Underbar Gåva

Kontrolltestade mig imorse och det blev bara kontrollstrecket nu, så hormonerna verkat lämnat kroppen iallafall. Jag var ju beredd på det men var lika bra att göra det så man vet helt säkert. Nu får vi se när vi får börja med frysförsöken, blir flängande till Uppsala igen - men förmodligen inte lika ofta som vid färskförsök.

Kommer kännas långt till vi får börja, ska ha en mens emellan och jag har ju långa cykler ändå som det är. Hoppas kroppen inte dummar sig nu när man sprutat in en massa hormoner i kroppen och ett missfall på det. Den som lever får så!

Klev upp tidigt och kissade i en burk med lock, ställde den i kylen för jag orkade inte se svaret just då. Gick och la mig igen och lyckades somna åter. Vid 8.15 var jag upp och doppade stickan i burken, nu kom inte det svaga strecket upp sådär fort som de tidigare gångerna. När minutrarna gått så syns ett ännu svagare streck, man ser det skymta mer som en skugga. Då sitter jag inte och kisar heller utan ser den utan svårigheter. Men, med så svagt resultat tror jag det är hormoner som är på väg bort.

Ska strax knåpa ihop ett mail till kliniken, jag vet knappt vad jag ska skriva men nåt får det helt enkelt bli. Har redan skapat en ny kategori här på bloggen "IVF nr 1 FET 1" - ställer in mig på det så länge.

En himla massa blod sedan den 30/12 och nu har det avtagit. Har för det mesta behövt bindor men nu är det trosskydd som gäller igen. Jag har varit lite bitter och är väl fortfarande, men ledsen vet jag inte om jag kan beskriva att jag är. Kanske, innerst inne då man fått lite gnista som genast ska släckas. Känns bäst att ställa in sig på att på Måndag (TD) kommer det vara endast kontrollstrecket som hånler mot en. Är det ett extra skulle jag bara rycka på axlarna, för med så mycket blödningar kan inte något finnas kvar - bara hormoner efter det hela.

Får väl se om de på RPC ber mig åka till gyn här och kika upp det eller om man ska ner något när de öppnat igen. De vi berättat det för (mamma, syster, några vänner) hoppas att det kan vara twins och en stötts ut, har ju anlag för enäggstvillingar. Och att vi får en surprise på vul. Men näe, det finns inte på min (vår) karta. Är ju sött av dem att tro och hoppas så, men emellanåt känns det bara jobbigt att alla ska vara så positiva jämt. Eller är de jag som är den eviga pessimisten?

Känner ilningar emellanåt i magen, inte så mysigt. Molvärk på höger sida emellanåt och så värk bak i ryggen. Önskar så att det ska försvinna, om det inte är till någon nytta såklart.

Hoppas på våra fryslortar istället, har funderat en del på när vi får börja köra igen. De vill väl vänta antar jag, en? två cykler? Det här är det värsta, att allt ska ta sån jävla tid jämt. Vill inte vänta nå mer.

Nu tror jag det är kört.

Igår blev det mer och mer blod och jag fick sådan värk, till slut rann det verkligen. Hade så ont, det kom i intervaller då jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Låg mest i soffan och tryckte mig med vetekudden.

Hade tänkt testat idag för att överraska min mamma med ett inslaget test, hon har frågat i några dagar nu hur det gått och om jag testat men jag har kört vit lögn. Men nu blir det inget test.

Blir väl ett test på TD 4/1 men man blir väl inte klokare för det om det är positivt fortfarande, det kan ju vara kvar hormoner ändå. Men gör väl ett test och ser, så får jag maila kliniken och berätta hur det ligger till.

Har fortfarande ont men har inte vågat tagit nå annat än Alvedon som hjälper föga. Vette tusan hur jag ska orka fixa för idag när vi ska få gäster hit. Är inte ledsen, mer besviken på mig själv att jag tjuvtestat och fått en gnutta hopp som självklart ska suddas ut fort som bara den.

Ser positivt på att ett insatt ägg iallafall har fäst, alltid en början till ev. kommande försök.

Nu börjar det komma mer rött, så får väl se hur det slutar. Just nu önskar jag att jag aldrig tjuvtestat, detta är HEMSKT!

