en fredag med lite text
Jag blev så paff av att kallelsen låg där i brevlådan, det måste jag erkänna. När jag såg loggan från Akademiska började studsa på stället framför brevlådorna! Rev upp kuvertet på en gång och maken stod en bit ifrån o pysslade med sin bil, det VAR en kallelse. Hojtade o viftade med brevet o sa att "Vi ska till Ackis!!!". Maken däremot såg inte lika glad ut, speciellt inte efter han såg att det var adresserat till enbart mig. Han kände sig utanför. Någon kommentar med "jaha, jag är ju redan ute ur leken", det gör ont - men vi pratade om det och jag vägrar genomgå detta om han själv känner så innerst inne. Det är VI som ska genomgå detta, VI som ska ha barn. Inte jag och någon okänd donator. Hade ett bra samtal och tror han kommer behöva bolla lite med kuratorn vi ska till på Akademiska nu i December.
Någon annan kallelse har inte kommit, som väntat! Grubblar varför vi får tid så pass snabbt till Uppsala, trodde verkligen vi skulle få vänta länge. Nu hoppas jag att vi slipper så lång donatorväntan efter besöket, så vi snabbt kan tuta och köra i de nya banorna.
Från att tänka ICSI och sådant till att släppa och starta om, nu i donatorvärlden istället med insemination.
Vi får helt enkelt se vad läkaren har att säga när vi ska dit, jag går nog under om det blir ytterligare väntan. Vi har väntat klart nu!
Någon annan kallelse har inte kommit, som väntat! Grubblar varför vi får tid så pass snabbt till Uppsala, trodde verkligen vi skulle få vänta länge. Nu hoppas jag att vi slipper så lång donatorväntan efter besöket, så vi snabbt kan tuta och köra i de nya banorna.
Från att tänka ICSI och sådant till att släppa och starta om, nu i donatorvärlden istället med insemination.
Vi får helt enkelt se vad läkaren har att säga när vi ska dit, jag går nog under om det blir ytterligare väntan. Vi har väntat klart nu!
Ett litet hopp över
Idag kom en kallelse, men inte till hemmaläkaren som jag trodde det skulle vara. Vi hoppar tydligen över det mötet för vi ska till Uppsala!! Åh va skönt att det händer något! Så den 9/12 ska vi infinna oss hela förmiddagen på Reproduktionscentrum med läkarsamtal o kuratorsamtal.
Bävar mig lite bara för ska göra äggledarundersökning innan vi påbörjar DI, hua - hade hoppas att få sluppit det men nej då. Men de är ju ändå för våran egen skull utifall om jag har någon skada, så vi inte gör inseminationer i onödan och mister en chans att få göra en IVF med donerade spermier.
Sex inseminationer varav de två sista kan bytas ut mot en IVF, har man misstänkt äggledarskada får man istället 3 IVF'er.
Nu är det bara att vänta en dryg månad till då!
Bävar mig lite bara för ska göra äggledarundersökning innan vi påbörjar DI, hua - hade hoppas att få sluppit det men nej då. Men de är ju ändå för våran egen skull utifall om jag har någon skada, så vi inte gör inseminationer i onödan och mister en chans att få göra en IVF med donerade spermier.
Sex inseminationer varav de två sista kan bytas ut mot en IVF, har man misstänkt äggledarskada får man istället 3 IVF'er.
Nu är det bara att vänta en dryg månad till då!
Tyst in i graven
Ja, det händer inte mycket här. Inte en fjuttig kallelse har kommit i brevlådan ens. Blir så arg, så frustrerad att allt ska ta sådan förbannad jäkla tid. Känner just nu att allt ligger på ytan och bara vill bubbla upp, koka över. Allt är så orättvist, och jag är trött på det nu.
Vi skulle ju få komma till läkaren på kliniken INNAN makens biopsi i slutet av September, har vi varit dit? Nä! Som sagt, ingen kallelse nånstans. Varken på hemmakliniken, bortakliniken eller urologen där maken ska kolla upp sina testiklar.
Hade detta varit jag för något år sedan hade jag telefonterrat dom, men nu? Jag orkar inte. Jag vill men har inte orken att tjata, klösas och armbåga mig fram längre. Sjukvården är så B.
(ja, jag är på dåligt humör idag. och igår med. och i förrgår. och... va trött jag är på att vara låg o avig!)
Vi skulle ju få komma till läkaren på kliniken INNAN makens biopsi i slutet av September, har vi varit dit? Nä! Som sagt, ingen kallelse nånstans. Varken på hemmakliniken, bortakliniken eller urologen där maken ska kolla upp sina testiklar.
Hade detta varit jag för något år sedan hade jag telefonterrat dom, men nu? Jag orkar inte. Jag vill men har inte orken att tjata, klösas och armbåga mig fram längre. Sjukvården är så B.
(ja, jag är på dåligt humör idag. och igår med. och i förrgår. och... va trött jag är på att vara låg o avig!)
