Underbar Gåva

Det är helt vansinne egentligen att bara för man har nitlotten att inte kunna föröka sig på hederligt vis så får man snällt stå det kastet att hosta upp tusentals kronor för varje försök - försök som man inte ens är garanterad något barn, utan försök som slutar med besvikelse.

Jag förstår att det kostar samhället massor med pengar att vara så generösa med att att bidra till ett visst antal ivf-försök för första barnet, men änddock - för att man har svårt att få barn så blir man bestraffad om man önskar sig fler än ett? Alla har inte mängder med pengar som dräller för att försöka sig på syskonförsök därefter.

Hur långt vi nu kommer gå med syskonförsök återstår att se, men det känns så SJUKT att pengarna ska behöva styra i slutändan. Det gör ont i mig att läsa att vissa är tvungna att belåna hus alt. ta separata lån för att kunna ha råd att finansiera försöken. Likväl dem som redan avverkat dem landstingsfinansierade försöken till dem par som försöker sig på med barn nummer ett. Ännu ondare för dem.

Med ens känner jag mig girig och dum. Jag borde ändå vara nöjd med det underverk vi lyckats skapat med hjälp av RPC. Andra skaffar syskon, varför skulle det vara fel av mig att önska det med? Jag lider så med dem som kämpar och sliter ännu för det mirakel jag dagligen betraktar, värnar om och älskar så enormt.

Önskar det var mer rättvist system - vi som har svårt att få barn har inte direkt valt det själva. Vi får vackert betala ur egen ficka och se slantarna gå upp i rök väldigt fort. Det är som finns-i-sjön - fast vuxenspelet. Kanske lyckas man ta upp rätta kortet nån gång?

Är glad över att media börjar belysa över IVF och dem människor som faktiskt sitter i samma båt som oss. Som de två tv-serierna Barn till varje pris som går på kanal 1 och Drömmen om ett barn på tv 3. Den sistnämnda serien har luckrat upp en aning, det sipprar fram gamla känslor - det onda, det sorgliga, det frustrerande. Men nyttigt är det. Man ska aldrig ta för givet. Men ge aldrig heller upp!