Har BIM imorgon dessutom.


Min lillasyster gick ovetandes en graviditet så långt t.o.m månad 6-7, hon hade "mens" och åt p-piller så hon märkte ingenting förräns så sent. Hon hade knappt någon mage utan bebisen låg långt bak.
Vissa blöder lite trots de är gravida, att man är mer känslig och sen att de kan komma blödning kring när man egentligen skulle haft mens. Men jag ställer hellre in mig på det värsta just nu.

Blir mer o mer konfunderad! Har haft bruna flytningar sen RD 10, ibland lite - ibland mycket. Har ju inga direkta symptom heller att luta mig tillbaka emot, har mått lilla illa från och till och sen vet jag inte med rännande på toaletten är nåt att hänga i julgranen då det lika gärna kan vara min kroniska sjukdom jag har eller UVI. Men jag blir så skeptisk med dessa flytningar, skrämmande om inte annat! Idag kom en brun slemklump också, förlåt för detaljer ;-( Men inga färska blödningar och jag har varit så nojjig och avverkat 5 test till efter de 2 positiva, alla de nya testen positiva - vissa svagare när man testat senare på dagen och man druckit o sprungit på toaletten mycket.

Om det är annalkande MF? Har ingen aning! Jag vill inte veta nåt mer nu för tillfället, bara stänga av för några dagar - för att sen kliva upp tidigt på morgonen och plocka fram ett CB och se vad resultatet blir. Tyvärr funkar det inte att smita iväg så, och jag blir ständigt påmind av dessa flytningar.

Kommer bli tokig innan jag får bekräftat hur det ligger till. Hatar att RPC har stängt, att inte kunna bara slå en signal. Vill inte åka till gynakuten heller för detta.

Så är status just nu, jag ids inte ens sitta o försöka förklara läget på FL. Sitter mest och läser och svarar gör jag knappt just nu.

Söta ni är som hoppas och tror för oss iallafall. Vi har genomgått så mycket bakslag på dessa 7½ år vi försökt bli en liten familj, man blir ärrad och har svårt att förstå att lycka även kan knacka på hos oss.

Jag tror jag dragit på mig en UVI, det känns som så iallafall. Får se om det bara är konstiga biverkningar eller inte, annars blir det en tur till doktorn och få en kur. Det som är dumt är ju att jag KAN vara gravid så då får man hoppas att de medicinerna biter på mig.

Ska erkänna att jag tjuvtestade idag, just med tanke på ev. UVI och sedan imorse var det gammal blod i trosskyddet. Tänkte att det blir ju inget denna gången, men när jag slängde ett öga på testet så var det svagt positivt. Stod och skakade, och mumlade "det är inte sant, det är inte sant".  Gjorde ett till test då jag intalade mig att det måste vara något fel på det, samma resultat återigen.

Jag vill inte hoppas på något än, väntar hellre några dagar till. Låter jag knäpp? Jag är nog knäpp.. Blodet/flytningen behöver ju inte vara något, men vågar inte tro, hoppas.

Vet inte vad man ska skriva just nu, för jag känner ingenting. Får lite molvärk till och från när det ska tas vagiatorier, men annars är det nog inte mer än lite lätt känning i brösten.

Får bara starkare o starkare känsla hur det kommer sluta, tror INTE det går vägen. Känns rätt blandat, mest besvikelse att behöva göra om proceduren återigen - ja inte lika ingående då det blir FET men återigen kuska ner som en tätting och orka sig igenom en ny ruvarperiod. Men, man ska väl inte ta ut det hela i förskott - dock är jag och galopperar i de banorna mer o mer. Det KAN ju tagit sig, men hur stor chans är det?

Återstår att se om man har jättefel eller så rätt - som vanligt ;-) För visst får man tjuvtesta? RPC har testdag på RD 18, somliga kliniker har ju redan testdag på RD 14. RD 14 är på nyårsafton.

Fick häromdagen hem papper från RPC att skriva under och skicka tillbaka angående frysningen av de befruktade äggen. Det visade sig vara två blastocyster dessutom som kommit till från långtidsodlingen för nu har vi fem ägg i frysen :-)

Ska väl få tummen ur och signa under dem och skicka iväg det.

