. Har inget direkt schema hur och var, vi stannar där vi känner att det känns bra. Men ner mot västkusten ska vi iallafall, det är väl det enda vi bestämt ;-)


Tycker magen krympt, får den känslan ibland. Och jag blir nojig att lillskrutt inte lever, hu vilken lång väntan på UL nu när man drömmer konstigt och har den där otäcka känslan att det kanske inte står rätt till. Ska försöka få till magbilder nu på semestern med, vill gärna ta dem på samma tidpunkt varje gång.

Nåväl, Vi hörs!!

Igår var jag på koll hos barnmorskan, inte min då hon var på semester. Fick en som klagade högljutt att min bm dubbelbokat henne nu på morgonen och det fick gå snabbt då... Jättekul... Hon haffsade igenom de vi skulle göra, och om jag hade frågor fick jag ta dem på telefonen. Tack o hej!

..... blodtrycket hade stigit återigen, dryga 120/90 nu så övertrycket var dock inte så farligt. Blir någon BT koll till sen får spec. mvc avgöra. Nästa inbokat är efter semestern 6/8, nätt o jämt att jag fick en morgontid. Tanta!!
Hon frågade vad jag arbetade med och hon tyckte synd om mig, ha ha ha! Enda gången jag drog på smilbanden. Ja det är ju så synd om mig...? ;-)

Jag följer "Livet på BB" som går Onsdagar kl. 21 på kanal 5. Har sett två avsnitt varav första jag bara stat och var arg och irriterad hela timmen lång för en barnrumpa till pappa på över 40 år (minst) satt och fjantade sig igenom förlossningen trots deras äldsta son också var med för att uppleva hans mammas förlossning. Jisses.

Avsnittet igår började inte mycket bättre heller då en mycket skräckslagen 20 åring bölade, gapade och höll låda för hennes förlossning hade satts igång - hon kunde inte hantera smärtan och hennes mamma och sambo fick skämmas för henne och rappa i på skarpen för hon blev helt lost emellanåt. Det gör ont att föda, och klart - jag kanske reagerar likadant men jag hoppas inte det. Jag är ju van med smärta och får inte panik i första taget utan kan rida stormar rätt bra. Så jag satt mest och irriterade mig (tyvärr) över denna tjej som kändes så bortskämd och trodde att allt serveras på silverfat, tills hon äntligen fick epidural och landade på jorden igen.

Men bebisens hjärtljud gick ner och höll sig kvar länge så läkaren hojtade kejsarsnitt - det gick undan och personalen frågade blivande mormorn och pappan vem som ville vara med om hon nu inte skulle sövas. Pappan klarade inte av de känslomässigt och mormorn fick gå o byta om ifall hon skulle få vara med, vilket hon till slut fick. Att se dem filma pappan där och då blev jag så gripen - tänk va mycket tankar han måste haft där och då. Jag bröt verkligen ihop!

Tänker mycket på en annan liknande situation som jag varit med om, där jag faktiskt fick vara med på kejsarsnitt. Det var en fantastisk upplevelse och glad att jag fick den äran att vara med. Bölade lite till för det också, och den där tomheten efteråt - saknaden efter den där lilla som kom till världen. Men jag vet att det var rätt val där och då, men likväl sörjer man väl - och jag hoppas den biologiska mamman vet att jag finns här och ventilera sig, måste vara jobbigt emellanåt fastän man själv ansett att det är det bästa valet. Starkt gjort, men man har känslor likväl! Så du vet det, om du nu läser här älskade du! Men det anar jag att du vet, jag hoppas du inte bävar dig för att prata om just det här kapitlet - att du drar dig för det för det är tungt, jobbigt eller något annat jag inte kan sätta rätt ord för i denna stund. Finns här, och är så tacksam att få vara med - hålla dig i handen, det vill jag fortsätta med! Usch nu gråter jag nästan igen.

Ska snart till barnmorskan innan jobbet så bäst att försöka låta tårkanalerna vila lite ;-)

Satt idag på lunchen på jobbet och funderade vad som vibrerade/pirrade en bit under naveln. Det kom flera gånger och till slut insåg jag att det måste vara lillskrutt som jag kände. Första kontakten ♥ isåfall - måste fråga barnmorskan imorgon när jag ska dit om det verkligen kan vara så :-)

Så imorgon är det BT koll igen, upp till bevis nu då när jag jobbar igen och om BT är lika fint nu som sist. Den som lever får se!

Jisses, man får skämmas alltså - jag fixade upp ny layout för massor av evigheter sedan - sen.. glömde jag lägga in länkar (bloggar) jag följer. Reflekterade över det nyss och tryckte in ett gäng fina människor jag följer främst, finns ju numer (tyvärr) massor av bloggar som handlar om denna kamp, IVF, och alla känslor runt omkring. I början av våran kamp kunde man nästan räkna upp på en hand folk som valde att skriva om det på sina hemsidor (blogg var inte i tiden än då). Saknar lite den tiden också, vart har alla tagit vägen somman följde då? Har de lyckats i kampen mot orättvisa på ett eller annat vis? Jag hoppas innerligt att dem gjort det! Det är synd att datakrascher finns, och att man blivit utsatt utav det och på så vis förlorat många adresser genom åren och aldrig fått tillbaka - och när man hittar dem igen är hemsidorna nerlagda och inte ett spår av kontaktvägar att gå ytterligare.

