Underbar Gåva

Det var inte kört alls, blödningen jag hade var ju en nidationsblödning! Sådana är väl inte alltför vanliga och jag trodde att sådant aldrig skulle hända mig själv. Men tji fick jag! Och ska jag vara ärlig, så är första gravtestet (stickan) från 29/4 och cb från 30/4. Inget dera med morgonurin så testerna är nog lite svagare än dem bör.

Ville vara säker att mensen inte skulle dyka upp helt enkelt, och hinna berätta för dem allra närmaste först som alltid stöttar och peppar genom karusellfärden.

Nu är vi istället livrädda förnästa skräck, tänk om det inte går vägen den här gången heller?! Har inte fått något tecken alls på spottings eller bruna flytningar som jag alltid annars brukar få några dagar innan mensen kommer, så det känns ju tryggt. Men jag vet att jag flyger i taket om det blir färgat här (även om det skulle visa sig vara ofarligt).

Blandade känslor, men självklart är vi SÅ glada. Lillskrutt, stanna i magen nu!! Tack för alla stöttande kommentarer på sistone, ni är GULD värda!! ♥

Imorgon släpper jag bomben, antingen.. eller.. -/+ ?
RD 11 idag och CD 27, så ska mensen komma så bör den förvarna snart med spottings.

Men nu, Ha en jättefin valborg! Min blir väldigt lugn utan direkt firande faktiskt. Ska ta det lugnt och skönt med chips framför lite filmer istället. Ha ha!

Jag är nervös nu, kan inte riktigt förklara hela känslospelet inom mig - för jag får inte ord på allt. Tack och lov har jag varit på vift hela dagen, haft massa annat för mig - men de få stunder det varit lugnt så har allt krypit mig inpå.

Näe, jag får återkomma när jag har mer ro i kroppen att sitta och skriva.

Lever, känner inget speciellt. Jag vill känna något!

Ena stunden är man cool lugn och i nästa är man så irriterat nyfiken/spänd och bara MÅSTE veta, få en liten vink. Det här en helt sinnesjuk karusell, gillar inte ruvartiden - inte alls!

Som det känns nu, så testar jag mig. Men en del av mig skriker NEJ NEJ NEJ, för jag är bara på ruvardag 9 - mycket kan hända och så onödigt att ta ett test för jag är så "vek". Sedan känns det dumt och testa med kvällsurin, kan omöjligt hålla mig i flera timmar pga min sjukdom. Men ändock har man gått och pillat på ett test här i skåpet redan.

Hilfe bitte..

Kroppen lurar mig big time! Torkar mig från och till brunt, igår var det knappt något, idag har det inte blivit något än. Kommer som sagt bli knäpp på kuppen, de får hämta mig med den vita tröjan om det ska fortsätta så här ;-)

Är ju alldeles för tidigt och testa, men tanken slog mig igår kväll att jag skulle göra det nu idag. Så när man klev upp och skulle på toaletten imorse så knep jag ihop, satt där på toalettstolen och dividerade om jag skulle kissa i en bytta eller ej. Ha ha! Men jag struntade i det, förnuftet säger att det är kört ändå. Är väl testomanen som försöker ta över i huvudet på mig. För nog vill jag gärna testa, och många gånger.

Har ett helt lager här hemma. Billiga tester, apotekets egna och CB. Kommer inte mensen igång så blir det nog ett test i helgen nån gång. Så jag slipper hållas på halster.

Känner för övrigt inget speciellt, har lite mens/molvärk från och till. Som vanligt.

En gång rosa/rött på pappret, sen enstaka gång brunt. Idag bara ljusbrunt. Morr, morr, morr! Önskar man hade facit för varje omgång, så man slapp denna ovissheten som tär så när man bollas fram och tillbaka. Redan ställt in mig på FAIL, blir så jäkla pessimistisk av det här. Bitterfittan själv, tyvärr..

Idag blir den massa saker på schemat tack o lov, i det tempo man orkar hålla förstås. Igår gjorde jag mindre ingrepp och har stygn på lite olika ställen på kroppen, det drar och gör ont. Men vill ändå ha lite och göra så får se hur mycket man hinner med idag ;-)

Inga mer flytningar, men detta har gjort att jag börjat stirra mig blind på toapappret igen - mycket tidigare än alla andra gånger. Man kommer ju inte vara helt frisk i huvudet efter många försök tror jag ;-)

Här sker som vanligt inte mycket alls, inga direkta olikheter som är värd att nämnas. Jag mest försöker LEVA och inte pausa, rulla tillbaka i gropen och inte förstå vad jag kan missa.

Igår spenderade jag hela dagen med min systerson, härliga solstråle som får mig att tänka på allt annat än karusellen i vårat liv. Munnen går i ett och trotsåldern är ett enda ord som förklarar honom just nu. Men han är lika underbar för det ;-)

---

Uppdaterat ca 18:00

Rosa/rött nu på pappret vid senaste toalettbesöket. Så förvånad bara över att det kommer så tidigt?! Är ju bara på CD 23 av minst 29/30.. Nåväl. Får ser hur detta fortlöper helt enkelt. Har lite molvärk i magen med. Argh.. så trött på den här karusellen, när blir det våran tur?

Skönt att höra att det inte är bara jag/vi som samlar namn som får damma länge på lista. Hoppas verkligen så att ni alla kommer kunna få använda era favoritnamn i framtiden!

