Underbar Gåva

Ja det gick ju galant det! Jag var inte dugg orolig över lillskrutt, han har ju världens finaste pappa som tar hand om honom.

Höll honom vaken i vanlig ordning, vid 11 klarade jag inte av att hålla de små ögonen öppna så han fick mat igen - dock åt han inte så mycket innan han slocknade igen. Pappan kom hem vid 12.20 och jag pyste iväg då. 14.10 kommer jag hem igen och hör i farstun att Mileon är ledsen - dumt nog hade jag hällt i bröstmjölken i en nappflaska med ventilbotten, den är ju ingen höjdare att lägga i vattenbad. Nappflaskan tog ju in vatten då :-( Man lär sig av misstagen!

Mileon hade sovit till strax före 14 så dem hade hunnit med blöjbyte och försök till att värma flaskan, så jag kom hem i rättans tid ;-) Och inte stressade jag heller.

Det var guld värt och komma hemifrån lite, om än för knappa två timmar. Det blir ju nästan en gång i veckan här framöver, kan vara mys för pappan och ha kvalitétid med sonen utan att pet-mamma lägger sig i. Slå mig på fingrarna hjärtat om jag är för dryg, jag blir så här av bara farten!


Notis: Värm urpumpad bröstmjölk i något annat alt. dem andra flaskorna vi har utan bottenventil!

Idag åker jag hemifrån för första gången utan Mileon, känns väldigt konstigt att han inte ska med - i vanlig ordning. Nej Mileon han får stanna hemma med pappan, och vad som känns ännu bättre är att jag fått låna T's bröstpump så blir han hungrig så finns det bröstmjölk att värma i kylskåpet - för ersättningen är fortfarande lite för skarpt åt magen. Så ska försöka bunkra upp lite i frysen, men det är bra att det finns ersättning med - om man nu står utan. De tipsade om att blanda 50/50 så magen fortfarande blir laxerad.

Nej nu är det dags att byta bajsblöja här och försöka aktivera lillskrutt, och äta frukost och göra mig iordning innan pappan kommer hem och tar över.

- Mamma vad ska vi nu hitta på? [Premiärturen med vagn hemmavid 20 Januari]

Vi passade på och gick ut o gick när solen var framme, underbart och nu kan mamman också promenera lite längre sträckor utan att sviter från förlossningen gör sig påmind. Åtminstone orkade hon lite mer än en timmes promenad idag. Lillskrutt var vaken när vi tog oss ut och kämpade länge att hålla sig i samma status, himla intressant det där att åka vagn. Han gillar den än så länge! Men man vet ju att sådant kan ju ändras, hoppas inte..
Dock är det inte mycket vägar man har att välja emellan att promenera på vintertid, riktigt tråkigt - måste nog införskaffa bärsele ändå för att kunna ta sig fram överallt och variera sig lite.

När vi kom hem igen var Mileon härligt rosig om kinderna - jag var lite orolig att han skulle vara kall om händerna som han envist skulle ha uppe istället för nere i fällen, men han var lagom tempererad. Är ju lite svårt att veta emellanåt hur pass man ska klä dem. Nu åker han ju i mjukliften med långärmad body, byxor o strumpor. Sockor, vantar, nallemössan och PO.P overall. I mjukliften lägger jag i lammfäll. Mjukliften drar jag inte igen helt o hållet. Han verkar ju rätt varmblodad ändå.

Lillskrutt vaknade när vi kom hem, tog in honom men han var så kinkig - kombination av trötthet, pruppar på tvären och hunger. När allt var åtgärdat så fick han sova igen, medans mamman o pappan var duktiga här hemma och storstädade.

Men som sagt, det är UNDERBART att komma ut när solen skiner och man inte fryser rumpan av sig! Ibland är det svårt o få tummen ur - det är ju lite omständigt o komma iväg - men väl ute så är det så skönt.

Nu ska mamman här leta efter bärsele på nätet, läsa lite och kanske klicka hem en. Kommer få nippran av att behöva gå samma väg varje gång man vill ut o gå här hemmavid.

8 veckor blir Mileon idag! Hej vad det går! Just nu en gnällig pojk, är det inte magen så är det närhet - man får inte lämna honom för att hämta en sak då blir det gråt länge. Men det är faser vi går igenom och får ta en dag i taget :-)

Dock märkt lite skillnad på honom vid matdags, det behöver inte gå lika fort nu - han kan vänta ett tag om han inte är jättehungrig. Börjar säga till på ett annat vis, han söker ögonkontakt och "mumlar" när han börjar bli hungrig.

På skötbordet går det BÄTTRE, han verkar mer öppen för allt runt om - och sedan uppskattar han att lyssna på allsång medans det är blöj o klädbyte. Men det är klart det ska kinkas och gråtas helt förskräckligt emellanåt med, men vem vill ligga på skötbordet när man inte har någon lust?

Ett stort och ett litet leende lockades fram på självaste dagen idag, vi får väl se om man kan charma honom mer framöver eller om vi får vänta vackert på nästa flin ifrån honom.

Han börjar bli en liten egen individ, han studerar oss noga och myser för fullt när mamma och pappa sjunger barnvisor (ja och en o annan rockig låt med).

Nu drar han mest strl 56, vissa 50-plagg går fortfarande. Det sa verkligen bara TJOFF! Den blå pyjamasen (på bild) som han fått av moster Tina tyckte vi såg så stor ut - men den sitter perfekt nu! Mileon växer som ogräs :-)

Idag log Mileon! ♥
Som jag lockat efter det lilla smilet! Han är verkligen svårflirtad, men det är väl också att det är så mycket runt om honom - han hänger inte riktigt med i fas som jämnåriga bebisar. En bekymmersam gosse vi har, en tänkare - som sin pappa ;-)

Satt o sjöng Jay Smiths låt Dreaming people, när man "Oh oh, woooh hooo-ar" i låten så ser han på mig väldigt grundligt första gången - för att sen forma munnen stort o men drar på smilbanden - ett stort flin fick jag. Inget magknipsflin här inte, då blundar/kisar han med ögonen. Fick ytterligare ett litet smil till men sen ville han inte bjussa mamma på några fler *ler*

Det kanske släpper nu så man får se lite fler grimaser som man smälter is med! Min reaktion när jag fick det äkta leendet? Jag började gråta! Ha ha!  Var lite blödig innan och satt o tittade på honom när vi sjöng lite låtar från Spotify (ja pappa, vi lyssnade på.. KENT!!) och tänkte att så många år vi längtat, och nu är han här. Obegripligt fortfarande. Kände mig så tacksam att få vara med om detta, bara satt o insöp hur han inspekterade hela mitt ansikte medans jag njöt riktigt ordentligt - där och då.

Tyvärr har jag skrivit mycket om gnäll den senaste tiden, men det är ju så våran vardag har sett ut. Han har gnällt, jag har gnällt... Klart man njuter av de stunder han är "med" och inte har ont osv. Det kommer ju inte fram på samma vis än det som tynger än mest där o då.

Jag är så tacksam, så lycklig - men jag har svårt o få fram det - känslorna kommer o går, det är så mycket inom mig så kan inte riktigt sortera upp det på ett bra vis. Behöver lite hjälp på traven med det.

Älskade lillskrutt, tack för du finns!

