Barnsaker

Igår när jag var iväg och uppvaktade min egna mamma på mors dag var det en av mina vänner som haft vägarna förbi och droppat av barnsaker. Hon har frågat (liksom en hel drös till!) om jag skulle vilja ha hennes barns gamla saker. Absolut! Är det inget fel på dem som varför inte?
Så en badbalja, babygym, täcke och sängkläder blev vi rikare igår :-) (TACK igen!) Jag fyller skrubben med barnsaker, sakta men säkert ;-) Vet att det är tidigt, men än har vi inte själva köpt något nytt - jag har fyndat bebiskläder på loppis, det är väl det enda jag köpt sen vi plussade.

Balansgång

Nu börjar det ta sig, idag är jag människa! Visst, jag mår fortfarande illa men jag ORKAR saker och det är underbart. Sedan gör nog solen sitt, den har lyst sedan soluppgången. Måste ju även tacka de nya tabletterna för mitt mående, och så har jag ställt om kosten en aning. Bytt ut frukosten. Nu äter jag mycket fibrer, fiberrika havregryn. Gör susen mot dov halsbränna också.

Ska försöka påta lite i trädgården innan jag tänkte fara hem till mamma min och fira henne nu när det är mors dag. Leker med tanken att nästa år, då kan det även vara jag som firas på mors dag. Jag hoppas det! Fjärilar i magen, en härlig känsla.

Dags att börja dagen. Ha en underbar dag!

Wow vilken hjälp!

Nej jag blir skickad till hälsocentralen, så får se om jag måste in dit och visa upp mig innan. Irriterade procedurer. Jag har inte någon bil hemma (på verkstaden efter händelsen) så då måste det bli efter J kommit hem, för jag åker inte buss eller cyklar i det här skicket! Hoppas det kan lösa sig smidigt via telefon när barnmorskemottagningen hänvisade mig dit, men med min otur ska de böka förstår jag..

Återstår och se hur detta går. Idag dock mår jag aningens bättre om man jämför gårdagen - men tror att det kommer gå i vågor. Jag är lite piggare iallafall, alltid något!



Uppdaterat lite senare på dagen:

Ringde och förklarade mig för en sköterska som lämnade ett meddelande till min läkare (som jag verkligen tycker om!) hur det låg till. Sköterskan sa att läkaren skulle ringa upp, och gjorde hon inte det hade hon skrivit ut något recept så det fanns att hämta mot eftermiddagen.

Kikade nyss in på apotekets hemsida och loggade in på mina sidor. Där hade min läkare skrivit ut Lergigan comp. åt mig. Gråtfärdig för det! Så skönt, nu slapp jag åka in till vårdcentralen också.

Ringa BM imorgon

Får man gnälla, klaga? Det känns nästan som man inte har några rättigheter att gnälla egentligen när man äntligen lyckats.. nätt o jämnt är det väl, men det här är min blogg och här gnäller jag så mycket jag vill. På forum vågar man knappt, för då får man bannor av de bittra och ledsna. Jag har viss förståelse, men har själv aldrig varit så bitter att jag förbjuder gravida rätten av klaga och tycka det är jobbigt. De är ju glada ändå, uppskattar det lilla livet som gror - men det måste finnas ventiler när dem mår dåligt också. Men så är inte synsättet hos alla förstås.

Imorgon är det jag som ringer barnmorskan, jag vet inte hur jag ska orka jobba om jag inte får något starkare som häver/lindrar mitt helvetiska illamående. Stirrat apatiskt idag, har haft jättesvårt att äta/dricka. Igår spydde jag som en gris. För mig är det otroligt viktigt att behålla en jämn balans med intag, att bli av med vätska är farligt för mig.
Må jag bli ännu mer trött, men huvudsak jag orkar jobba så är jag nöjd. Har ju ett stillasittande jobb så man kan inte riktigt tänka bort eländet heller..

