Mileon delar födelsedag
Ja har man bråttom ut till världen så har man! Han fick inte ens en "egen" dag då han kom samma dag som Tyra gjorde ett år tidigare. Ett år sedan då jag var med om ett av de mest häftigaste händelserna man kan vara med om (förutom körkort, maken, bröllop, plusset, Mileons födelse) d.v.s ett kejsarsnitt. Där och då satt jag vid N's sida, klappandes på hennes kind och såg hur dem bökade runt efter den lilla bebisen i hennes mage. Och när Tyra kom till världen, när vi fick höra det lilla gnyet - får mina ögon fortfarande o tåras!
Inte trodde jag i min enfald att våran egen son skulle komma på pricken ett år senare?! Dock det året då Tyra kommit, på eftermiddagen fick jag samtal från Reproduktionscentrum på Ackis - det var grönt ljus, vi skulle hinna med våran första IVF behandling innan julledigheten och jag skulle hem och spruta mig i magen på kvällen. Så prick ett år tog det alltså innan vi körde igång på kliniken, tills vi hade vårat underverk här. Lyckligt lottad när jag vet så många fler där ute som kämpar tappert med många tidskrävande ivf-behandlingar. Återigen, kan inte säga det nog men önskar verkligen av hela mitt hjärta att fler kämpare ska lyckas med sina karuseller!!
För oss tog det tre återinsättningar innan vi äntligen lyckades, färskförsöket blev visserligen ett plus men slutade i missfall.
Så.. Mileon får faktiskt nöja sig med att dela dag med Tyra. Och något vi även pratade om jag och maken innan igångsättningen var att vår son baske mig inte skulle våga klaga på att han är född sent på året när han bestämde sig själv o kika ut ;-) Skämt o sido, men tror nog han kommer få höra det när han blir äldre och påpekar att han fyller år såååå seeeeeent än alla andra.
Inte trodde jag i min enfald att våran egen son skulle komma på pricken ett år senare?! Dock det året då Tyra kommit, på eftermiddagen fick jag samtal från Reproduktionscentrum på Ackis - det var grönt ljus, vi skulle hinna med våran första IVF behandling innan julledigheten och jag skulle hem och spruta mig i magen på kvällen. Så prick ett år tog det alltså innan vi körde igång på kliniken, tills vi hade vårat underverk här. Lyckligt lottad när jag vet så många fler där ute som kämpar tappert med många tidskrävande ivf-behandlingar. Återigen, kan inte säga det nog men önskar verkligen av hela mitt hjärta att fler kämpare ska lyckas med sina karuseller!!
För oss tog det tre återinsättningar innan vi äntligen lyckades, färskförsöket blev visserligen ett plus men slutade i missfall.
Så.. Mileon får faktiskt nöja sig med att dela dag med Tyra. Och något vi även pratade om jag och maken innan igångsättningen var att vår son baske mig inte skulle våga klaga på att han är född sent på året när han bestämde sig själv o kika ut ;-) Skämt o sido, men tror nog han kommer få höra det när han blir äldre och påpekar att han fyller år såååå seeeeeent än alla andra.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Kanske inte att folk dömmer, men många säger - VA varför ammar du inte då? Och alla tar det så självklart att man ammar.
Många tycker det är mysigt att amma, jag tyckte bara det var hemskt och det kändes inte naturligt alls. Det är svårt att förklara den känslan jag hade. Det är jobbigt och gör ont för alla, men det var inte så jag kände. Det kändes bara så fel. Kanske beror det på snittet, att det inte kom naturligt eller så var det bara inte för mig.
Postat av: MDB
Vad roligt att det tog precis ett år, troligen kommer det att bli något liknande för oss. Tog min första spraypuff 1 februari 2010 och 3 februari nu 2011 är ju vår skrutt beräknad. Kanske h*n kommer på årsdagen för vår ivf-start också?
Trackback