De sista veckorna har det rutats in lite i rutin - iallafall tiderna. Det är fortfarande mycket sömn för lilleman, om nu inte magen krånglar och håller han vaken då. Så här såg en normal hemmadag (27 Januari) ut hos oss:


02.00 Vaknar och vill ha mat, kollar o byter blöja. Ger han Minifom och därefter ammas det. Somnar om, här försöker jag lägga över han i sin egen säng - ibland funkar det, ibland inte.  Denna gång funkar inte - då får han komma tillbaka till våran säng och sova - på mamman, förstås.

05.45 Vaknar och vill ha mat, Minifom o sen amning. Vi somnar om - i samma säng för jag är trött och orkar inte ens försöka prova.

08.15 Vaknar jag, smyger upp själv medans Mileon sover kvar i vår säng.

08.45 Vaknar en ledsen Mileon, tar upp honom och gör morgon. Får på oss kläder o byter blöja, Minifom, Sempers magdroppar och D-droppar. Mileon matas för att sedan få medicin, 1 ml Mycostatin sprutas i pyttemängder in i hans mun - gul sörja hamnar (trots skydd) på hans vita I ♥ DAD-body. Jag äter frukost senare medans skrutt ligger i babysitter alt. under babygymmet. Leker och sjunger tillsammans.

11.00 Byter blöja innan matdags, ammar Mileon som sedan somnar som en stock i sin vagn.

Här emellan brukar jag ta min egentid, få på mig kläder (om jag inte hunnit det), fixa lunch o äta, få lite vardagliga ting gjorda, ev. promenad med vagn osv.

13.15 Mileon vaknar av ond mage.

13.20 Knyter in Mileon i bärsjalen, går runt ett tag o "knådar magen". Han blir lugn när jag sätter mig vid datorn och stryker på hans rygg.

13.40 Minifom, blöjbyte o matning.

14.30 Somnar efter ha ätit och att sedan magen körde igång en kort stund igen innan han föll till ro.

15.00 Klär på Mileon ytterkläder o åker iväg o veckohandlar.

16.15 Hemma igen, Mileon sover ännu.

16.50 Ond mage, mycket gnällig o hungrig Mileon. Minifom, blöjbyte och matning.

18.00 Efter amningen var klar (17.50) så kör magen igång igen, somnar på mage ihopkrupen på soffan. Förvånas över att det inte blir skriksession deluxe utan att han lyckas somna ändå. Ligger o knölar runt på soffan i sömnen stundvis.

20.45 Vaknar. Minifom, blöjbyte och pyjamas på. Matning. Efter det blir det medicin igen, blev bara två doser idag - BVC har sagt att vi ska köra 2-3 ggr/dag. Därefter myser vi med sång i sängen, vilket Mileon uppskattar och ligger länge snällt o lyssnar på sina skrålande föräldrar.

23.15 Minifom, blöjbyte och ny pyjamas på då han kräkt ner den första. Matning och sen "sova för natten". (Han somna 00.15)



En ovanligt bra dag om man jämför med vanliga dagar med mycket magont - då är det knöl o skrik långa stunder. Nu var det inte alls så farligt! Jag hoppas såklart på en gång att det börjar ge med sig, hoppet är det sista som lämnar en va? ;-)

Jag introducerade Barnkammarboken för Mileon förut med gott resultat, trots min falska stämma så verkade det som man kunde lyssna på visorna ;-)

När Mileon har sin vakenperiod på morgonen/förmiddagen så brukar han bli rätt trött på slutet - men bäst är att få han o vara vaken minst två timmar så kan han få mat o sova sin långa lur. Då tackar jag Barnvisor , vi sjunger o lyssnar - det verkar gå hem. Får hålla igång han lite med lite rörelser o roliga röster o miner dock ;-)
Sen brukar han somna gott efter lite mat igen.

Babysittern är poppis! Tjoho! Men han är ju lite för liten ännu och man får hjälpa nacken och kroppen att inte glida helt snett med någon virad filt. Det gör ju susen. På bilderna är det en av de första gångerna han sitter i den - fick genast syn på den fina kontrasten mellan svart o vitt på sin stol. Han vred sig ännu mer bara för det så mamma fick sig ett gott skratt och var tvungen att föreviga det innan hon stöttade upp med filten ;-)

Blev så tagen av ett tv-program igår. Där låg jag i soffan med världens finaste Mileon sovandes tvärs över mig, jag tittandes på Sofias Änglar. Det handlade om att pappan i familjen hade en obotlig neurolgisk hjärntumör och hade väl inte så många år kvar att leva, i sitt radhus bodde han med sin sambo och två döttrar. Han berättade om beskedet, han grät när han pratade om tanken att inte finnas så länge till, hur det skulle bli sen efter tumören tagit över.

För mig blev det så laddat, jag grät och grät. Satt med Mileons lilla kräkhandduk och torkade tårar konstant, jag vet med mig att skulle jag kollat själv på programmet skulle jag suttit och hulkat och snorat dessutom.

Det blir så påtagligt, öppet sår. Lilla mamma, vilka tankar du måste haft, och ångest. Jag kan inte föreställa mig helt o hållet, men som själv mamma - att tänka tanken att JAG får cancer och dödsdom - att behöva lämna världen, Mileon, min make, min familj o vänner.. Aldrig få uppleva framtiden med sina barn. Ouch.

Jag vill vara med om att Mileon tar sitt körkort, finner den stora kärleken, flyttar ut (fast det blir nog tufft för mammahjärtat), gifter sig, skaffar egna barn - ja alla sådana milstolpar....
Jag vill inte gå miste om det och alla små ting i vardagen som rör honom.
Jag vill veta hur han mår, hur han har det.
Maktlöshet att behöva slitas ifrån det man verkligen älskar mest av allt.

Inatt var sonen min billig! Sådant gnäll o krångel, ingenting dög! Fast han ätit så började han kinka - då menar jag verkligen KINKA. Bu hu, bu hu. Mamman ville sova. Men Mileon ville tydligen vara vaken helt rätt upp o ner. Så fortsatte hela natten o morgonen - små lurar - men till det var dags o göra morgon - nej då vill han sova!
Tar upp han ändå för att klä på honom o ge han mat iallafall, så fick han sova sen. Ville han sova sen? Nej. Nu ligger han o knorrar för fullt i vagnen. Än inte missnöjd så får kanske äta upp frukosten själv innan det börjar ljuda på riktigt.

Idag är jag inte på humör alls, fy vilken dålig sida jag vaknat upp på. Får försöka vända det till de bättre, annars är jag etterperka hela dagen lång.

Då är vi hemkomna från BVC, skulle ju egentligen varit dit igår men Helena blev hemma med sjukt barn så fick skjuta tiden till idag fast hos Sari istället.

Igår fick Mileon prova ersättning för första gången efter mycket om och men. Det är ju mest jag som velat fram och tillbaka, men för allas parter blir det bäst i slutändan. Men nu tar vi bara pyttekliv med flaskan för att se hur magen reagerar. Det behövs inte jäktas, men det känns skönt att provat om det funkar bra - för om en vecka ska jag iväg och vara borta någon timme - då kan pappa ta honom och jag kan åka med relativt gott samvete.

Jag behöver min tid. Det har varit mycket fram o tillbaka om vi ska introducera ersättning för honom och låta han endast delammas, en lång historia men mycket ligger till grund hur överkörd jag blivit sedan Mileon kom - hur alla tagit för givet att det ska vara si och så - och jag står bortglömd och urlakad, i bitar av sorg när min mamma dog. Allt blev för mycket, och på det vara mjölkkossa - det föll sig så att jag kopplar amningsbiten som en jobbig del av mitt liv, om än har det blivit bättre med den känslan - men stressen att alltid finnas till hands, att inte hinna limma ihop mig själv - det river inuti mig.

