Fortlöper
Fick hem brev från min chef idag, fick löneförhöjning på hela tvåhundra riksdaler. Kors i taket. Som min syster sa idag i telefon, man blir inte rik av att vara anställd av staten. Eller åtminstonde inte att jobba på Försäkringskassan! Blev bara förvånad att jag ens fick en höjning då jag inte jobbade många dagar innan det blev sjukskrivning/tjänstledigt för en annan. Känns konstigt att för ett år sedan mådde man otroligt dåligt och försökte hålla god min, då ny på jobbet och försökte hänga med i tempot. Nu känns allt långväga, får nästan ont i magen för jag tappat ALLT - känner mig verkligen urblåst. Funderade tidigare idag hur man ens kom in på jobbet, med passerkort givetvis - men helt plötsligt mindes jag inte om man hade kod eller inte. Nu vet jag efter en dags tänkande. Grattis. Det är skrämmande.
Chefen meddelade lönehöjning, skrev även att hon går på semester nu och kommer åter om några veckor då hon ska försöka få tag i mig igen för att prata hur jag/vi tänkt vidare med föräldraledigheten då jag bara satte mig till 31/8 och skulle åter i tjänst 1/9. Det finns inte på kartan, jag blir hemma året ut nu. Dock känns det dumt att komma åter när det är som mest hektiskt på jobbet - och man glömt allt och lite till, som en newbie som kommer ta massa tid o kraft av alla andra för att komma tillbaka. Jahapp. Kul!
Igår var jag på föräldragrupp och blev lite besviken. Inte på någon av mammorna utan på bvc-tanterna. Igen. Jag är så less på att dem alltid ska bli "hysteriska" för allt. Dem frågade lite hur det gick med smakisar/mat för oss allihopa då senaste gången vi sågs hade vi smakisstart. Sa som det var att Mileon tvärvägrar mat, men gröt o ersättning går ner. Att han ulkar o ryser, gråter och verkligen visar att han inte vill. Det var JÄTTEKONSTIGT tyckte dem. Och jag blev genast tipsad om att ge ditt och datt, och när jag själv sa att vi hellre pausar en stund och låter det bara bero så höjdes det på ögonbrynen på dem båda två. Dumförklarad. Känns naturligast, han visar ju helt klart att han inte är riktigt mogen trots han visat nyfikenhet i mat - men när det kommer till kritan är han så skeptisk och går inte med på mammans (eller pappans) mmmm:ande utan det är kört redan när första skeden med puré ligger i munnen på honom och han inte känner igen smaken. Inte ens maten han åt med något så när god aptit innan vägran går ner, han ryser och gråter.
Jag vill ha det mysigt vid matbordet, det ska vara en trevlig stund och jag vill framförallt inte ha ett barn som får problem med synen av mat. Står på mig och vi väntar, det är ingen brådska då han är go och glad - går upp i vikt som han ska (och lite till!) så vad är så konstigt?
Bvc glömmer att även korrigera hans egentliga ålder. Dem ser ju bara en stor kille som enligt dem bör vara en god bit på väg i matens värld.
Så besviken blir jag ännu en gång på dem då det ska bli sådan stor grej av allt hela tiden, jag är ändå relativt lugn som mamma i jämförelse med andra mammor med jämnåriga bebisar - hur skulle inte dem reagera på att bli så här mottagen? Klart man vacklar och undrar om man är helt galen, men det är sunt förnuft! Bvc är inga gudar, dock tycker jag attityden är skittrist emellanåt. Det ska göras så och inte si. Alla barn är inte stöpta i samma form, det borde ju dem insett vid det här laget.
Nog om detta!
Annars försöker man få ihop semestern, den blir dock upphackad i sommar - en vecka här och en vecka där. Och en där igen. Men vi gör det bästa vi kan utav det helt enkelt. Jag längtar iallafall!! Men en sak som är säker, det blir betydligare mer packning än tidigare år... packlistan börjar bli lång för vår första tur som blir till Åland där vi hyrt stuga. Kombin behöver ingen sänkningssats när den är packad och klar ;-D
Vad trist att erat bvc är så "dåliga". Här är dom verkligen toppen. Vi fick ju rådet att pausa. Tycker dock inte det går bra nu när vi börjat igen. Känner att jag inte alls vet hur jag ska tyda honom, känner mig stressad över att han inte är så intresserad. Vill ju att han ska äta!! :( Men som du skriver, sålänge dom går upp i vikt osv! Fast jag tycker ändå det känns jobbigt, vill ha den där mysiga stunden tillsammans. Nu vill jag mest gråta!
Jaja, det ordnar väl sig tillslut!
Om ni ska åka till Göteborg så måste ni ju nästan svänga förbi Borås och gå in på Borås djurpark! :) En toppen park!