7 dagar kvar

Om en vecka så är vi på väg till Uppsala, kommer nog vara väldigt nervös inför VUL'et.. Har inte varit det tidigare men det kommer väl, blir väl många tankar som far omkring precis innan man ska upp i gynstolen. Mycket blandade känslor förstås - lycka, oro, glädje, rädsla...

Det märks att man är gravid..

... för jag gråter/får tårar i ögonen för mycket småsaker, annars är jag inte så blödig - kan väl gråta en skvätt till något sorgligt på tv/film.


Bara de senaste dagarna har det varit för:
  • mjölken tog slut
  • min bil är trasig och jag är lite lätt låst här ute på landet
  • en kille donerade sin egenbyggda HD till mustachkampanjen
  • att maken hade dåligt humör
  • att de vill hjälpa mig med bilen redan idag
  • att jag slog i fingret
  • datorn startade om sig pga en installation
  • när jag insåg att mina strumpor jag hade på mig var på sista versen

Jisses, man blir nästan mörkrädd. Jag är ingen lipsill annars, blir jätteförvånad själv när jag känner tårarna börjar välla fram.

Dumma matte...

Då jag måste äta, mer eller mindre något jämt för att inte bli helt däckad av illamåendet så måste man ju vara lite planerad - ha något tillgängligt när det väl börjar skölja över en igen. Häromdagen så var jag inte riktigt beredd på det och skyndade mig ut till kylen och grabbade tag i första öpnnade konservburk, i den burken var det majskorn. Locket var öppnat men satt kvar fast, för att kunna ösa i mig kornen enklare med sked så drog jag av det.

Ett välbekant klick ljöd. Vår kattkille här hemma låg och sov fram tills nu på övervåningen, tre sekunder efter klicket så stod han vid mina ben och strykte sig fram och tillbaka.

Jag hade inte tid, jag måste äta. Satte mig i soffan med den lilla burken, började moffa i mig. Katten sitter på soffans armstöd och ser väldigt surmulen ut, han såg verkligen på mig som om jag åt ur hans kattmatsburk!

Så elak matte jag var, äter "hans" mat!

Uuuh!

Idag mår jag så illa så jag tagit en halv postafen, hoppas den hjälper! Ska strax iväg för att hjälpa till och montera upp en studsmatta, måste svänga förbi pizzerian innan och handla med mig lunch. Trots mitt illamående är jag grymt sugen på kebabrulle med vitlökssås. Konstigt det där...

Solen skiner och det är varmt och skönt ute, ska försöka njuta av dagen så gott jag kan. Hoppas ni andra läsare får en riktigt bra dag!

MVC o Läkarbesök

Då har man ringt MVC, jag har tyvärr inget närliggande MVC utan fick välja mellan två närliggande städer. Vi pratade lite smått om hur jag mådde, hur länge vi försökt och då kom vi ju in på IVF - en jättetrevlig BM iallafall. Hoppas det är till henne jag ska till också!

Fick en kombinerad hälsosamtal/inskrivning den 15/6, sedan ska jag in till stora sjukhuset och ha läkarsamtal 1½ timme efter det pga min sjukdom och med tanke på graviditeten. Så får nog ta ledigt en halv dag där för detta åkande. Var det enda vettiga vi kunde komma på tillsammans.

Maken jobbar den dagen, men han kommer säkert vilja följa med :-)

Först ser vi fram emot 2/6 då vi får se om det gömmer sig en lillskrutt i magen. Visade maken en vul-bild, en tjej som gjorde vul igår och var då två dagar längre gången än vad jag kommer vara vid vulet - maken tyckte det såg ut som en böna. Ja det är ju inte något stort där ännu.

Vänta

Gårdagens scenario går på repetition i huvudet på mig, uscha! Har fixat och grejat här hemma hela dagen, för att få annat att tänka på. Idag är det varmt och kvavt, blir nog åska framöver.

Jag klipper gräsmattan i sakta mak, orkar ingenting mot annars. Högröd i ansiktet och svetten droppandes fick jag lyssna på kroppen och ta en paus. Hinka i sig isvatten. Skönt.