Nu har jag möjligheten, ta den hjälp jag blir erbjuden och få PRATA, GRÅTA ur mig allt jag bär på - till någon som är utbildad att hjälpa, stötta och få mig att gå vidare.  Och det utan att behöva tänka på Mileon, utan att stressa dit, under mötet och hem.

Jag hoppas jag kan hitta tillbaka och kunna njuta av Mileon på ett annat sätt än jag gjort, och att det framförallt går att delamma - det är ju inget givet. Helst vill jag helamma honom, men jag måste må bra också - jag önskar så att jag hinner landa innan det är försent. Och gör jag inte det, så är det ju så - det är ju ingen större skada skedd förutom att det inte blev som man önskat, och det blir det ju sällan ändå i livet. Vi får väl se hur detta utstakar sig.

Hur flaskmatningen gick? Fixade till 160 ml och pappa matade förstås, Mileon fattade vinken på en gång, satte i halsen rätt fort men med lite mer sittande ställning gick de bättre när han var så glupsk. Det mellanrapades och då hade han slukat halva flaskan, när han var nöjd var det 15 ml kvar. 145 ml - det gick tydligen hem hos lilleman! Han såg så förvånad ut till en början och tittade på mig som stod brevid - man funderade vad han tänkte just där och då. Verkade nöjd o belåten - så pappa duger tydligen han med ;-)

Mileon växer. Jag behöver inte någon våg eller måttband för att veta det. Man märker sådant på kläder om inte annat. Har verkligen dragit mig lite att plocka fram större storlek åt plutten, det blir så markant att han blir stor.

Det är ju lite löjligt egentligen då det handlar om att plocka bort 44 och 50 för att ersätta med 56. 56 är en sådan storlek många nyfödda har från start. För mig är det groteskt stora kläder. Min hjärna hänger alltså inte med för fem öre - för mig är Mileon den lilla pojken som hade strl 40-44.

Nu är miniplaggen borta och ersatts av massa nytt. Pyjamaser finns det gott om! Liksom allt annat tror jag..? ;-) Har noll koll på hur det ser ut dem kommande storlekarna bara, måste dyka in hans garderob igen och botanisera. Men inte just nu, det var tufft nog för mammahjärtat med detta storleksbytet.

Lillskrutt, väx inte så fort nu!

Inplanerat att gå på klädbytardag nästa månad, perfekt ju.

Prick 08 ringer telefonen. Telefonen är på nedervåningen. Jag o Mileon är dock vaken på övervåningen. I sängen. Sitter fast med lillskrutt vid bröstet.

Misstänkte dock att det var något viktigt för så tidigt brukar inte folk ringa. Det kom många tankar innan jag äntligen kunde svara. Dock var det bara BVC som ställde in besöket idag, så det får vi ta imorgon med den andra bvc-sköterskan då den vi skulle till är hemma med sjukt barn.

Så var det med det! Vi får väl fnula vad vi ska hitta på istället, har ju en hel del o avverka här hemma så nånting i den stilen blir det nog.

Mileon skrek nästan hela gårdagen stackaren.. dock blev natten ovanligt lugn och sedan var det en glad fis som vi fick ta upp imorse! MYS!!! Dock har han knappt varit vaken mycket idag, mer eller mindre somnat om efter måltiderna o medicinjoxet.

Vi tog en promenad hela familjen också o lille M sov sig igenom den och även avklädningen när vi kommit hem - han brukar alltid vakna annars då. Tog in honom för vi tänkt göra lite nytta på övervåningen, har fixat upp våra garderober och skulle nu flytta alla kläder över dit. Så det hann vi göra innan han vaknade nere i hallen i vagnen.

När mamma o pappa kollade på en film så vaknade han av magen, dock låg han redan på mamma där o då så det kändes tydligen tryggt. Knölade lite men somnade till sist om igen.

Hoppas han inte håller låda inatt istället nu när han sovit sig igenom denna dag, då är mamma trött o slut - och måste ändå ta sig iväg till bvc för ny koll.

Mileon får emellanåt åka bärsjal för han vill vara nära, nära. Eller så är det magen som bara bråkar med honom så då är sjalen också toppen att använda då hans mage "masseras" av min mage. Och när han är missnöjd av något annat funkar den emellanåt bra med.

Vi köpte en i julklapp ;-) Det blev en svart Tricot Slen, dock önskar jag att vi (jag) valt en annan färg - för materialet drar åt sig det mesta och det syns väldigt tydlligt. Vi har ju nämligen katt också... Lite bökigt att knyta men det går lättare för varje gång, tycker fortfarande det är svårt att knyta lagomt hårt - för jag själv anser jag "drar för kung o fosterland" och vill inte dra mer för det känns som Mileon knappt kan andas. Men trots det, så säckar lillfisen ihop efter dryga halvtimmen ;-) Den är ju elastisk och töjs ut något, så man får efterdra lite. Det har dock gått bättre o bättre ju större Mileon blivit med, i början var han ju så pytte och "försvann" i sjalen.


Lite synd är det också att Mileon är så varmblodad (inte från mig!!) - han blir fort varm i sjalen. Lärt mig att ta av honom till body eller enbart blöja när han ska åka i den.

Annars är det mycket skönt o ha händerna fria! Då hinner man med o göra lite här hemma också - något som inte alls är lika prio längre.
Dock ju äldre Mileon blivit desto mindre vill han ligga med huvudet intill mitt bröst, han stretar emot och vill vara med. Brukar lossa lite och göra så sjalen stöttar nacken hyffsat, sedan har jag en hand på hans huvud. Då blir han nöjd, och jag blir nöjd att han är det - och som bonus är jag inte så jättelåst ändå - har ju en hand kvar! ;-)

Mileon blir så lugn i sjalen, han skriker sig förtvivlad när vi ska ta ur honom. Lillfisen!!

Är lite sugen på bärsele också, men jag med ryggont måste ha någon som även sitter bra på lilla mig - finns det? Har tjuvkikat på ergon, men inte testat.


[Bilden är tagen i slutet av Dec 2010]

...att klaga! Det är sjukt att det ska vara så, men men. Fick "plåster på såren" utav Jollyroom - så jag är väl inte lika anti dem nu. Kan säga att dem är väldigt måna om att packa sina varor extremt väl så dem inte ska gå sönder under frakt. Allt var invirat sjuttielva varv med bubbelplast, sedan hade dom fyllt de tomrum som var i kartonen med mindre kartonger så inget kastades runt.
Här hemma har vi en stor kartong med skräp - med andra ord.. ;-) Inte för jag hade beställt särskilt ömma ting men ja, det är väl bra att dem är rädda om sakerna då.

Och jag klagade faktiskt även i ett mail - att man ska inte lova saker som inte kan hållas. Fick ett snabbt mail tillbaka att dem beklagade så och dem just precis fått iväg mitt paket. I paketet hade dem skrivit en notis om att de ber så hemskt mycket om ursäkt att de inte höll vad dem lovat och fick en liten sak extra utav dem. En Mairo-necessär.

Söt var den iallafall ;-) Jag har en hemlig crush på Mairo. Men tänkte hålla fingrarna i styr tills Mileons rum blir klart - för det är där jag tänkt inreda med mycket fint från dem.