Var ett till papper som skulle fyllas i och lämnas på RPC när vi skulle dit, jag måste vara seg i kolan men förstod inte riktigt vad det handlar om. Får ta med och fråga alternativt ringa då om inte polletten trillar ner.

Uppdaterat:
Jodå.. polletten föll ner! Då så, det var papper att fylla i om maken inte kan närvara vid någon av återinföringarna. Medgivande blankett helt enkelt. Stod så knasigt formulerat så fick läsa det många gånger om innan man greppade det.

Dessa vagiatorier.. Idag lyckades jag både ge mig ett tjuvnyp och rispa när en vaggis skulle sättas upp. Inte så mysigt för jag känner mig jättekänsligt där nere, ont ont!

Annars har jag inte så mycket att förtälja, händer inte så mycket här på fronten.

Jag gick in för IVF att "det kommer aldrig gå så smidigt att vi lyckas på första försök", nu mitt i allt så vacklar jag och börjar med dumma hoppfulla tankar "tänk om...". Det gör INGET bättre, jag vet det - speciellt inte när det blir svart på vitt att vi misslyckades med första försöket. Miss Negativ, it's me! Men det känns onekligen skönare att tänka så, allt annat blir bonus. Det är skrämmande att jag hoppas i smyg då och då, kommer på mig själv att känna efter - små stick, mer molvärk - sätter sig ägget nu? Aja baja.. låt bli... Önskar dagarna kunde gå fortare, får hoppas att vid julafton o dagarna efter det då man flänger hit o dit gör så klockan o dagarna går ;-)

Hmm... under här dagarna har jag tappat en del känningar av biverkningarna av Progesteronet. Det gör mig verkligen fundersam. Visst kan jag känna emellanåt något men inte alls som de första två dagarna. Men det är ju för tidigt och spekulera, förstås - men det känns "tomt" utan att känna en massa bara man rör sig lite.

Har storstädat idag och då har jag blivit andfådd för ingenting och fått molvärk från och till. Men annars inte så mycket mer än lite ont i brösten då.

Jag är nog knäpp som vill ha ont, fått för mig att det är då det sker lite saker - i det här skedet ;-)

Beställt hem grav.test iallafall, får hem ett packe med clear blue i veckan. Man ska ju testa i vilket fall som helst så det känns skönt att ha ordnat det. Gillar fortfarande inte att köpa på apoteket, mycket för att de finns bekanta som jobbar där.. Alla behöver ju inte veta vad vi pysslar med!

Känns långt, mycket långt nu när man är på första ruvardagen av... många! TD på RD 18, RPC kör med sina 18 ruvardagar. Trodde inte jag skulle uppleva denna rastlöshet, att det istället faktiskt skulle inte kännas så tokigt att ruva. Men det känns segt, långt, tråkigt. Jaha.

Får väl ta och sysselsätta mig mer, men jag ids inte riktigt med att flänga en massa just nu när det gått i 110 i några veckor - allt har avlöst varann. Idag blir det LUGNT o SKÖNT - men förmodligen väldigt långsamt, ha ha! En bok, lite godis och mysa under täcket mellan varven jag springer in o ut i tvättstugan känns lagomt.

Vaggisarna kletar, och jag har slut på trosskydd! GAH! Så måste väl iväg o införskaffa mig för det är inte så mysigt...



Uppdaterat 18:20
Kom på att jag borde äta Folsyra med, men de tabletterna jag hade hemma hade gått ut. Så var iväg på affären och införskaffade mig trosskydd och sen in på Apoteket och köpte MittVal Kvinna, så nu får man ju lite av varje i sig om inte annat än att äta rena folsyretabletter.

Ja, då var man hemkommen från RPC igen. Hade tid vid 15.30 så när vi kom upp till avdelningen fick vi byta om på studs och springa till rummet där allt händer :-) Var lite knivigt för Johannes och få till katetern på rätt plats, det gjorde rätt ont och faktiskt upplever jag att detta var jobbigare än ÄP! Men till slut kom den på plats och ett ägg sattes tillbaka. Har fått testdag 4/1-10 så nu känns det långt!

