Smile!
Som jag lockat efter det lilla smilet! Han är verkligen svårflirtad, men det är väl också att det är så mycket runt om honom - han hänger inte riktigt med i fas som jämnåriga bebisar. En bekymmersam gosse vi har, en tänkare - som sin pappa ;-)
Satt o sjöng Jay Smiths låt Dreaming people, när man "Oh oh, woooh hooo-ar" i låten så ser han på mig väldigt grundligt första gången - för att sen forma munnen stort o men drar på smilbanden - ett stort flin fick jag. Inget magknipsflin här inte, då blundar/kisar han med ögonen. Fick ytterligare ett litet smil till men sen ville han inte bjussa mamma på några fler *ler*
Det kanske släpper nu så man får se lite fler grimaser som man smälter is med! Min reaktion när jag fick det äkta leendet? Jag började gråta! Ha ha! Var lite blödig innan och satt o tittade på honom när vi sjöng lite låtar från Spotify (ja pappa, vi lyssnade på.. KENT!!) och tänkte att så många år vi längtat, och nu är han här. Obegripligt fortfarande. Kände mig så tacksam att få vara med om detta, bara satt o insöp hur han inspekterade hela mitt ansikte medans jag njöt riktigt ordentligt - där och då.
Tyvärr har jag skrivit mycket om gnäll den senaste tiden, men det är ju så våran vardag har sett ut. Han har gnällt, jag har gnällt... Klart man njuter av de stunder han är "med" och inte har ont osv. Det kommer ju inte fram på samma vis än det som tynger än mest där o då.
Jag är så tacksam, så lycklig - men jag har svårt o få fram det - känslorna kommer o går, det är så mycket inom mig så kan inte riktigt sortera upp det på ett bra vis. Behöver lite hjälp på traven med det.
Älskade lillskrutt, tack för du finns!
vistt är det där första lèendet underbart....man kan ju bara smälta och önska sig tillbaks till just det ögonblicket....<3 <3
Förstår att ni är glada för lillkillen (som bara växer och växer).... <3 <3
Kram på er alla<3 <3
Vad härligt!!
Underbart att få leenden! Nu kommer det nog komma oftare och det är roligt att äntligen få lön för mödan... Klart att man måste få ventilera vad som händer utan att känna sig "gnällig". Att det är jobbigt emelanåt när bebisen har ont i magen är ju självklart! Ingen förälder med hjärta förblir ju oberörd när den lille har ont...!
Åh vad härligt med första leendet!
Det är enklare att skriva om det som stör för det behöver man bearbeta, eller kalla det gnälla om du vill. De fina ögonblicken och allt roligt är inte lika nära till tangenterna för då är man ju bara lycklig!
Men visst är det underbart att få det där första leendena. Minns att det var då ungefär som jag faktiskt började känna att jag kände mitt barn, att jag förstod vad han ville och menade.
Underbart med första leendet! :)
Här hemma gläds vi åt att Noah vet hur pappas rumpa låter,hihi;), Vad lampan är, hur stor är Noah, vinki vink, kan Noah dansa, klappa händerna. Nu händer det mycket!!! Han härmas om man hostar:)
Åhhhh <3
Fina lillskrutt!
Jag längtar så efter att träffa er..
Åh, mysunge! :)