Väntar och fördriver tiden tills telefontiden öppnar igen på mvc, jag är väl lite naiv men hoppas jag kan få en tid nästa vecka för hälsosamtalet - för jag vill helst inte ta ledigt från jobbet för det. Då får jag försöka hoppa över det så får BM köra kort samtal för det istället på inskrivningen då - är rätt insatt i kosten och så ändå.
Får se vad de säger helt enkelt. Irriterar mig på dessa telefontider, de har en timme på fm och en timme på em. Är rätt anti sådant vid det här laget ;-)

Näe, dags att göra ett ryck igen och få gräsklippningen överstökad - så kan man ta och göra annat pyssel i trädgården som är lite lugnare.

Idag kunde det gått väldigt illa

Jag fick punktering på bilen under färd, det small bara till och samtidigt hade jag mötande lastbil. Hela bilen kränger mot motsatt körbana, och styrning och broms funkar väldigt dåligt. Tack o lov väjer lastbilen så missar precis bakdelen av lastbilen, kan styra in mot dikeskanten.

På med varningsblinkers. När jag börjar tänka hur det kunde slutat, våran lycka vi kunnat mist på några sekunder. Hemska tanke, men det kunde blivit verklighet idag. Men idag hade vi änglavakt jag och lillskrutt! Så tacksam, det andra är ju bara matriella ersättningsbara ting!

Ny vecka!

Byter vecka på Måndagar, praktiskt för ett ufo som mig ;-) V.7 då.

Startar med mer illamående, det kommer och går det där. Jobbigt. Idag blev det inte lunch i tid heller, hela 45 minuter för sent enligt min kropp. Var jobbigt att bli så stegrande illamående, när man väl satt med lunchen fick jag knappt i mig hälften. Blä.

Har inga sura gröna äpplen hemma heller, min livlina. Så hoppas det ger med sig så man vågar iväg till affären sen.

Svärmor ringde och vi språkades lite grann, hon verkar väldigt glad för nyheten och hoppas det går bättre denna gången. Att jag ska försöka ha något mellanting, inte glädjas för mycket men samtidigt inte stänga av helt. Hon är en klok kvinna som jag tycker om - jag har varit lite rädd att hon inte skulle vara uppriktigt glad då det inte blir helt genetiskt barnbarn för henne. Hon har alltid puschat på oss att gå till homeopat, kanske kan det ske mirakel med maken enligt henne. Det har varit lite småjobbigt längs vägen att hon inte kunnat accepterat faktum.

När nyheten levererades kallade hon sig farmor och log pilimariskt, det får mig att le.

Vi har den inställningen att vi berättar tidigt - för hursom, har de närmaste förståelse för hur vi mår hur det nu än går. "Farmor" tyckte det var sunt.
Den enda av de närmaste som inte vet ännu är min pappa och hans respektive. Hade möjligheten igår när dem kom hit och ryckte upp mig ur min dvala, hade somnat på soffan mitt på ljusa dagen och de kom oanmälda för en kopp kaffe ;-) Men det blev aldrig så att jag kom mig för att berätta. Funderar på att åka hem till dem anmälda, till helgen kanske.

Snabbt visat

Hade tre grav.stickor kvar - kissade på en idag för skojs skull. Det fina strecket var starkt och mörkt redan innan kontrollstrecket började visa sig. Häftig känsla. Måtte det gå vägen denna gången! Undra hur lång tid det tar innan man VERKLIGEN förstår, att man slutar tänka en massa "om", "ifall", "kanske".

Som sagt, symptomen klingat av - delade känslor. För jag har haft sådan yrsel så jag knappt rest mig upp utan att tappat balansen helt och hållet. Vred jag för "hastigt" på huvudet så snurrade hela världen ännu fortare. Så det är skönt, och även att illamåendet dämpat sig - det håller jag i schack med att äta, äta, äta. Men ja, att det knappt känns längre - då börjar man noja ;-) Men ändå, är jag inte jätteorolig - men man vill ha svar på varför. Men det är ju svårt och få helt och hållet.

