Vill bara..

Jag vill bara informera att Mileon inte kommer bli storebror nästa år då vi fick väldigt dåliga besked på vul:et på RPC. Det lilla miraklets hjärta hade slutat slå och därefter väntade en ytterligare check med vul innan det blev att köra igång med ett medicinskt missfall då det inte ville komma ut av sig själv.

Så absurt, men så ligger det till. Får slicka våra sår och förhoppningsvis komma på banan för syskonförsök nån gång nästa år istället om allt ställer om sig till det normala igen efter detta MA.

Testdag

Idag är det den testdag som kliniken satt ut för detta försök, jag har grubblat en del på dessa graviditetstest vi gjort. Jämfört i minnet hur starkt det var när vi väntade Mileon vid samma ruvardagar osv. Denna gång har det varit klart svagare och det har gjort mig lite orolig.

Nog allt har det varit klart och tydligt att det varit positivt på testen men tycker att de gånger jag/vi testat så har det varit svagare än förra gången med Mileon. Kanske ska man inte jämföra, men nog funderar man om allt verkligen står rätt till. Och ännu är det för tidigt att utvisa det, om man nu inte gör blodprover då för att se att hormonerna ökar som det ska.


Testdag idag, nu blev strecket starkare än kontrollstrecket. Dock ett fult vitt genomgående streck över dem båda, men det spelar ju ingen roll. Ringer och meddelar RPC på Måndag och får VUL tid.

 

Nu får plutt ta och stanna, gro och jäsa. För det har vi bestämt! ♥



Hur har det gått?

Vi har själva velat outa den fräscha nyheten först till den allra närmaste innan vi lägger ut det för beskådning på webben - alltså bakom lås och bom och inte ut på Facebook eller dylikt - om det nu gått bra med försöket dvs.

Det har varit många som frågat både här, på sms, på mail hur det gått - om vi tjuvtestat osv. Jag har dock kört vita lögner här på slutet - och kännt att det är konstigt att det blir så offentligt redan så här tidigt för en annan - jämfört mot andra par som försöker få barn helt naturligt. Knappt när hcg-halterna stigit en aning så börjar folk fundera hur det gått för oss. På ett vis känns det lite bittert att vi aldrig kan få vara mer privata - om vi nu inte blir helt hemliga med försöken - men för oss som redan är öppna känns det jättefel att hyscha om det också. Är ju baksidan med att vara öppen helt enkelt, på gott och ont!







Så... hur gick det? Bilden säger nog mer än allt:

 

Nu håller vi tummarna att det verkligen går vägen denna gång med, det känns lite halvskakigt när man tänker på det. När vi haft sådant flyt och lyckats på första syskonförsöket. Det går nästan för smidigt för att vara oss.

Det tog lite tid att meddela vissa då vi valt att skicka en liknande bild på Mileon i samma tröja, M's farmor och farfar var inte riktigt med på noterna och inte riktigt förstod våran lilla luring - jag tror inte dem läste vad det stod på tröjan utan fick till svar att det var  bland de sötaste pojkarna de hade (pappan höll i Mileon på den bild vi mailade till dem). "Titta på bilden, en gång till. :-)" Men det handlade i slutändan om att dem visst hade förstått att Mileon skulle bli storebror, men det är lite svårt att förstå att dem förstått det när de inte kommenterat något om det. Kändes lite konstigt bara.

Så jag har meddelat närmsta familjen, vännerna - innan vi kände att var okej att lägga ut nyheten här. Det är ju en del släktingar också som läser här med så, det vore synd om inte de allra närmaste fick veta först helt enkelt. Så därav min tystnad på bloggen för jag kände att om jag fortsatte blogga utan uppdatering om hur det gått, så skulle vi bara få än mer frågor om det.

RD 9

Känns.. inte så mycket alls. Knappt molvärk heller så vet inte vad man ska tro. Jag är dock grymt nyfiken nu och efter att ha testat på RD 10 de andra försöken så funderar man om man ska göra det igen eller inte. Pratade lite med maken men han anser att det får jag avgöra, vill att han ska vara med delaktig. Undrar om han skulle tycka det var spännande och utöva testet själv? (ja jag kissar i mugg, sedan får han göra resten) Frågan är om han ens skulle vilja det? Kanske ska ställa en mugg med kiss i kylen till imorgonbitti och lägga fram ett graviditetstest med instruktioner? HA HA HA!

RD 7

Har inte skrivit mycket om denna ruvningen hittills, jag känner väl inte så mycket så jag vet inte om det finns så mycket att meddela? Jag upplever att dagarna går jättesakta, det är blandade känslor - är så nyfiken men är rädd att misslyckas. Vill veta men det är ju så tidigt. Vill inte veta. Och så vill jag veta igen.

Under fjällvistelsen så frågar pappan mig hur fingertoppskänslan var, men jag kan inte svara på det. Det känns ju ingenting. Och precis så här var det när jag ruvade på Mileon med. Jag hade ingen som helst aning, för jag var rädd att känna efter.

Vill inte leta symptom, för ingenting stämmer ju ändå. Har inga ömma bröst, det moler ju i magen - det gör det ju än hur det går. Trött är jag ju oavsett ändå. Ja det är inte så lätt att veta. Klart vi hoppas på att slippa fler försök, att vi lyckas på detta. Men det känns sådär skamligt att ens våga hoppas på det.

Något jag reagerat på är att jag hamnat i ett skov i min sjukdom, precis som i början på graviditeten med M. Tillfällighet? Under ruvningen med Mileon skrev jag så här.

RD 0

Idag åkte vi till RPC igen, det var 1 år och 4 månader sedan vi var där sist. Då låg Mileon i magen, stor som en böna. Ett sista vul på kliniken innan vi blev "utskrivna". Idag åter för syskonförsök. Vi råkade komma före i kön då sköterskan kallade in "Linda", väl i rummet så visade det sig att det fanns en till Linda - i samma vårdrum som en annan. Kändes väl sådär och smita före, men sköterskan ropade upp "Linda" och log igenkännande mot oss då vi haft henne vid varje ingrepp. Då var det ju paret i samma rum bakom skynket som egentligen var på tur, men hur ska man veta då jag antog att Linda, det var jag? Ja, sköterskan bad om ursäkt när hon skulle lämna oss och hämta dem hörde jag innan jag gick in i rummet igen för att byta om.

Första embryot klarade upptining, så vi har två kvar i frysen. Ett ruvar jag på. Dag 0. Testdag 21/10 - men här testas det garanterat innan om nu inte mensen hinner före dvs.


Dag 16 - Glad gubbe


Det är rätt roligt att få se en glad gubbe i en ruta på morgonen. Efter frukosten var det bara att ringa in till RPC och meddela att det är ägglossningsdags. Allt stämde precis och vi fick tid för FET med en 2-dagars på Måndag. En ny läkare blir det denna gång, Pietro. Hört gott om honom.

Vi får se om lilleman blir med eller om han kanske stannar hemma med farmor och farfar, om dem nu är hemma hos oss fortfarande då - och vill rå om honom i några timmar för sig själva också, förstås! :-)

På´t igen

Dags att plocka fram äl-testen och jaga den där gubben i rutan igen. Dag 11, ingen gubbe.

RSS 2.0