Igår blev jag lagom less, var på toaletten och när jag skulle torka mig så var det mörk flytning på pappret. Där och då kände jag bara NÄE! Behöver ju inte vara något, men sådant här går på nerverna. Det är ju så inpräntat att misslyckade försök börjar så. Men så här tidigt?!

En vän försökte trösta med att det kunde vara en nidationsblödning, men det brukar komma blod och inte ljusbrunt/brunt slem. Så den rövaren går jag inte på! ;-)

Var är vårt flyt?!

Händer inte mycket här faktiskt, vet knappt vad man ska skriva. Det är bara så tråkigt att ruva. Man får försöka låta bli att trycka på pausknappen, det är något jag gärna gör nu när vi är i karusellen. Jag slutar att leva. Detta äter upp mig och jag vill inte att det ska vara så. Allt det här ska inte ta upp mitt liv, mina tankar. Måste ändra mig på den biten.

Dock kommer ofta frågan upp på forum om det är okej att dricka alkohol under ruvartiden. Där sätter dock mitt samvete stopp, men respekterar dem som väljer att leva helt som vanligt tills dem får ett plus. Det känns fel för mig och skulle inte förlåta mig själv om något skulle gå snett för lite alkohol - inte för att det finns någon direkt statistik men bättre att vara utan helt enkelt.

Försöker inte tänka så mycket på det här, nästan så jag tränger bor att jag faktiskt gjort FET. Känns skönast så, men ibland slår det mig att det är på riktigt. Jag är trött på misslyckanden, jag är trött på all evig väntan. Har tänkt mycket på hur många vändor man orkar, det tar på en - om inte annat så enormt psykiskt.
Detta är mitt sätt att överleva, andra i samma sits gör på andra vis. De som hoppfullt letar symptom, minsta lilla. Respekterar allas olikheter, men just den biten - är inte längre jag. För jag klarar inte att slösa på hoppet.

Man är som en riktigt jojo, ena stunden känns allt faktiskt ganska ok och i nästa vill man bara gräva ner sig. Oerhört frustrerande dalbana. Vill gärna att karusellen ska ta slut någon gång, frågan är när och om.

Kommer ta upp lite mer om dessa tankar en annan gång, just nu känns det bara så motigt att ens tänka på det. Har en hel del kring detta som återkommer i tankebanorna gång på gång. Hur jag/maken ställer mig till allt..

Idag är det inte bara en upptinad fryslort i magen, för idag trängs lite fjärilar också där inne. Ska på arbetsintervju lite senare och trots att man gått på ett antal på kort tid så blir man alltid lika nervös timmarna innan.

Känns ju lite småkonstigt att gå på intervjuer och i praktiken kan vara "gravid" och ha vetskapen om det. Ännu konstigare och vara öppen om det där och då. Har aldrig fått frågan om barn mer än "har du barn?" och inte fått fler följdfrågor, det borde dem inte göra heller - inkräktar lite väl på privatlivet. Men jag är annars i vanliga fall väldigt öppen med allt, och har svårt att bli stött eller generad. Skulle någon fråga, skulle jag trots allt svara ärligt.

Förstår inte.. precis efter varje FET nu har brösten blivit så ömma. Brukar känna av brösten vid ägglossning, men inte dem senaste gångerna - nu har det kommit EFTERÅT. Annars inget nytt på fronten.

Första ägget de tinade upp klarade sig, så inget extrasnyltande ur frysen iallafall denna gången. Härligt!

När vi kom dit var det två par till där, de båda var från V-ås (Hej hej om ni känner igen er!) och skulle göra ET för första gången. Vi språkades lite när vi bytte om och väntade på att få komma till skott. Jag vart först ut och det tog sin lilla tid att få till katetern på plats i livmodern - men till slut fick vi tillbaka en fin 4-cellare :-) Är ju lite besvärligt när jag med min sjukdom har svårt att fylla ut buken med fylld urinblåsa - det gör ju ondare men jag hoppas det är värt det i slutändan.

Så var det med det, har TD 7 Maj.

Trodde de tänkte satsa på 3-dagars denna gång med, dem tog ju den andra FET nr 1 - men det stämmer inte på dag i cykel de återinför så det blir väl 2-dagars nu om jag inte är helt ute och cyklar.

Ja då var det glad gubbe idag då, och ja det krockar med lite saker när vi fick tid för återföring på Måndag. Maken har viktig skoldag och sedan är bilen inne på service. Det ska alltid vara omständigt när vi ska iväg till Uppsala, så är det! Får se vad maken säger, om det går att ordna eller inte.

Då var det dags och jaga glada gubben igen, funderade länge och väl om man skulle spara på ett test idag och börja testa på 13 - men nu blev det ändå ett test och det vart bara en tom cirkel.

Känner mig så kluven med nya försök just nu, jag vill så gärna men orken är dålig. Det tar så otroligt på att vara inne i karusellen. Men tänkte bita ihop och köra de gånger vi hinner med innan sommarstängningen. Hoppas att man orkar hålla ihop, jag har tänkt och försöker inte lägga så mycket energi på att tänka på detta nu - vi får väl se hur lätt det kommer bli ;-)

Är dock lite lättad att det inte blev något omslag idag, för då är det endast 3-dagars ägget som funkar och FET tillfaller isåfall på Måndagen om det klarar upptining. Man har ju inplanerade saker som alla andra, vissa gånger känns det riktig omständigt att flytta om, avboka. Beror ju på vad det är, vissa saker kan man ju lätt omprioritera men somliga ting går ju bara inte i en handvändning.

Bara att testa vidare helt enkelt och hoppas gubben dyker upp här om någon dag :-)