Det bara eskalerar eländet, it's enough!  Åh jag är så arg så arg, så less så less. Inte på bebis, men på det som strular så för bebis. Lillefis vad du får stå ut med.. mammahjärtat blöder!

Sju veckor, svisch! Det går undan! Sju veckor gammal, det låter mycket i mina öron - han är ju min lilla spädis i all framtid. Den lilla dockan som kom till världen, pyttepytte.. Sa inte mycket alls till en början, som successivt eskalerat till något helt annat ;-)
Trots jag låter bli o plockar upp han för mindre gnäll o små protestskrik då och då, så vet han hur han ska få sin vilja igenom - och helst PRONTO! Isåfall ska mamman här hemma gå runt med amningsnappen redo på bröstvårtan dygnet runt i väntan på hackehackspetten...
Skötbordet är ingen höjdare heller, fortfarande. Nästan så man behöver öronproppar när man lägger honom där, men det är väl sammankopplat att han strax ska få mat och är hungrig när det byts blöjor. För det mesta blir det så, och försöker man byta EFTER mat så blir det bara upp o ner - för han vill gärna sova efter maten, eller så kräks vi hejvillt tills man är lika hungrig igen.
Magen krånglar ju som sagt och han är ofta så "upptagen" med den, han trycker o frustar, det gör ont och det skriks och är ledsen. Magen tar så mycket vakentid ifrån oss och det grämer mig - det är sällan man får glada vakenstunder - då får man passa på o roa honom och visa han världen, och försöka charma honom - något äkta leende har vi inte kunnat lockat fram ännu. Han ser mest fundersam o bekymrad ut vår lille herre.

Jag hoppas det vänder SNART, jag är ledsen inombords att det blivit så här - men man får göra det bästa möjliga utav det. Hans utveckling kommer inte efter för det, men det blir liksom aldrig som man tänkt sig. Som mamma så följer jag ju han dagligen och ser hur pass mycket tid som faller bort, och att han inte får ro och sova heller utan magen gör sig påmind. Inte ens nu på "långpasset" - då han annars sovit utan knussel - så är det nu flera gånger som jag får gå till honom och trösta och vara nära för magen bara dummar sig.

Är så redigt less på det här och har vi otur är det nästan sju veckor till helskotta! :-(

Ja är det inte det ena så är det ju något annat!
Igår blev jag uppringd av en från FK gällande min FP o SGI, tyvärr hann jag inte på men hon hade lämnat meddelande på telesvar. Tänkte att då får jag ringa henne imorgon istället.

Imorse när vi gjorde iordning oss, hade Mileon på skötbordet så ringer det såklart igen! Hade ju numret till handläggaren så hade ändå tänkt ringa henne när vi var klara.

Väl på tråden så informerar hon mig att jag inte uppfyller villkoren att få dem första 180 dagarna SGI baserade pga 240 dagars regeln. Man ska ha jobbat minst 240 dagar före barnets födelse. Tyckte mig räknat det och fått det att stämma men inte! Då skulle jag påbörjat mitt jobb den 13 Maj men jag började 1 Juni - hur kan jag räknat så fel? Innan dess arbetslös, och så har jag studerat. Så hur man än vrider o vänder det så får jag arslet fram.

Inte riktigt det man vill höra. Så nu får jag lägsta nivå på de första 180 dagarna som "straff".. Jag som planerat så väl med föräldradagarna och nu vet jag varken ut eller in. Man blir ju inte särskilt tät - och sedan vill jag inte gärna sätta sprätt på dagar i ett svep. Moment 22.

Ja, är huvudet dumt får kroppen lida. I vilket fall skulle jag ändå inte kunnat göra så mycket åt det hela om jag räknat rätt och fått veta detta tidigare.. Tur man har buffert, men känns inte kul att behöva ta utav den redan.

Ja suck! Här kan man då verkligen inte enkelt ta sig en promenad, om man nu inte vill gå längs en tungt trafikerad väg :-/ Så less på den biten att man blir så låst att bo ute på landet, skogsvägarna är allt annat än bra - med risk för hjärnskador på bebis så går det väl att gå?? Många kör ju med skoter härs o tvärs så det blir lätt skumpigt.

Istället för att sova så höll detta Mileon vaken den promenad vi väl fick till, det resulterar ju såklart i en gnällig bebis som fortfarande håller i sig. Han kommer inte riktigt till ro och sova ens i pappas famn. Och en annan behöver lite time-out för att stå ut.

Man blir allt annat än glad när han är så här, men hoppas det ger med sig. Tycker han blivit värre efter vi började med Mycostatin'et - både jag o maken upplever det så. Men det står inget på fass.se som kan utpeka som biverkning utav det.

Var en liten solstråle som jag väckte igår för att få mata, det var inte många missnöjda ljud från honom alls förräns gegamojan skulle in vid läggdags - efter det var det svårt o få han till ro igen för att sova. Han ålade fram och tillbaka på min mage, gnällandes ömsom skrikandes.. Försökte jag klappa, smeka, prata honom till ro blev han förbannad - så lät honom vara och väntade ut honom.

Natten var LUGN - han sov jämte mig hela natten, tätt tätt. Så stånkade han så sött när jag försiktigt kröp ur sängen för att fylla på vattenflaskan o gå på toaletten mitt i mörkret, och stånk igen när mamma kröp ner tillbaka. Han brukar ofta vakna till när jag lämnar min plats trots jag bullar upp varma täcket intill - men inte nu.

En fin dag idag - solsken!! blir nog en promenad med vagnen och utforska var man kan ta sig en sväng - här där vi bor finns det inte så många bra vägar som är plogade för barnvagnstur. Tror jag ska bege mig in mot "byn" - dock hann Mileon slockna innan jag ens gjort min frukostgröt, så får vänta till nästa vända om det funkar bättre då.

Åh, jag fick en gnällbebis idag! Allt har varit upp och ner för lilleman, det är inte lätt o vara liten, och sedan bli övertrött och få magen o strula än mer.. jisses..

Vid lunch åkte vi till moster Tina o kusin Max, han blir så bortskämd hos Tina - hon tog upp honom på en gång när vi kom :-) Softade i soffan, med lite gnäll där emellan, och Mileon som upplevdes som han var hungrig konstant. Efter några timmar blev gnällion bara värre så vi packade ihop oss för att åka hem. Idag blev han t.o.m störd av sin kusin Max's burdusa lekar som han lekte för sig själv - så det var svårt o sova vidare då. Han brukar sova så bra med buller o stök i bakgrunden men idag var allt galet.

Mileon fortsatte gnälla i bilen, och även hemma. Även efter ett nytt mål mat så var det bara gnäll. Han slocknade av utmattning i min famn, pruppen! Så nu har han sovit sedan pappan kom hem från jobbet, får ta och väcka honom och mata i han igen om en stund så får han sova vidare sen (förhoppningsvis??). Den äckliga gegamojan ska vi ta en gång till - men den får nog vänta till vi går o lägger oss.

Är så trött i huvudet nu, skallebank värre. Min son är en mästare på att gastskrika gällt så det ringer (tjuter) i öronen :-(

Mileon fick en fin Lundemyr-body idag! Blir spännande o se när han kommer växa i den.

Håll tummarna att han vaknar på bättre humör sen, annars går jag nog o gräver ner mig nånstans - ha ha ha!