Nej nu är det dags för mellanmål, är grymt sugen på vitlöksbröd med massa smör på och mjölk. Så det får bli det.

Slutar aldrig förvånas

Fick idag nys om en tråd på FL om är för eller emot "konstgjorda" befruktningsmetoder, satt och läste en stund gapandes av somliga svar.. Att vi som har svårt att bli gravida på egen hand var dem som hjälpte till att överbefolka världen genom att "utsätta" sig för ingrepp för att bli gravida trots naturen sagt sitt. Ja, ännu mer debatter var det i den tråden men man ids inte till slut att läsa - om ens lämna ett svar.

Blev arg över att någon ens startat tråden, någon som inte unnar andra egna barn. Nej, man ska då adoptera om man nu vill ha barn. Det är antingen eller tydligen.


Idag har varit en relativt bra dag med inte så mycket yrsel och illamående. Desto mer hunger ;-) Rätt roligt att se hur magen ändrar form under dagens gång. På morgonen är den platt och ökar successivt putet - mot kvällen är den jättespänd och "stor" i jämförelse med morgonens mage. Tarmarna förstås, men man blir lite mallig och klappar magen lite ändå - trots man vet att det inte är filuren där inne som tar platsen just nu. Den lill* är ju bara som en ärta ännu, men växer 1 mm/dag nu så det ska bli spännande och se hur det står till där inne om 2 veckor och 5 dagar!

Klart jag är lite besviken att få vänta, men som ni skriver (tack!) så blir det desto tydligare när vi väl får se. Jag är ju så otålig och nervös, vill se om det finns något där inne? Ser allt bra ut? Ja, frågorna är många..

Mer ting

Här var det ju röj, både med nya inlägg och kommentarer. Folk läser gärna, men sen är det väldigt fattigt med feedback. Känns ju så inspirerande att dela med sig då :-(

Maken är hemma igen och det är så skönt! Jag sitter här och är yrslig, det ger mig illamående så just nu är det inte lattjo. Absolut inte inatt med toalettbesöken då vi inte har toalett på övervåningen ännu, så att trippa ner i mörkret var allt annat än roligt.

Blir mer och mer konfys över att tjejer som plussat efter mig på samma klinik får tidigare eller jämlika datum för vul. Varför? Det skiljer sig över 1-1½ vecka mellan oss dessutom så det känns faktiskt aningens orättvist att dem inte behöver vänta lika länge som oss.

Gnäll gnäll.. men ibland är det också behövligt.

Tid för vul

Kliniken ringde upp strax före lunch, de tyckte det var väldigt roliga nyheter och var glada för vår skull. Vi skulle planera in för vul och detta ville dem ha om drygt tre veckor. Dock var Johannes upptagen så barnmorskan frågade om vi kunde ta en annan läkare, inga problem. Minne som en gnu men tror hon hette Kristina (?) - aldrig hört talas om henne.

Blev bara så chockad att det är så långt fram med vul. In i v.9 - den 2 Juni ska vi dit och se att allt ser ut som det ska. Blir en lång väntan..

Vet inte vad som är normalt, men trodde v.7-8 åtminstone?

Ger upp, de får ringa

Berättade om mitt problem att kontakta kliniken på FL, då tipsade en annan som är från samma klinik att maila istället så får dem ringa upp. Så det är gjort, men kliniken har väl full rulle så här en måndag så jag anar att dem inte ringer upp idag ;-)

Den som lever får se!

Några till vet

Pratade med maken idag på telefon, han har det bra nere i Göteborg och skulle gärna stanna kvar hela veckan ut. Big no no, från mig ;-) Men förstår han, de är i torpet på Orust och har det bra med storebror och pappa sin. Igår berättade han får dem om nyheten, och de hade blivit glada.

