Drömmen
Ett urklipp från min privata blogg för något år sedan:
"Inatt genomgick jag en förlossning, och till världen kom en liten mörkhårig liten kille. Det var fruktansvärt att vakna upp ifrån drömmen och skiljas från stunden, jag var nästintill säker på att den mörkyviga gossen låg någonstans i huset för det var så verklig. Låg kvar i sängen med tårarna i ögonen en stund, sedan gick jag upp och tittade. Men det var en dröm. Sådant stör mig så enormt, allt är så verkligt – man kan nästan ta på det hela. Jag hade fortfarande doften av bebishud i näsan, känslan hur hans hår kändes under mina lätta fingertoppar, hur han låg och knep ihop ögonen och att jag satt och väntade på en liten glimt – lutar det åt ljusa eller mörka? Ögonfransarna så mörka och långa och munnen plutade lite smått buttert. Att bara se på honom och hinna känna äntligen är vi i hamn.. och så rycks man bort, förjäkligt!
Drömmer sällan om förlossningar, men nu är det andra gången på några månader. Båda gångerna har det varit en pojke. För mig spelar det ingen roll om jag får den lyckan att bli gravid/få adoptera – huvudsak barnet är välmående.
Dags att ruska av sig drömmen, för det var ju tyvärr bara en dröm.."
Har glömt bort dem drömmarna, men när jag läste detta så minns jag dem igen. Bara drömt att få en pojk, och så bär jag en pojk i magen. Det är lite komiskt. Man börjar såklart fundera om vår lillkille är väldigt lik gossen jag tidigare drömt om?
Jag drömmer inte mycket om bebis - inte alls under graviditeten bör jag påstå. Är mest sjuka drömmar och en hel del barnförbjudna varianter - det konstigaste av allt är att man kommer ihåg varenda en.
"Inatt genomgick jag en förlossning, och till världen kom en liten mörkhårig liten kille. Det var fruktansvärt att vakna upp ifrån drömmen och skiljas från stunden, jag var nästintill säker på att den mörkyviga gossen låg någonstans i huset för det var så verklig. Låg kvar i sängen med tårarna i ögonen en stund, sedan gick jag upp och tittade. Men det var en dröm. Sådant stör mig så enormt, allt är så verkligt – man kan nästan ta på det hela. Jag hade fortfarande doften av bebishud i näsan, känslan hur hans hår kändes under mina lätta fingertoppar, hur han låg och knep ihop ögonen och att jag satt och väntade på en liten glimt – lutar det åt ljusa eller mörka? Ögonfransarna så mörka och långa och munnen plutade lite smått buttert. Att bara se på honom och hinna känna äntligen är vi i hamn.. och så rycks man bort, förjäkligt!
Drömmer sällan om förlossningar, men nu är det andra gången på några månader. Båda gångerna har det varit en pojke. För mig spelar det ingen roll om jag får den lyckan att bli gravid/få adoptera – huvudsak barnet är välmående.
Dags att ruska av sig drömmen, för det var ju tyvärr bara en dröm.."
Har glömt bort dem drömmarna, men när jag läste detta så minns jag dem igen. Bara drömt att få en pojk, och så bär jag en pojk i magen. Det är lite komiskt. Man börjar såklart fundera om vår lillkille är väldigt lik gossen jag tidigare drömt om?
Jag drömmer inte mycket om bebis - inte alls under graviditeten bör jag påstå. Är mest sjuka drömmar och en hel del barnförbjudna varianter - det konstigaste av allt är att man kommer ihåg varenda en.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Tack! Det tror jag också, annars får vi väl helt enkelt en liten bebis :) Sålänge den mår bra så. Hoppas allt är väl med er!! Kram
Trackback