Av 10 ägg: 1 till mig, 3 omogna som gick bort, 3 till frysen och 3 som får långtidsodlas så embryologen ville ge dem en chans. Jättebra ju! Bättre än jag förväntat.

Jag och maken slog vad strax innan vi gick upp på avdelningen hur många befruktade ägg det blev av de 10 stycken, han gissade 1-2 och jag 6. Så jag kom närmast.

Nu blir det lite middag och ryggläge, dagarna efter ÄP har varit dryga - sitter o står jag mycket får jag så jäkla ont i magen! Brrrr!

Åkte hemifrån vid 7 imorse, tur var väl det för det var så dåligt väglag hela vägen ner till Uppsala. Men kom dit i tid och fick "sviten" - enkelrummet på RPC :-) Rätt skönt att slippa dela rum med andra. Byta om till snygga outfiten och fFick in en port i armen och de tog nya virusprover samtidigt, de hade lagt fram 2 värktabletter och en burk med en skvätt lugnande i vätskeform. Dessa skulle jag ta vid 10, vilket jag gjorde. 10.30 får vi på oss fot o hårskydd och överrock och knallar till en bänk där vi får sitta och vänta på vår tur.

Hejade lite på lab.personal som var i ett rum intill, och smet in på toaletten en snabbis. Sen var det dags att hoppa upp i stolen, fick intravenöst smärtstillande och så sprutade Johannes smärtstillande i livmodern vilket jag knappt kände. Fint! Så startade dem och jag tyckte det gick galant på ena sidan, den andra sidan med minst ägg gjorde det duktigt ont så jag låg och flåsade mig igenom - tack o lov gick det fort. Vi fick kika på en skärm under hela ingreppet, rätt häftigt!

Lab.personalen i luckan hojtade då och då när hon hittade ägg, registrerade bara första gången. Då ropade hon "2 ägg!!", sen hörde inte jag henne nå mer. Men när vi var klara så fick Johannes hålla emot för blödningar en stund innan jag fick komma på fötter. På med binda och då sa dem 10 ägg.

Hoppas att det är fina ägg nu!

Tyckte det gick väldigt bra trots allt, jag hade ju befarat det värsta men är det så här varje gång kan jag absolut stå ut!

Traskade tillbaka till vårat rum och vi trängde ner oss jag o maken i sängen under filten, småslumrade en halvtimme och då kom en sköterska in och tog bort porten i armen och sa att om jag var pigg fick jag åka hem, vilket jag ville.

Pigg var jag iallafall, vi svängde förbi en inredningsbutik på hemvägen med. Lite molvärk men det är en piss i havet! Ska ta och lägga mig i ryggläge en stund framför tv'n. 

Imorgon ringer dem med besked hur det gått för våra ägg med befruktningen, lite spännande är det allt..

Ute virvlar snön ner, det har det gjort sedan igår kväll. Har kommit mycket snö, hoppas det går smidigt att åka ner om lite mer än en timme. För idag är det äggplock på schemat, dagen jag bävat mig mest över. Har ställt in mig på att det gör jätteont, har ju nästan den misslyckade spolningen i minnet då jag slutligen tuppade av. Men de vägrar söva ner mig så jag får helt enkelt svälja det hela och stå ut så gott jag kan.

Får se om man har mer flyt med parkeringsplatser den här gången då, sist vi var ner fick vi slutligen ge upp och åka ner på IP och parkera - då hade vi inte många minuter till godo heller så det blev en väldigt rask promenad till kliniken.

Återkommer väl mot kvällen igen för ny uppdatering, ska göra mig iordning och väcka maken som inte alls är sugen på att köra den tråkiga motorvägen fram och tillbaka ;-)

Senare ikväll är det dags för Ovitrelle'n, har varit väldigt udda att även på sina lediga dagar under helgen fått ställt alarm för att kliva upp och ta spruta (Orgalutran). Men nu återstår bara finalsprutan. Det går undan! Hoppas dagarna går undan sen med efter ET också.

Känner mig svullen och uppblåst, men det syns inte så bra iallafall om man kikar i spegeln. Men känslan finns där och tycker det är hemskt obehagligt att luta mig framåt för mycket just nu, så har det varit sen mitten av veckan ungefär.

