en fredag med lite text
Jag blev så paff av att kallelsen låg där i brevlådan, det måste jag erkänna. När jag såg loggan från Akademiska började studsa på stället framför brevlådorna! Rev upp kuvertet på en gång och maken stod en bit ifrån o pysslade med sin bil, det VAR en kallelse. Hojtade o viftade med brevet o sa att "Vi ska till Ackis!!!". Maken däremot såg inte lika glad ut, speciellt inte efter han såg att det var adresserat till enbart mig. Han kände sig utanför. Någon kommentar med "jaha, jag är ju redan ute ur leken", det gör ont - men vi pratade om det och jag vägrar genomgå detta om han själv känner så innerst inne. Det är VI som ska genomgå detta, VI som ska ha barn. Inte jag och någon okänd donator. Hade ett bra samtal och tror han kommer behöva bolla lite med kuratorn vi ska till på Akademiska nu i December.
Någon annan kallelse har inte kommit, som väntat! Grubblar varför vi får tid så pass snabbt till Uppsala, trodde verkligen vi skulle få vänta länge. Nu hoppas jag att vi slipper så lång donatorväntan efter besöket, så vi snabbt kan tuta och köra i de nya banorna.
Från att tänka ICSI och sådant till att släppa och starta om, nu i donatorvärlden istället med insemination.
Vi får helt enkelt se vad läkaren har att säga när vi ska dit, jag går nog under om det blir ytterligare väntan. Vi har väntat klart nu!
Någon annan kallelse har inte kommit, som väntat! Grubblar varför vi får tid så pass snabbt till Uppsala, trodde verkligen vi skulle få vänta länge. Nu hoppas jag att vi slipper så lång donatorväntan efter besöket, så vi snabbt kan tuta och köra i de nya banorna.
Från att tänka ICSI och sådant till att släppa och starta om, nu i donatorvärlden istället med insemination.
Vi får helt enkelt se vad läkaren har att säga när vi ska dit, jag går nog under om det blir ytterligare väntan. Vi har väntat klart nu!
Kommentarer
Trackback