Både jag o maken somnade tidigt, Mileon sov sedan ca 21 - så nån gång efter det droppade vi även av där vi låg i sängen. Lillkillen vaknade 23.30 och ville ha mat, sedan 04.30 (!!) och därefter ville inte han somna om inte - magen gjorde sig påmind med gaser och det pruttades hejvillt - och en ledsen kille förstås på det som gnällde. Jag kände verkligen tålamodet tryta där och då, men precis innan jag gav upp för att väcka pappan (som skulle upp o jobba) så lugnade han sig och kom till ro igen. Ett himla buffande på rumpan liggandes på min mage.

7.30 gick vi så slutligen upp, han brukar vilja somna om men inte idag - tror det är mycket för att jag måste envisas och spruta in äcklig gegamoja i munnen på honom 4 ggr/dygn. För att få det så jämnt utspritt som möjligt måste jag ta den första "vettiga" morgontiden. Mileon blir så sur och grimaserar bara han ser sprutan till slut då man bara bör skjuta in 1 ml åt gången.

Vi får se vad vi hittar på idag, kanske dejtar vi moster Tina o kusin Max, beroende på deras status. Annars finns det massor att göra här hemma, tänkte dock komma ut med vagnen en sväng - dagarna går ju i ett med liten bebis. Man blir förvånad över att man knappt hinner med något?!

Vilken "service".. jag pratar om Jollyroom. Dem ringde ju för att fråga om de kunde snabba på ordern med att byta färg på en sked, vilket var okej. De skulle packat o skickat det i Fredags. Jag har inte tänkt mer på det men kom på imorse att det var konstigt att jag fortfarande inte fått kollinumret?? Loggade in på deras konto och dem behandlar fortfarande ordern, alltså inte sänt iväg det trots dem sa det i telefonen.

De kan uppenbarligen inte hålla vad dem lovar, synd. Vi får väl se när dem nu får tummen ur och skickar det.

Mileon ligger i babygymmet och hickar/småkräks, lite missnöjd - jag försöker få i mig min gröt. Snart ska vi starta dagen, pappa jobbar och vi ska göra lite nytta här hemma. Eller jag iallafall, i den mån man får för älskade gnällspiken :-D

En sväng till BVC igen, Helena tog emot oss idag och det blev medicin för svampen för både mig o Mileon. Pratade lite om ersättning och hur det hade gått på läkarbesöket på barnkliniken.
Lillkillen växer på, och det märks på kläderna också - man får sålla duktigt nu! Vi "firade" med att köpa lite nya kläder och även reklamerade ett par byxor som gick sönder efter ett tillfälle - och då bara tvättade en gång innan vi använde dem. Dåligt, dock var det inget knussel att få pengarna tillbaka.

Något vi har roligt åt efter varje bad är att hans hår står rätt ut, har försökt att fota det förutom men tyckte det inte syntes på bra. Gick igenom lite bilder och såg att på detta kort såg man det tydligare - dock inte inte så fullt så bra som i verkligheten. Han har jättemycket hår i nacken och även det står rätt ut i det blå, hur sött som helst!

Redan på barnkliniken tjöt alla sköterskor rätt ut efter han badat, alla tyckte det var så charmigt. Även när jag råkade tvätta hans huvud av bara farten med badvattnet (badolja i) så stod ändå håret rätt ut när det torkat - man tycker ju håret borde bli fettigt o ligga ner då men icke ;-)

Ja, han fick modella lite på fällen. Dagen till ära sockersöta strumpor enligt mig ;-) Tyvärr glömdes dem bort i Mileons garderob så både dessa och I ♥ DAD är på vippen för små nu. Mileon har stora fossingar han!

Kom sent i säng igår då jag o Mileon somnade på soffan, jag ammade honom igen när vi kom upp till sovrummet och försökte få han i sin säng - men inte då. Han blir så tät o snorig, nästan rosslandes på nätterna så han stördes utav det när han inte ens kunde ha nappen i mun. Ville inte ta upp honom igen för att dra igenom näsan (men så här i efterhand borde jag gjort det..) så efter mycket kink blev det sova på mamma igen - lyckades få han att sova vidare dock BREVID mamma i sängen, han brukar alltid vakna annars.
Sedan vaknade han drygt 1 timme o 15 minuter senare och det enda han ville var MAT - men mamma tänker på magen och någon hysterisk gråt var det inte utan mer hackspett överallt i sängen och gruffande - så buffade han till sömns och fick över han i hans säng. Han sov i FEM timmar utan mat, kan meddela att han var mycket hungrig sen. Jag själv var rejält förvånad då han senaste dagarna ätit med två timmars mellanrum dag som natt.

Magen är si och så, ibland utfaller sig den knöligaste perioden då - och ibland dagtid, ibland mot kvällen. Igår blev rutinerna jätteknas då han fick så ont på morgonen och istället för att vara vaken drygt 2-3 timmar på förmiddagen som annars så slocknade han och vaknade igen för skriksession. Mileon hade sin vakentid mot kvällen istället i två svängar. Var lite fundersam om han skulle fortsätta i samma "vana" men nej då - nu är vi i samma rutin igen. Skönt!

Inget vatten ännu, svärföräldrarna/farföräldrarna kommer till undsättning alldeles strax. Får hoppas vi får igång det annars vet jag inte vad jag gör. Go nut's!?

Det är ingen fröjd alla gånger att bo i gammalt hus på landet. Nej. Inte alls. Än värre med bebis. Speciellt när man inte har något vatten i kran! Här har vi egen vattenbrunn och pumpen började natten till Fredag tappa trycket, sedan kom inget vatten alls.. Fick tjuva vatten av grannen i dunk.

Mycket omständigt, väldigt frustrerande.

Mileon är ju någelunda ren men mamma o pappa är dess värre inte det. Turkduscha blir bara det ett helt företag när man helst vill värma vattnet först. Och laga mat är omständigt, och för inte tala om att diska? Toalettbehoven är en annan femma. Ingen höjdare o känna sig som svettloppan deluxe - humöret är inte på topp ska jag meddela ;-)


Tröstade mig så här istället på Lördagsförmiddagen att webshoppa vidare medans plutt sov. Moster Tina tipsade ju om Gangstar-rea och jag tycker om deras kläder - så kunde inte låta bli o klicka hem lite plagg. Till Mileon, såklart. Får väl se när han växer i det ;-) Bildbevis kommer senare!

Så, nu ska man fundera på den biten också - vore ju ypperligt att ha dagar när lilleman kan sova sin lunchvila utomhus, eller när man själv är ute och skottar etc och han sover inne. Det är ju rena rama djungeln!?

Har åkt runt och letat efter stilren babysitter åt Mileon men någon rejäl version o utan massa konstiga färgblandningar - har jag inte hittat! Så hamnade till slut på Jollyroom där det klickades hem en babysitter, lite skedar och några Dr. Brown flaskor.

Dem ringde dagen efter för att fråga om jag kunde vänta några dagar då en sked fattades i lager i den färg enligt ordern, sa att jag kunde byta färg så kunde de skicka paketet nu. Ha ha! Det är service :-)

Så till nästa vecka får vi hem sakerna, babysittern är verkligen aktuellt för vår herre som vill vara med men inte i bärsjal stup i kvarten - för den somnar han ju i rätt fort.

Tisdags så flyttade vi äntligen in i vårat sovrum på övervåningen, det tidigare var ett provisoriskt sovrum på nedervåningen där vi inte fick plats med spjälsängen. Så sedan vi kom hem från sjukhuset har Mileon sovit i sin vagn istället. Och nu var det dags för spjälisen, mysigt att äntligen få bädda den!