Storebror visste inte om att vi använde oss utav donerade spermier, jag och maken hade pratat om att fråga just hans storebror om han kunde tänka sig donera om det visade sig att vi skulle få stå i kö pga. för få donatorer. Men så blev ju aldrig fallet. Även detta berättade maken igår för honom och han sa att han fått förfrågan av ett lesbiskt par redan - men tackat nej, men att han skulle kunna donera om det gällde någon som stod han närmare. Så han skulle absolut donerat om vi frågat honom, och det känns jätteskönt - trots vi tog den här vägen med okänd (för oss) donator.

Noll

Jag har noll ork och lust, känner mig så himla grå och tråkig just nu. Vill göra lite nytta här hemma men det blir bara halvdant. Tycker nästan lite synd om mig själv, fånig som jag är. Ha ha! Ja, nog kan jag skratta åt mig själv ännu.

Skulle fått besök idag men det blir uppskjutet tills imorgon, istället har jag sysselsatt mig vid symaskinen. Exprimenterar fram små minikläder. Men nu får jag pausa för får så ont i ryggen av att sitta och sy, och jag vet att jag borde göra något vettigare här hemma än bara pyssla. Som... putsa fönster! Oj vad det känns roligt att påbörja ;-)

Socialisera sig

Varit hemma och tryckt i flera dagar, men ska äntligen ta och åka iväg idag. Mår sådär, min sjukdom som strular och jag vill inte ta smärtstillande i onödan. Tabletterna är ju godkända att ta även som gravid, men ändock. Jag vill helst inte, men petade i mig en halv tablett för att orka vara social också och inte sitta som ett kolli med massa ont.

Ska bli så skönt och träffa lite folk! Har bara umgåtts med katten här hemma sedan maken åkte iväg, så det känns behövligt. Har jag ork kvar efter den här dagen ska jag passa på och handla lite på hemvägen med. Grymt sugen på isglass!

Helt hopplöst!

Det har verkligen varit tjockt på linan idag till kliniken, har haft även problem att ens hamna i kölistan utan blivit urslängd. Så det blev lite snopet att jag aldrig kom fram dem försöken jag satt under dagen, tycker det inte är mänskligt att sitta i över en halvtimme och höra att de är många i kö och de gör allt vad dem kan för att ta emot mitt samtal. Byt system, snälla?!

Får försöka på Måndag då istället.


Lång kö

Ringde upp kliniken strax efter telefontiden öppnat, men hamnade i mastodontkö. 55 minuter senare satt jag irriterad och sur över att få vänta så länge så jag la på. Dem vet med sig att trycket kan vara stort på telefon men ändå ska de envisas att ha enkelt kösystem istället för återuppringning. Får ta och försöka senare idag och hoppas det inte är lika lång väntetid då med.

Vad jag har för sjukdom? Jag lider av en kronisk inflammation i urinblåsan, har kronisk värk och mycket trängningar överlag. Min blåsa krymper i takt med hur blåsan såras och ärras av inflammationen. Så sprang jag inte ofta på toaletten förut så gör jag det nu ;-) Men de sägs ju vara intensivt i början när hormonerna ökar kraftigt, så hoppas det lugnar ner sig framöver. Annars har vi problem! Ha ha!

Hela tiden

Jag är verkligen kissnödig konstant, det är grymt jobbigt och hoppas det värsta ger med sig. Är ju van att springa på nätterna, är mest dagtid jag märker stor skillnad. Måste även kontakta min läkare också så vi kan ha samtal iom vad en graviditet gör med min kropp - kring sjukdomen jag har och så.

Annars är det lugnt, maken åker idag bort och kommer inte hem förrän tisdag/onsdag. Kommer väl bli lite långtråkigt emellanåt men får roa mig själv bäst jag kan!

Imorgon ska det även ringas till kliniken! Tjohoo!!

Tagen..