Kramar
Jag känner likadant när det gäller jobbet, har ju planerat att komma tillbaka i början av oktober, och då är det verkligen full fart hela tiden tills i slutet av januari. Känns inte så kul, men nån gång måste man väl tillbaka..även om det nu känns som att jag skulle kunna vara hemma resten av livet ;) Alla runt omkring får helt enkelt gilla läget att man är tillbaka och ringrostig, förhoppningsvis släpper det snabbt :)
Tråkigt att det inte funkar på bvc, låter inte alls kul som dom beter sig! Jag tänker som du när det gäller maten-hellre pausa och återuppta senare. Bra att du står på dig och gör vad som du VET är bäst för Mileon! Det får vi höra på BVC titt som tätt "det är ni föräldrar som känner era barn bäst, inte vi bara för att vi jobbar på BVC". Hoppas att han återfår intresset för mat snart!
Jösses ja, dax för semestertider nu, och jag tyckte det var typ förra veckan vi just kommit hem från BB och det var smällkall vinter. Tiden rusar verkligen fram!
Sv: Haha, så duktig vet jag inte om jag varit, nu blir jag avslöjad när solen lyser in och rutorna är duktigt randiga :S
Usch, vilken trist attityd hos bvc-sköterskorna. Bra att du står på dig, det är ju trots allt du som känner Mileon bäst. Det låter klart mycket bättre att pausa ett tag än att försöka tvinga i honom smakisar. Kram på er!
Usch BVC kan verkligen konsten att stressa upp en över småsaker. Jag blev jättestressad av en massa saker de tyckte och sa. Det blir ju så när man blivit mamma för första gången och inte har en aning om någonting. De ojade sig till exempel över att Viggo var för kort och skulle påbörja någon utredning och jag fick magknip och blev jättenervös men det var ju inte alls någon fara. Likadant med amningen. Jag kände innerst inne att min mjölk var för tunn och att det var för att han inte blev mätt när han åt som han blev frustrerad och arg men de pushade mig bara att fortsätta och fortsätta och fortsätta amma. Till slut följde jag ändå min inre röst och började med ersättning och han blev en helt annan bebis, glad och nöjd och växte som han skulle. Försök att inte bry dig om dem. Lita på din magkänsla. Alla barn är olika och passar inte alls i någon utvecklingsmall.
Ja det är samma här, jag hinner inte läsa bloggar längre, vilket är skittrist. Men så är det ju med barn och husbygge och allt annat runt omkring en.
Hoppas ni får en fin sommar! :)
Kramar!
Fy vad tråkigt med inställningen på bvc. Håller med vad andra skrivit om att försökt att inte lyssna på dem och gå din egen magkänsla.
Deras attityd kan vara riktigt tråkig och jag har inte mycket över för BVC, går dit för vikten och inget mer i onödan, vilket för mig känns trist!
Åland. Mysigt! Vilka dagar ska ni åka, och vart på Åland? Vi har också hyrt stuga :-)
Kram
Det är skönt att du har fötterna på jorden även fast man önskar att man kunde få lite mer stöd utav bvc.
Löneförhöjning sitter aldrig fel, även fast summan inte var gigantisk. Det är skönt att lyfta lönen när man går hemma :p Jag gillar min lön efter att ha gått hemma i tre år ;)
Men jag kom på en sak, men det kanske du redan tänkt på. Att blanda ner lite ersättning i maten.
Upphackad eller inte, det är bara skönt att komma iväg en sväng. :)
PUSS! <3
Jag tycker att du resonerar klokt om Mileon och hans matvanor. Kör ert race! Det finns många bebisar som inte velat börja äta vanlig mat förrän 1-års ålder (inte därmed sagt att det blir så för Mileon) och de lever, frodas och mår bra!
Jag blir så irriterad när jag läser det du skriver om bvc sköterskorna, jag känner att de ska vara där för våran skull, kunna ge råd men framför allt stötta oss föräldrar. Tycker att de med sin utbildning borde veta att man som förälder vet bäst vad ens barn vill och inte vill ha. Så himla bra att du stod på dig!
Ge de tid så ska du se att Mileon kommer att äta mat, det viktigaste är ju att han går upp i vikt som han ska!
Jag träffade en av mina kollegor på affärn idag och då säger hon att hon har fått semester och åker iväg imorgon... jag står som ett frågetecken och tänker att det är väl länge tills semestern börjar... snacka om att man har koll på läget ;-)
Min chef ringde också för några dagar sedan för att fråga hur länge jag skulle vara föräldrarledig då jag har glömt att ansöka efter att jag jobbade i maj, sa då året ut. Har inte tänkt så långt än, så jag börjar väl så....