Dock blev jag grymt besviken på spjälskyddet som inte räckte runt! Mycket dåligt! Så får ta o köpa ett nytt, nu är det ingen panik då Mileon är pyttepytte i sängen och sover bara längs ena kortsidan.

Hur blev betyget från lillskrutt? Ingen höjdare alls! Försökte några vändor men Mileon var inte alls sugen på o sova i den vid kvällningen, han var även snorig så det kan ha gjort sitt med. Istället sov han på mamma ;-) En sovperiod sov han till sist. Ska dock ta ner ena sidan så han kan få ligga med spjälsängen intill min sängsida, när magen strular o väcker honom stup i kvarten så vill han vara nära, nära. Själv börjar man vänja sig o ha honom sovandes på en, klart man inte sover nå vidare (eller inte alls...) men vad gör man inte för vår oroliga o ledsna pojk?

Nästa natt gick det bättre, tog en filt han brukar sova med i vagnen om dagarna och bäddade om. Den natten sov han nästan hela tiden i sin säng. Den här natten sov han i sängen fram till tidiga morgonen då jag inte kunde få han o somna om trots han var relativt nymatad - buffade han i rumpan men nej. Då fick han sova på mamman igen.


Men skönt o ha sängen där, vi får se om huskatten gärna vill slumra där också - de är ju hejare på att sno ens platser.... ;-)

Då har vi avverkat läkarbesök på barnkliniken med. Vikt, längd, huvudmått togs - Mileon började med att pricka läkaren med kiss när Laszlo tog av honom blöjan ;-) Nu skrevs inte siffrorna upp förutom i journalen så jag vet inte exakt men en centimeter hade han nog växt, och huvudmåttet, sedan låg vikten lite över 3500 g.
Dem tog blodprover på skrutten med, i huvudet igen. Men mamma fick mata med socker så det gick ju finemang som vanligt - han låg så stilla o snuttade.

Bilirubinvärdet låg strax över 150, solvärdet drygt 450 för hans vikt så det var ju helt okej! För vissa bebisar tar det tid innan det försvinner - och även det gula i hyn. Fick kommentaren i sjukhushissen att det såg ut som han varit till Thailand och vänt, ha ha!!
Blod till levervärden med, det skickas ju vidare så svar på dessa får vi senare av Laszlo. Vi får väl se om vi kommer behöva åka dit mer eller om det blir bvc som får skicka oss dit om de anser det.

Pratade lite om amning o ersättning också, det är verkligen en historia i sig som jag funderat många gånger på om jag ska orka ta och skriva om här framöver. Men läkaren är som vanligt mycket bra och det känns så skönt att slippa bli överkörd.

När vi ändå var på sjukhuset så gick vi till Hörcentralen på drop-in, då Mileon aldrig blev hörseltestad pha för tidigt född så fick vi göra det nu. Grönt på båda öronen vilket kändes bra, trodde iofs inte något annat då han verkar vara en hejare på att höra när jag smyger upp på toaletten om nätterna - då vaknar han och lever låda i tron att det är morgon ;-)

Jösses vilken natt! Det var prupp pch skrik, och bända sig ut och in... Sedan funkade det inte alls att sova själv, testade allt men antingen körde magen igång igen så han skrek plågosången - eller så var det bara närhet som krävdes. Har haft en Mileon sovandes känguru hela natten mer eller mindre, jag själv har endast sovit mellan 23-02 och slumrat sedan oroligt - då jag är rädd att Mileon ska glida ner från magen med huvudet före och kvävas på något vis.

Ett stycke magont och förmodligen ett stycke oro för nya intryck - nätterna efter man flängt runt är värst, så det verkar finnas koppling till det. Mindre kul att man inte ska ha någon hemmadag förräns på Tisdag.. Idag blir det att fortsätta tömma o städa mammas lägenhet och imorgon ska vi till sjukhuset, barnkliniken och hörselmottagningen.

Jag är så trött, men börjar vänja mig - den där huvudvärken verkar vara något man får lära sig att leva med ett tag framöver? Önskar så vi kunde få en mycket mer tillfreds liten kille här hemma, det stånkas och pruttas och ja.. usch.. om man ändå kunde trolla eller ta det onda istället??

Idag, om lillskrutt varit punktlig så hade han kommit idag. Nu har han varit med oss i över en månad och det känns väldigt naturligt att han är det - redan. Visst har man tänkt mycket hur det skulle varit om man gått med honom inuti magen ännu men nu är han här och det var nog menat att han skulle komma tidigare. På ett vis är jag tacksam för det så mamma/mormor fick "ta del" av vårat underverk - men, önskat hett att hon varit vid medvetande istället och fått se honom med egna ögon - kunna ta i honom, smeka o uppleva han på så vis än att bara känna att han låg där på hennes arm och sen inte kan göra något mer åt det - men jag vet att hade hon haft möjligheten så skulle hon gjort det. Du är så enormt saknad!!

Nu blev Mileon en sen 2010 istället för en tidig 2011 - men det ska väl gå det med! Tur det inte är så tätt ihop med julafton iallafall - blir ju lite kaka på kaka då.


Älskade goding, du var menad för oss! ♥ Efter alla dessa år kämpandes, så med buller o bång kommer han in i våra liv - vänder det upp och ner helt och hållet och griper tag i våra hjärtan med storm! Du är så värd alla dessa månader, år... Och du är så värd alla tårar, blod och alla dessa besvikelser gång på gång.

Det är helt obegripligt hur pass man kan känna för en sådan liten och "ny" individ!

Har passat på o duschat när maken varit hemma och kunnat sett till Mileon, men nu jobbar maken och när han väl kommer hem förstår jag inte hur klockan kan gå så fort?? Tiden går fort i överlag med liten bebis här hemma.

Mileon har haft en lång vaken stund mellan två mål - och somnade inte ens där mellan så han slocknade fort efter målet och sover nu fridfullt - han skulle säkert kunna sova 5 timmar om han fick, jag har dock alltid väckt honom för nästa mål 4 timmar senare. Där går min gräns dagtid. Nattetid skulle han gärna få sova länge då jag vet att han ändå går upp i vikt nu och "får" låta han sova längre stunder. Men tror ni han gör det på natten? Icke, icke.

Så tänkte nu när han sover passa på o smita in i en dusch. Vill inte böka och ta med honom. Tur man kan snabbduscha och hör bra från duschen om han nu förmodan skulle vakna jätteledsen.

Det doppas och det penslas och det baddas och det... ett evigt rännande på mig till kylskåpet! Och inte är det för att äta - ja inte alla gånger då ;-) Ta en ny skvätt bubbelvatten - doppa tops o stryka på lillskrutts tunga o läppar - han vill hellre suga på den och smackar ljudligt samtidigt som han grimaserar. Har skrattat en hel del sedan vi körde igång för det ser rätt roligt ut, han tror väl att jag erbjuder nåt godare än "stickande" vätska ;-)

Sedan ska det kokas amningsnappar, nappar och byttor som jag har för småskvättarna med bubbelvatten. Måtte torsken försvinna sin kos och inte komma åter.