Trött är jag, men vet inte om det har samband med detta utan kan ju vara annat som spelar in. Försöker krya på mig från dryg förkylning som vägrar släppa helt, tröttsamt bara det ;-)

De ringde från RPC vid 14-tiden, trodde de glömt bort mig och att jag skulle behöva ringa och stå i telefonkö själv. Men som alla andra gånger så ringer dem när det är som mest olämpligast. Ingen penna, inget papper. Så fick memorera allt i huvudet, är glad att det inte var så mycket "nytt" egentligen så. Men minnet är kasst så.

Sprutar t.o.m Söndag då jag avslutar med Ovitrellen på kvällen vid 22.00. Sen finito med sprutor denna omgång. Har ett antal stickmärken nu på magen och några små blåmärken. ÄP Tisdag 15/12.

Så får vi väl se när det blir ET, förmodligen på Torsdagen. Självklart prickar ÄP och ET in båda mina hemtentedagar, men det är ett annat kapitel. Är ju inte lätt att planera när man sitter i karusellen, bara att hänga med och justera allt annat runt omkring så allt flyter på ändå. Men det blir ju mycket "kanske" för man får ju inte garanti förräns dagarna inpå, det är ju inte så smidigt med tanke på tentor sådär. Får göra tentorna på andra dagar tack o lov, det kunde varit värre.

Jösses vilka problem det blev på sjukhuset idag på provmottagningen, jag fick inte lämna något blodprov då de inte ens visste vad E2 var för något - de ringde RPC och efter mycket om o men så hänvisade dem mig att ställa mig i kö till RPC själv och ordna det. Så lagomt roligt att sitta i telefonkö i 20 minuter, hade kramp i armen när jag väl kom fram i kön. Tydligen har det skett missförstånd mellan mig och Johannes, han sa att jag kunde ta mina blodprov hemma - reagerade lite att jag inte fick någon remiss för detta. Hans tanke var att jag skulle till provtagning, låta dem ta två rör på mig och JAG skulle posta dem sen till RPC/UAS lab - bara det att jag inte fått någon adress, och gör jag så tar de ju någon dag innan provresultatet är i handen på honom? Ja det hela var jättesnurrigt så vi beslutade att jag skulle komma ner för vul på Torsdag istället och fortsätta samma doser med sprutorna tills dess. Hej och hå!

Får ta och prata med Johannes om detta, ska ju kunna gå snabbare o smidigare?

Dumt nog så har jag viktiga lektioner så jag får en flängig dag på Torsdag med andra ord, först någon timme i skolan, maken hämtar mig och ner till RPC, snabb lunch och tillbaka till skolan de timmar som är kvar av skoldagen. Halva dagen försvinner ju iom åkandet och besöket. Surt, men inget att göra åt..  Börjar inse mer o mer att det kommer nog bli ÄP någon av de dagarna jag har hemtentor, så jag har förvarnat ansvarig och kollat hur det blir med det. Ja det är inte bara en grej just nu, och på det att man gör behandlingen under tidspress - att hinna med allt innan stängning..

Imorse var det taikon deluxe hemma, satt och unnade mig några minuter vid datorn innan skolan - sträcker lite på mig och då tjongar det till och jag får extrem värk i nacke, arm, rygg. Nackspärr! Jag ömsom grät, ömsom skrattade - visste inte vart jag skulle ta vägen!

Och gräddet på moset så skulle Orgalutransprutan tas! Jag kunde knappt titta ner, men efter lite stök så fick jag till sprutan i magen ändå. Tyckte det sved ett bra tag efteråt. Klart nålen var grövre och segare att sticka in men det gjorde ju inte ont. Mest efteråt med svidet då, men helt överkomligt ;-)

Så efter en heldag på skolan med nackspärr och drygt 2 timmar på köpcentrum i väntan på att maken skulle komma hem från sin skola o plocka upp mig så är jag hemma. Snart dags för Gonal-F också.

Imorgon ska jag till sjukhuset och lämna blodprov, iom att vi bor i Gävletrakten och går i Uppsala så fick jag sköta det själv. Så ringde runt och frågade vart jag skulle lämna prov, hamnade till slut på vanliga kemlab så det är kölapp som gäller då! Får hoppas det inte är alltför mycket folk så jag inte blir så sen till skolan.