Först måste jag säga att jag är en gnutta schizo eller så, mitt humör är verkligen skiftande. Ena stunden hoppfull/glad och i nästa rasa ner och tycka allt är skit och värdelöst. Känns så dumt, för jag vågar inte riktigt vara ärligt glad för rädslan att bli så nedtrampad i nästa stund. För man kan inte slappna av fullt ut, det är så svårt att ens förklara känslorna. Men jag anar att de som haft missfall och lyckats igen förstår mig. Idag har det varit rätt bra, har inte nojat för mycket och inget brunt alls har kommit för den delen heller.

Något jag blev så tagen utav idag var när jag satt på vårdcentralen idag (skulle ta bort några stygn) - i väntrummet satt en ung tjej som verkligen såg härjad ut tillsammans med sin mamma, syster och systerson. Helt plötsligt frågar mamman högt rakt ut till den yngsta dottern om hon var nervös nu? Dottern svarade att hon inte kunde göra något åt det om det var så, så de var ingen idé att vara nervig. Mamman betraktar dottern länge tills hon säger, -Ja.. jag har inte ett dugg lust att bli mormor igen!

Strax efteråt kom läkaren och ropade upp tjejen, varpå hon går fram till honom. Läkaren säger att det vore bäst om mamman också följde med. Då säger äldsta dottern -Hehe, ja det är väl nu jag ska säga grattis då mormor?!

Tyckte så synd om den där unga tjejen. Väntrummet var ju inte överfullt, men tillräckligt fullt. Alla andra satt knäpptysta och ville inte riktigt vara där just då. Speciellt inte jag. Skulle ALDRIG bete mig sådär om jag var i samma sits som de anhöriga, det var verkligen utelämnande. Bor ju också i ett väldigt litet samhälle, så snacket kommer väl gå om den stackars tjejen. Jag är inte härifrån och känner inte många heller, men vet ju hur det snackas för det...

Hon hade det nog inte så lätt ändå, och mådde förmodligen inte så bra heller - då hon verkligen var likblek i ansiktet. Fick den där känslan att de tagit kontakt med vc iom illamående från början.

Strimmor

Ni är lika söta som alltid! Vad vore jag utan er med lugnande och peppande ord?

Jag blev så himla rädd igår när det bruna kom, och kom.. Precis sådana spottnings började ju det med senast. Mådde inge vidare, beredde mig helt och hållet på fail, igen. Nu är det bara nyanser av strimmor i flytningarna. Så hoppas det inte betyder något och att jag slipper bli mer skrämd.

När man för stunden slappnar av så -pang!! där kastas man av mattan, ja ligg där och kräla. Från att kämpat i så många år själv, till att få ordentlig utredning och sen hamna efter ytterligare många år på kliniken - slutstationen. Klinikerna som är vårat enda hopp att få biologiska barn. Chanserna är knappa 30% varje försök. Allt tär. Och sen behandling, ingrepp. Och ruvning. Det tär. Jag vill inte hamna på ruta ett igen, kan det inte vara våran tur nu?

Om man ändå kunde knäppa av det känslomässiga ett tag? Det skulle vara skönt, då kanske man skulle slippa gå på nålar hela tiden. Men som jag skrev igår, är det något som felar så kan jag inte hjälpa det - då blir det ju så. Måste försöka sänka axlarna, men hur ska det gå till? Kanske är något som sker automatiskt med tiden? Eller något jag möjligen kan påverka själv..

Och så kör vi lite olika nyanser..

... av brunt! Suck... orkar inte, vill inte!! Har en helt annan värk och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här. Är det en början till helvetet nr. 2? Ska man ha sådan otur att man åker på ett tidigt missfall till?

Men får försöka tänka mitt i all denna panik att är det så, så är det. Jag kan inget göra åt det. Stirrar duktigt på pappret och varje gång det känns som det rinner till måste jag bara smita iväg på toaletten och stirra lite till.

Känner mig så låg fastän jag inte vet varken ja eller nej. Ska nog parkera mig i sängen under täcket och hoppas det försvinner, fort fort fort!