Jag fick ju svamp på bröstvårtorna drygt en månad efter jag testade positivt - sedan blev jag ju aldrig tagen på allvar av varken läkare eller barnmorska så svampen förblev obehandlad - den gick inte bet på alla huskurer som bubbelvatten, potatismjöl och receptfri kräm mot svamp. Var inte förrän två dagar efter förlossningen på BB som en läkare kom och tittade på mina bröst då jag berättat på barnkliniken att jag hade misstänkt svamp. Odling togs och jag fick hästdos som skulle få bort det hela. Svampen försvann på mig - och jag har ingen synlig svamp nu - men kör samma behandling som Mileon, tänker inte sitta o föra svampen fram o tillbaka.

Envisa saker det där!

Igår var jag mäkta förvirrad, eftersom det numer ska råda mjölkfritt här hemma så var det svårt o först få till en lunch utan att ens handlat något. Skrev under dagen inköpslista och maken kom hem lite tidigare från jobbet, dock spökade magen för Mileon och vi inväntade till efter nästa mål mat - klockan blev efter 19 innan vi slutligen kom iväg. In på parkeringen och det visar sig vara igenbommat! Jäkla röda dagar och dagar innan! På parkeringen inser jag även att jag glömt skötväskan hemma.

Ska vi chansa och åka till nästa stad till större affär med bättre öppettider, och utan skötväskan? Mileon sov sött. Jo. Okej, vi åker. Och det gick bra, men vi kom hem sent - och tack o lov så lagomt hem till matklockan igen, lite svårt o ens amma honom på vift utan skötväskan då han inte kan amma utan amningsnapp - och den låg ju nerpackad i väskan. Och dropparna, och en handduk..

Natten har varit hyffsat bra, han hade det mesta magonda igår på eftermiddagen/kvällen. En sväng på armen blev det innan han kom till ro igen. Märker mer och mer att magen reagerar redan precis efter varje måltid, så man vet vad man väntar sig varje gång.

Men tacksam för bra natt med bra sömn för alla, maken jobbar idag långpass så han åkte tidigt och kommer hem sent på kvällen. Ska inte göra alltför många knop idag, köpte en bok igår som jag redan börjat plöja igenom - så får jag för lillskrutt så läser jag gärna lite då o då ur den idag.

Vi kom dit med 5 minuters marginal! Dock så fick vi vänta i 15 minuter innan vi fick komma in, dem var lite sena - medans jag väntade så kom nästa par med bebis som också skulle in till läkaren. En liten tjej hade dem som var så söt, två månader gammal. Känner igen mamman så väl, men kan inte placera henne?? Irriterande!

Mileon växer på bra, med det magonda så blir det mjölkfri kost för mamman här hemma - ja för pappan också ;-) Kan bli intressant o se hur man "lyckas" med maträtterna jag planerat för en vecka framåt?  Ja, det är väl o byta ut mjölkprodukterna förstås, men det är just omställningen till havremjölk som är si o så med. Så där jättegott är det ju inte ;-)
Och middagen som vi ska på hos pappa på Lördag? Ha ha! Ja, jag blir väl utan sås kan jag tänka mig till kalkonen - skam!! Men vad gör man inte för att kanske lindra lillkillens onda?

Och så ska det penslas vishyvatten så det står härliga till, svamp, svamp, svamp! Som jag misstänkte så var det vita långt bak i munnen just svamp. Hoppas det funkar bara med bubbelvattnet, så slipper vi medicin.

Ny uppföljning med läkaren den 17/1.

Ingen idé att slumra om här inte, jag inte för min del då - Mileon somnade om efter magen knölat färdigt. Ska fixa iordning mig så är det bara lillfis o göra klar efter nästa mål, sen blir det att åka till BVC för läkarbesök. Självklart snöar det och jag tänker inte gå ut o skotta utan hoppas det inte kommit så mycket snö så man iallafall kommer iväg o hem ;-)

Maken har ju börjat jobba igen, det har gått rätt bra - dock inatt var det massa ont för lillfis och jag var så himla trött. Maken tog honom en stund för att "åka på armen". Det slutade med att Mileon fick ligga känguru på mig o få ro. Dumma dumma magont!! Så trött på det redan, vill ha en nöjd bebis - han orkar ju knappt göra annat än att äta och ha ont på sin vakentid - sedan är han ju helt slut och slocknar när magen lugnat sig en aning :-( Lider så med pruppen!


Dags att göra sig iordning och agera mjölkkossa sen. Man har ju lite svårt o veta hur pass lång tid allt kommer ta här hemma innan man kommer iväg, vill inte bli för sen heller. Men man vet aldrig vad som väntar en har jag lärt mig med liten bebis..

Papprena för anmälan om nyfött barns namn låg i brevlådan då vi blivit utskrivna från barnkliniken, för oss var förnamnet väldigt klart men mellannamnet hade vi inte pratat så mycket om mer än några gånger under graviditeten då jag gärna vill ha släktnamn som ändå är "ok". Någon Lennart eller Östen blev det ju inte riktigt, men till sist hade jag två namn jag kunde tycka var reko - men valet föll ändå enkelt på John. Lite roligt ändå då vi bor på släktgård och namnet har följt personer här på gården.

Mileon John Efternamn blev registrerat och klart, han slipper få tilldelat ett namn utav Skatteverket iallafall ;-) Så har han även ett lite mer internationellt namn också.
Namnet Mileon är rätt ovanligt, och för mig kom det namnet fram genom att pussla om bokstäver i befintliga namn.  Har alltid varit förtjust i "Milton", men det hann bli taget av vänner för några år sedan. Så efter lite bokstavslek kom namnet Mileon till.

Hade ingen aning om att det fanns personer i Sverige som hette så förräns jag kikade på Statistiska Centralbyrån - 4 stycken män har förnamnet Mileon, 3 utav dem har det som tilltalsnamn. Ja nu är dem åtminstone 5 ;-)
Ingen heter så i detta län, så det är han ensam om ett tag till om.

Har fått lite reaktioner utav namnet, den första som fick höra talas om namnet då vi varit lite hemliga med ev. namn var mamma/mormor. Hon kunde knappt uttala det först utan det blev engelskt uttal för Million. Vi uttalar det Mil-e-on. Hon tyckte inte alls om det först, men smälte det hela under tidens gång. Sista gången jag pratade med henne sa hon att Mileon kommer snart - hon visste att han skulle heta så - trots vi inte ville bestämma oss förräns han tittat ut och sett vad han "var för någon".
Många andra har blivit lite förvånade över namnval - när det är så annorlunda. Men för det mesta positivt ändå, att det är så fint och stilrent. På forum har vissa blivit inspirerade och börjat fundera på namnet själva - vilket smickrar en annan :-)

Mileon var väldigt piggelin imorse, han tänkte då rakt inte slumra om! Så mamma blev snopen när hon hade tagit av sonen allt utom blöja - för att mysa hud mot hud i sängen när pappa åkt till jobbet. Inte då. Lilleman ville snutta på mammas bröst, vilket inte är det bästa för magen som bör vila några timmar mellan målen. Det var gnäll o knöl, missnöjd liten herre. Så när Mileon äntligen somnade så satt en annan där vaken men med huvudvärk. Det blev inte riktigt som en annan tänkt sig ;-)

Innan nästa mål så tog jag upp honom för ett bad, kan inte förstå hur bröstmjölk kan leta sig fram på en bebiskropp som min mjölk tydligen gör. På nätterna har man taskigt ljus och ser inte mycket, vill inte heller göra något i "onödan" när det är natt så han nån gång förstår att mörkt = natt = sova. Så efter natten var hela ansiktet intorkat av mjölk, i ena örat, ner i halsvecken och på hela hans bröst och ner i ena armvecket.
Badet gjorde susen, han tycker om o sprätta runt i vattnet. Sedan var han för en gångs skull LUGN på skötbordet - annars tar han i för kung o fosterland som för att säga att där vill han inte ligga. Matdags och så slocknade han igen - och sover ännu. Magen spökar så han knölar i sömnen, lillefis..