Nåväl, nya tider och vi är på väg åt rätt håll äntligen! Jag gläds åt godingarna som lyckats och jag håller mina tummar stenhårt för dem kämpar som fortsätter kampen - ge inte upp, på något vis lyckas man förr eller senare. Önskar man kunde göra mer än bara peppa, hjälpa bära bördan en bit på vägen - ja vad som. Starka fina människor som jag följer iallafall!! Tack för jag får följa er :-)

Sitter och skrattar järnet nu när jag insåg att jag tänkte skriva en sak som faktiskt inte ens är sann, det som jag satt tidigare idag i bilen med syster på väg hem från jobbet och förundrades över. Men nej, det är inte sant ju - om en vecka kan jag börja förundras över det. Dvs. 5:e månaden. Var lite för snabb i huvudräkningen eller så möjligen? ;-)

Men in i vecka 16 nu, imorgon är det TRE veckor kvar till rutin UL! Spännande :-D

Att det kan vara så olika från person till person hur pass mycket mage man får, jag undgår inte att jämföra - min mage ser rätt stor ut på magbilderna men den är mycket mindre i verkligheten. Sedan ser man jämlika som har mycket mer "bebisput" än en annan - jag har fortfarande mer put längst ner.

Förstår ju såklart att det ÄR olika, vissa syns det mer på än andra. Man är väl bara otålig, just nu kollar alla på en som man blivit lönnfet under sommaren. Kanske är man glad att magen är liten och nätt i slutändan? Slippa kånka i onödan. Man är nog aldrig nöjd - typiskt svenskt det där.

Samma sak med rörelser, sprattel osv. Väntar otåligt. Jisses, har inget tålamod. Vissa har redan känt, jag vill också känna - kanske blir det mer verkligt då?

Ska fota magen idag, först ska jag försöka göra lite nytta här hemma. Äntligen börjar jag bli människa, idag har jag fått behålla tablett. Så får fortsätta underhålla med tablett morgon o kväll.
Tempen ute har klingat av något, det är underbart! Denna tryckande värme som varit har bara spätt på allt det jobbiga.

Inställningen på att åka och jobba idag, bara att få på sig underkläder och en tröja blev en kamp. Panik, instängd. Mår riktigt illa och kräks återigen. Tabletten åker upp i väldans fart förstås. Vill bara skrika för jag är så trött på att må så här kasst, aldrig får det vara riktigt bra så man kan njuta.

Klart jag är tacksam över min status, men jag måste få pysa ur mig jag med. Det känns som det är förbjudet, det sticker folk i ögonen. Alla är vi olika, men jag har själv inte varit en sådan som hojtat med "gnäll-inte-när-ni-äntligen-lyckats" när någon mått dåligt, haft det tungt, jobbigt.

Vet inte var jag ska ta vägen, jag har gråtit en skvätt för jag känner mig så dålig som person. Orkar inte, kan inte. Jag vill göra nytta, men kommer inte iväg. Illamåendet står mig upp i halsen. Ska försöka vila och sippa kallt vatten, få något annat att tänka på än det dåliga samvete jag ökar på här och nu för det inte blev som jag tänkt mig idag.. SKIT!!!

Svängde in till barnmorskan idag igen för blodtryckskontroll, hade MYCKET bättre värden nu konstigt nog men kanske för jag är hemma? Jag vet inte, vi pratade om hur jag mår just nu. Huvudvärken kommer och går, mår tryckande illa och har yrsel. Sur och grinig för allt, värmen är riktigt jobbig.

Hon rekommenderade att VILA, vara hemma veckan ut men jag vet inte... jag klättrar på väggarna. Ringde till chefen och språkades ett tag efter jag kom ut från bm. Ska lyssna på kroppen och ta det lugnt några dagar, förmodligen dyker jag upp på jobbet på Fredag iallafall. Tur det snart är semester, får bita ihop sista veckan och hoppas man orkar med det. Man är verkligen inte som förr, trodde det inte skulle vara någon större skillnad som gravid men tji fick jag. Eller är det jag som får nitlotten jämt o ständigt?

Värmen tar kål på mig, minsta lilla ansträngning så är det maraton. Mår inte bra och är hemma. Vet inte vart jag ska ta vägen snart, panikkänslan är nära. Hu och ve.

Jag upplever att veckorna går fort och fascineras att vi snart är i vecka 15 redan, men ändock går det sakta emellanåt. En konstig ekvation som inte riktigt går ihop. Men tydligen går den ju det. 14 fulla veckor idag och ska föreviga magen idag igen.

