RD 6

Vid toalettbesök tidigare idag så kom jag på mig själv att kika hur det stod till med mensskydd i skåpet, men det var rätt fattigt med det om man bortser trosskydden.

Det är väl aningens för optimistiskt att inte ha mensskydd hemma väl?


Annars bara dov känsla i kroppen, och bihålorna gör ont men inte alls lika ont idag tack o lov. Småsnorigt. Är väl lilleman som smittat mig, han kör alla kulörer på snoret just nu. Trött också. Men det är jag ju ändå om kvällarna, men slocknat på soffan ett par dagar nu. Mycket uteluft tror jag ;-)

RD 5

Status, förkylningen är snart ett faktum! Bihålorna gör riktigt ont. Men det som inte dödar det härdar väl?

RD 4

Händer väl inte så mycket här alls förutom att jag upplever allt gå så extremt långsamt, även om helgen rusade förbi så tycker jag ändå inte att ruvardagarna rusar iväg. Vill bara veta, för att ställa om mig mentalt själv.

Lite molvärk till och från, och lite ömma bröst. Inget nytt under solen egentligen, upplevt alla försök på olika vis. Än är det ju alltför tidigt att börja ens spekulera, om man nu skulle vilja sysselsätta sig med det ;-)

RD 2

Här är det rena rama sommarvärmen, så otroligt skönt!! Vi har haft mina småsyskon här hela helgen och det har varit riktigt mysigt, lillasyster är kvar och åker imorgon hem med tåget - så vi får utnyttja den tid vi har tillsammans.

Mileon avgudar sin moster, som han betraktat henne under denna helg - och fnittrat förtjust när hon bjuder till lek, som hon så gärna gör. Härligt att se dem. Men han är lite småblyg varje morgon och efter middagsvilan, men det gor fort över.

Annars ruvas det vidare, det känns inte så mycket - vet inte vad de ska kännas men. Hade lite molvärk i bilen hem efter att ha skjutsat hem lillebror. Öm i brösten är jag också, men det brukar jag vara vid ägglossning och dagarna efteråt.

RD 0

Dåså, det sista ägget är infört. Dock hade det 8 celliga ägget tappat hälften under upptiningen så det var bara 4 celligt vif återinföringen. Känns inte som man har jättestora chanser att lyckas, men det är ett försök iallafall.

På vägen ut från kliniken bad vi även om en prislista, så vi har ett hum om vad nytt IVF kostar med spermiedonation. Det skiljer ju sig en del i pris jämfört med vanlig IVF där paret använder sina egna ägg o spermier. Lyckas vi inte nu blir det nog inget mer syskonförsök förräns senare till hösten/vintern. Det finns många hål att stoppa pengarna i just nu när vi ska dra igång renoveringen på huset.

Nej!

Ägget klarade sig inte, är första gången vi får samtal om att avstyra. Så vi får hoppas på 3-dagars ägget imorgon istället då, fick tid imorgon igen för ett nytt försök. Då får de inte ringa!!

Imorgon..

....är det dags för att tina upp 2-dagars ägget och hoppas det klarar sig väl, för då blir det insättning! Annars blir det på Fredag med 3-dagars, om det nu klarar sig. Sedan är vår frys tom. Hoppas verkligen vi slipper fylla på den!

Har lite fjärilar i magen, verkligen avskyr ingreppet då det gör riktigt ont. Har mer ont vid insättning än vid äggplock. Det känns knappt i jämförelse, lustigt!

CD 12

Kände verkligen äl-värken ordentligt sent igårkväll, så jag anade att det skulle bli glad gubbe idag. Insättning Torsdag eller Fredag? Dags att ringa o ställa sig i telefonkön!

CD 11


Dags att starta upp "jakten" men..... nixpix! Ingen glad gubbe idag, och tjuvkikar jag lite på strecket så är det nog någon dag till det kanske är någon som flinar åt en i den där rutan.

Några rader på en Lördag

Vi har avverkat en hel del baciller av olika slag på kort tid, och lilleman har sina första kindtänder uppe efter en hel del tjorvande. Har aldrig varit maken om bajs som varit så extremt frätande som då. Det handlade om sekunder när han väl bajsat. Så det var en jobbig vecka innan det började bli bättre i mun och i rumpan, kunde inte ha blöja på honom på flera dagar för det gjorde så ont för han. Och förkylningar och feber, olika versioner på hosta, MAGSJUKA (heeeeeela familjen i samma veva!) och nu är det snorigt värre för pappan och Mileon.

Man blir rätt trött, har kännt denna enorma trötthet länge - det har varit tyngre än vad jag trott, att vi förlorar chansen och det blir ett MA. Har väl inte erkänt för mig själv, men jag är säker att all den irritation och trötthet jag går och bär på - grundar till MA:et. Det är nog nu. Blicka framåt, men jag är livrädd att uppleva något så dylikt igen. Tror inte jag pallar det.

Det är för övrigt dags att börja jaga glada gubben nu, om den där filuren vill dyka upp i rutan. Vi kan förmodligen bara hinna med ett försök innan kliniken stänger för sommaren. Så nu är det upp till kroppen att uppföra sig!

RSS 2.0