Mamma har lyckats gjort lite nytta förutom badet. Tagit ner julgardinerna, strykit nya gardiner o fått upp dem, dammtorkat, tagit ner julstjärnorna och fått fram de vanliga lamporna igen. Himla springande på mig ;-)
Medans Mileon sover ännu ska jag hinna ut o hämta posten tror jag, så här kan jag inte sitta. Snart ringer ju mat, blöj o sovklockan igen för lillherren i huset.

Mileon är en månad gammal nu! Var tar tiden vägen? Jag hinner inte riktigt med här :-) Ändock känns det så kort, mycket för det tog sin tid o få komma hem o landa. Vi blev lite snuvade på det mesta tror jag. Men tiden gick ju även inne på barnkliniken, allt är ett luddigt minne - gick nog mer i dvala av alla dessa orsaker som tryckte.

Ska det gå så här fort så är han snart ingen liten kille längre. Imorse reflekterade jag hur stor han blivit, han känns mycket tyngre vid lyft och längre vid amning - benen sticker ut rejält - och självklart ligger han gärna och spjärnar med benen rakt ut i luften. Ansiktet börjar förändras. Han har växt ur det mesta i strl 44 (ett par byxor som går att "mudda ner" och på så vis få dem större) och vissa små strl 50. Men än passar inte strl 56 på långa vägar ;-)



Vi har introducerat babygym och ibland är det väldigt intressant, men för det mesta blir det bara sprattel och lite "prat" innan han ledsnar och säger ifrån. Dock verkar han tycka om och ligga där under, om än korta stunder. Tror att en babysitter vore på sin plats, han vill gärna vara "med".

Han har tidigt varit stark i nacken och velat lyfta, på barnkliniken var det många som var imponerade ;-) Har testat att lägga honom på mage och då lyfter han så fint så! Vi får fortsätta träna så sakteliga, allt i hans takt förstås - det är mycket "nytt" när han har mer vakentid, så det blir man ju trött av fort förstås.

Vakentid ja, han är vaken drygt en timme varje gång det vankas mat o blöjbyte. Lite mys och sen somnar han igen. Sedan brukar det vara en till tre timmar varje dygn han är vaken däremellan och är väldigt aktiv och med - det brukar oftast vara på förmiddag/lunch och ibland mot eftermiddag/kväll.

Jag vet att man inte ska ta ut i förskott men jag är så glad o tacksam att det varit hyffsade dagar o nätter nu här hemma med lillskrutt. Han verkar nöjdare och har inte lika mycket skrik o knöl-stunder. Klart man hoppas det fortsätter så här bra (och kanske bättre?) för det är en fröjd nu.

Mileon har skrikit så pass när det var som värst att jag förmodligen fått något tinnitus liknande, det piper/tjuter emellanåt i öronen - och har ju aldrig haft det förr och inte direkt utsatt mig för något förutom lillskrutts skrikande. Det är ju lindrigt och jag hoppas tjutet upphör helt att komma från o till som det nu gör.

För nog har han röstkapacitet! Och humör så det heter duga! När han vaknar till liv så är han så sur, så sur. Undrar vem han fått det ifrån? Maken bara tittade på mig när jag frågade honom det - inte är jag så sur varje gång jag väcks? Eller? ;-)


Maken är ute o skottar in/utfarten, Mileon håller på o somnar igen efter varit vaken sedan förmiddagsmaten och jag ska ta och göra iordning mig. Lite senare åker vi och shoppar lite :-) Och så måste jag komma ihåg och posta en sak till Emelie som legat i bilen ett tag nu - minnet är tyvärr... inte ens bra längre, och väldigt kort! När man kommer hem så ligger det där kvar i bilen FORTFARANDE! Ha ha! Ja nu ska jag försöka lägga det på lådan ;-)

---

Uppdaterat 19:20

Usch.. jag ska inte säga för mycket, sedan eftermiddagen har magen krånglat och lillskrutt vill bara ligga nära nära. Skyndade i mig lite mat efter vi kom hem och sedan blev det att ligga känguru resten av dagen. Lider så med skrutten.... Måtte natten bli hyffsad, maken börjar jobba imorgon så det känns som det tyngsta lasset får jag dra så han får sova.

Vi har ju ökat Minifomdropparna och maken köpte bara en liten flaska, kom på igår på morgonen att apoteket säkerligen inte skulle ha öppet på några dagar - blev lite svettig av tanken faktiskt och se hur pass lite det var kvar i flaskan. Efter vi kollat upp så öppnar apoteket igen imorgon, tror vi klarar oss iallafall - om inte annat precis så vi får hänga på låset på morgonen! ;-) Så får man bunkra på sig en större flaska istället.

Ska förmodligen även åka o köpa en babysitter med - han vill ju vara med mer, och märker att han har lite mer vakentider. Innan har han mest vaknat när det är blöjbyte o mat, sen slocknat rätt fort igen.
Har plockat fram babygym och introducerat så smått, ibland spanar han in sakerna jag hängt upp - men för det mesta är det bara sprattel, sprattel. Nu imorse efter mat o gos så fick han ligga där, tog bara en kvart innan han sa ifrån att nu var det nog - la ner honom i vagnen och där somnade han rätt fort. Plutten!

Så imorgon rustar vi oss för en liten shoppingtur :-)

Ja har man bråttom ut till världen så har man! Han fick inte ens en "egen" dag då han kom samma dag som Tyra gjorde ett år tidigare. Ett år sedan då jag var med om ett av de mest häftigaste händelserna man kan vara med om (förutom körkort, maken, bröllop, plusset, Mileons födelse) d.v.s ett kejsarsnitt. Där och då satt jag vid N's sida, klappandes på hennes kind och såg hur dem bökade runt efter den lilla bebisen i hennes mage. Och när Tyra kom till världen, när vi fick höra det lilla gnyet - får mina ögon fortfarande o tåras!

Inte trodde jag i min enfald att våran egen son skulle komma på pricken ett år senare?! Dock det året då Tyra kommit, på eftermiddagen fick jag samtal från Reproduktionscentrum på Ackis - det var grönt ljus, vi skulle hinna med våran första IVF behandling innan julledigheten och jag skulle hem och spruta mig i magen på kvällen. Så prick ett år tog det alltså innan vi körde igång på kliniken, tills vi hade vårat underverk här. Lyckligt lottad när jag vet så många fler där ute som kämpar tappert med många tidskrävande ivf-behandlingar.  Återigen, kan inte säga det nog men önskar verkligen av hela mitt hjärta att fler kämpare ska lyckas med sina karuseller!!

För oss tog det tre återinsättningar innan vi äntligen lyckades, färskförsöket blev visserligen ett plus men slutade i missfall.

Så.. Mileon får faktiskt nöja sig med att dela dag med Tyra. Och något vi även pratade om jag och maken innan igångsättningen var att vår son baske mig inte skulle våga klaga på att han är född sent på året när han bestämde sig själv o kika ut ;-) Skämt o sido, men tror nog han kommer få höra det när han blir äldre och påpekar att han fyller år såååå seeeeeent än alla andra.