Idag spenderar vi dagen på vift, tänkte packa ner lite picknickmat och åka iväg nånstans. Får kolla kartan lite snabbt så ska vi nog vara på g här :-) Sen blir det en avstickare till pappa min som sliter med pool o altandäck, har vi tur kan vi få oss ett dopp!

Märker att jag har lite svårare att tackla värmen numer, men försöker svalka av mig alt. ta mig in i skugga. Bara jag äter och dricker som jag ska så mår jag ändå fint, tyvärr många som är jämngångna med mig som inte mår lika bra och jag lider verkligen med dem :-/

Känner mig aningens tråkig och tyst ;-) Iallafall här, har lite torka - brist på något att skriva. Det mesta rullar på, jag är tröttare än vanligt dock och snoozar som aldrig förr vissa mornar - imorse var jag sjukt trött efter att ha varit iväg och kommit hem på kvällen. Vi var nämligen ut igår på restaurang och firade vår 10 årsdag, tänka sig vad åren går :-) Var ju lite hemskt att välja bort goda fiskrätter och desserter som innehöll smarriga ostar. Ja ja, jag blev mätt och mycket nöjd ändå! Maken passade på att dricka öl förstås och jag festade loss på fruktsoda som en annan liten barnrumpa - men fräscht var det, inte alls lika sött som vanliga fruktsoda-sorterna brukar vara.

Snart dags att bege sig till tågstation, nedräkning nu till helgen. Vill sova, njuta av vädret (bara för de blir de väl fulväder lagomt till dess??) och hinna UMGÅS! Jag har inget liv i veckorna, och jag sörjer!

Jämförelse:

v. 5                            v. 11                          v. 12                         v. 13

Inatt drömde jag för första gången om bebis i magen, trodde jag skulle drömma tidigare men icke. Inatt drömde jag om vad vi väntade för något. Var på en undersökning och barnmorskan sa att till 95% var det en liten pojk som gömde sig där inne. Jag sa något till maken - minns inte vad men jag var nöjd och glad.


För mig spelar det ingen roll, klart man är nyfiken - kommer bli överlycklig vad det än är - huvudsak bebis är frisk!

Ja, det är helt sjukt för jag trodde verkligen inte att det skulle bli en SPJÄLSÄNG vi köpte som första riktiga grej. Ikea har ju cirkus-priser och har sett att de hade en spjälis där som de satt ner kraftigt. Läst även på forum fler som fyndat den sängen, så innan vi pyste iväg idag till stranden så svängde vi förbi och kollade om de hade några kvar. Och visst hade dem det! 295:- kostade den, så vi kom nöjda ut därifrån.


Lite läskigt inköp men det får bära eller brista!

Fick ett ryck för någn helg sedan och samlade ihop alla kassar med kläder man har undanstoppat, det var nyttigt att göra det för att sortera upp allt i storleksordning på bordet så man fick en överblick vad man egentligen hade i storlekarna. Det är väldigt fattigt med kläder i 50-56 än så länge - sedan har man väldigt utspritt, lite i alla storlekar.
Det mesta är ju införskaffat på de två klädbytardagarna jag varit på, sedan har jag grävt i systersonens urväxta garderob - lillskrutts blivande mormor har köpt lite, och så är det våran lilla påse vi köpt på oss de kläder vi verkligen velat haft till vårt kommande barn - flera år tillbaka är vissa inköpta! :-)



Bordet ser inte inte så imponerande ut men det är en hel del ändå - för att inte varit ute och köpt något direkt själv än.



Och de få klädesplagg vi köpt själv som jag ville föreviga innan de slängdes in i klädhögarna:

Söt liten cuba-keps med morrande bulldog, inköpt Åhlens för många år sedan. Turkos Gangstarhaklapp, vit/röd randig luva, svart/grå mössa - Gangstar, grå mössa med skinnimitationsstjärna - Gangstar. Tre t-shirtar inköpta i Thailand märkeskopior. Dubbelt set långärmade bodys H&M.



Gangstar - turkos t-shirt, mönstrad pyjamas och svarta stjärnbyxor.



Gangstar grön långärmad body, bruna manchester jeans, bruna mjukisbyxor, Gangstar huvtröja  och Name it jeans i baggystil.

Känner mig tröttare och ofokuserad just nu än "vanligt", det stör mig så för jag har rätt stilla jobb framför datorn och där och då blir det kämpigt när tröttheten faller på ännu intensivare. Igår klippte jag med ögonen länge, försökte med alla möjliga knep för att pigga på mig men inte! Slocknade (tydligen!) för jag vaknade med ett ryck när jag hörde att någon gick förbi mitt rum. Shit!! Och inte hjälpte det mig heller ;-)

Låste in mig på toaletten med alarm 10 minuter senare, satt på toalettstolen och slumrade. Men somnade aldrig.

Men det känns inte riktigt rätt, men vad tusan gör man?! Tur jag har en förstående chef men jag vill ju inte sitta och sova på jobbet, och inte heller bli påkommen med det! Ha ha!!