Testar igen

Många tips här, tack! Ska allt börja beta av alltihopa när det slår till igen. Blev så tagen på sängen, det bara sa pang så satt man där med frukosten som åkte hiss. Det gav med sig något efter några timmar men gick hela dagen med dovt illamående. Sånt kan jag ta ;-) Men jag brukar inte ha sådan tur så det är väl kortvarigt!

Så nu testar jag äta frukost igen, lite långsammare. Det dova illamåendet ligger där redan dock.

Går så sakta, jag vill nå första lilla målet vi har - klinikens TD 7/5. Tyvärr får jag uppleva det själv då maken reser bort på Torsdag och är inte hemma förrän in i nästa vecka därpå. Undrar om man får tiden för vul då? Eller är det senare månne? För det blir nästa delmål att komma till helskinnad!

Vart är....

..landningsbanan? För jag har fortfarande inte hittat den och landat, första testerna jag gjorde i smyg så behöll jag allt inom mig själv - det bubblade inom mig av alla möjliga tankar, känslor. Sen blev vi två som delade hemligheten. Fåniga leenden. Men, det är svårt att förstå på riktigt. Är det vår tur nu?

Jag kan inte hålla mig utan berättar för min storasyster, mamma och en av mina bästa vänner som även hon haft svårt att skaffa barn. Känns skönt, oavsett hur detta slutar.

Idag sitter jag här, ätit frukost och vågar nu inte åka någonstans. Jag blev så illamående som stegras, smuttar på iskallt vatten och det lindrar något för kort stund. Nu när man sitter i situationen själv blir man helt förhandlingsförlamad, vad hjälper mig mot detta? Har väl såklart inget hemma som kan lindra förstår jag, Murphys lag! Kanske ska googla och se själv, ni kanske också sitter på jättebra tips?

Scary

TACK, TACK för alla grattis! Det gör mig rörd, har suttit och bölat en stund framför datorn nu så här på morgonkvisten ;-)

Det är så sjukt detta, jag känner ju inte så mycket - eller är det jag som förtränger allt. Lite grann gör jag nog det. Har faktiskt haft ömma bröst ända sedan FET, nu har dem växt ur mina bh:ar. Men ömheten är från och till tycker jag. Något jag verkligen inte kan blunda för är att magen är helt KASS! Som jag har fisit och pruttat! Jag har mästerskapstävling med mig själv - främst på kvällarna. Får som magknip blandat med megamensvärk. Igår var jag inte kaxig, jag trodde absolut att varje gång det blev lite fuktigt down there så var det blod - men det är mest rena flytningar. Inte en gnutta färgat fortfarande!

Kan inte riktigt förstå, ta in. För tänk om?! Jag vet att vi bör tänka positivt, se framåt. Men det är jätteskrämmande.

Har inte heller testat mig något mer, väntar till den riktiga TD och vill då se superstarkt ;-)

RD 12



Det var inte kört alls, blödningen jag hade var ju en nidationsblödning! Sådana är väl inte alltför vanliga och jag trodde att sådant aldrig skulle hända mig själv. Men tji fick jag! Och ska jag vara ärlig, så är första gravtestet (stickan) från 29/4 och cb från 30/4. Inget dera med morgonurin så testerna är nog lite svagare än dem bör.

Ville vara säker att mensen inte skulle dyka upp helt enkelt, och hinna berätta för dem allra närmaste först som alltid stöttar och peppar genom karusellfärden.

Nu är vi istället livrädda förnästa skräck, tänk om det inte går vägen den här gången heller?! Har inte fått något tecken alls på spottings eller bruna flytningar som jag alltid annars brukar få några dagar innan mensen kommer, så det känns ju tryggt. Men jag vet att jag flyger i taket om det blir färgat här (även om det skulle visa sig vara ofarligt).

Blandade känslor, men självklart är vi glada. Lillskrutt, stanna i magen nu!! Tack för alla stöttande kommentarer på sistone, ni är GULD värda!! ♥

RSS 2.0