Slutar aldrig förvånas
Fick idag nys om en tråd på FL om är för eller emot "konstgjorda" befruktningsmetoder, satt och läste en stund gapandes av somliga svar.. Att vi som har svårt att bli gravida på egen hand var dem som hjälpte till att överbefolka världen genom att "utsätta" sig för ingrepp för att bli gravida trots naturen sagt sitt. Ja, ännu mer debatter var det i den tråden men man ids inte till slut att läsa - om ens lämna ett svar.
Blev arg över att någon ens startat tråden, någon som inte unnar andra egna barn. Nej, man ska då adoptera om man nu vill ha barn. Det är antingen eller tydligen.
Idag har varit en relativt bra dag med inte så mycket yrsel och illamående. Desto mer hunger ;-) Rätt roligt att se hur magen ändrar form under dagens gång. På morgonen är den platt och ökar successivt putet - mot kvällen är den jättespänd och "stor" i jämförelse med morgonens mage. Tarmarna förstås, men man blir lite mallig och klappar magen lite ändå - trots man vet att det inte är filuren där inne som tar platsen just nu. Den lill* är ju bara som en ärta ännu, men växer 1 mm/dag nu så det ska bli spännande och se hur det står till där inne om 2 veckor och 5 dagar!
Klart jag är lite besviken att få vänta, men som ni skriver (tack!) så blir det desto tydligare när vi väl får se. Jag är ju så otålig och nervös, vill se om det finns något där inne? Ser allt bra ut? Ja, frågorna är många..
Blev arg över att någon ens startat tråden, någon som inte unnar andra egna barn. Nej, man ska då adoptera om man nu vill ha barn. Det är antingen eller tydligen.
Idag har varit en relativt bra dag med inte så mycket yrsel och illamående. Desto mer hunger ;-) Rätt roligt att se hur magen ändrar form under dagens gång. På morgonen är den platt och ökar successivt putet - mot kvällen är den jättespänd och "stor" i jämförelse med morgonens mage. Tarmarna förstås, men man blir lite mallig och klappar magen lite ändå - trots man vet att det inte är filuren där inne som tar platsen just nu. Den lill* är ju bara som en ärta ännu, men växer 1 mm/dag nu så det ska bli spännande och se hur det står till där inne om 2 veckor och 5 dagar!
Klart jag är lite besviken att få vänta, men som ni skriver (tack!) så blir det desto tydligare när vi väl får se. Jag är ju så otålig och nervös, vill se om det finns något där inne? Ser allt bra ut? Ja, frågorna är många..
Mer ting
Här var det ju röj, både med nya inlägg och kommentarer. Folk läser gärna, men sen är det väldigt fattigt med feedback. Känns ju så inspirerande att dela med sig då :-(
Maken är hemma igen och det är så skönt! Jag sitter här och är yrslig, det ger mig illamående så just nu är det inte lattjo. Absolut inte inatt med toalettbesöken då vi inte har toalett på övervåningen ännu, så att trippa ner i mörkret var allt annat än roligt.
Blir mer och mer konfys över att tjejer som plussat efter mig på samma klinik får tidigare eller jämlika datum för vul. Varför? Det skiljer sig över 1-1½ vecka mellan oss dessutom så det känns faktiskt aningens orättvist att dem inte behöver vänta lika länge som oss.
Gnäll gnäll.. men ibland är det också behövligt.
Maken är hemma igen och det är så skönt! Jag sitter här och är yrslig, det ger mig illamående så just nu är det inte lattjo. Absolut inte inatt med toalettbesöken då vi inte har toalett på övervåningen ännu, så att trippa ner i mörkret var allt annat än roligt.
Blir mer och mer konfys över att tjejer som plussat efter mig på samma klinik får tidigare eller jämlika datum för vul. Varför? Det skiljer sig över 1-1½ vecka mellan oss dessutom så det känns faktiskt aningens orättvist att dem inte behöver vänta lika länge som oss.
Gnäll gnäll.. men ibland är det också behövligt.
Tid för vul
Kliniken ringde upp strax före lunch, de tyckte det var väldigt roliga nyheter och var glada för vår skull. Vi skulle planera in för vul och detta ville dem ha om drygt tre veckor. Dock var Johannes upptagen så barnmorskan frågade om vi kunde ta en annan läkare, inga problem. Minne som en gnu men tror hon hette Kristina (?) - aldrig hört talas om henne.
Blev bara så chockad att det är så långt fram med vul. In i v.9 - den 2 Juni ska vi dit och se att allt ser ut som det ska. Blir en lång väntan..
Vet inte vad som är normalt, men trodde v.7-8 åtminstone?
Blev bara så chockad att det är så långt fram med vul. In i v.9 - den 2 Juni ska vi dit och se att allt ser ut som det ska. Blir en lång väntan..
Vet inte vad som är normalt, men trodde v.7-8 åtminstone?
Ger upp, de får ringa
Berättade om mitt problem att kontakta kliniken på FL, då tipsade en annan som är från samma klinik att maila istället så får dem ringa upp. Så det är gjort, men kliniken har väl full rulle så här en måndag så jag anar att dem inte ringer upp idag ;-)
Den som lever får se!
Den som lever får se!
Några till vet
Pratade med maken idag på telefon, han har det bra nere i Göteborg och skulle gärna stanna kvar hela veckan ut. Big no no, från mig ;-) Men förstår han, de är i torpet på Orust och har det bra med storebror och pappa sin. Igår berättade han får dem om nyheten, och de hade blivit glada.
Storebror visste inte om att vi använde oss utav donerade spermier, jag och maken hade pratat om att fråga just hans storebror om han kunde tänka sig donera om det visade sig att vi skulle få stå i kö pga. för få donatorer. Men så blev ju aldrig fallet. Även detta berättade maken igår för honom och han sa att han fått förfrågan av ett lesbiskt par redan - men tackat nej, men att han skulle kunna donera om det gällde någon som stod han närmare. Så han skulle absolut donerat om vi frågat honom, och det känns jätteskönt - trots vi tog den här vägen med okänd (för oss) donator.
Storebror visste inte om att vi använde oss utav donerade spermier, jag och maken hade pratat om att fråga just hans storebror om han kunde tänka sig donera om det visade sig att vi skulle få stå i kö pga. för få donatorer. Men så blev ju aldrig fallet. Även detta berättade maken igår för honom och han sa att han fått förfrågan av ett lesbiskt par redan - men tackat nej, men att han skulle kunna donera om det gällde någon som stod han närmare. Så han skulle absolut donerat om vi frågat honom, och det känns jätteskönt - trots vi tog den här vägen med okänd (för oss) donator.
Noll
Jag har noll ork och lust, känner mig så himla grå och tråkig just nu. Vill göra lite nytta här hemma men det blir bara halvdant. Tycker nästan lite synd om mig själv, fånig som jag är. Ha ha! Ja, nog kan jag skratta åt mig själv ännu.
Skulle fått besök idag men det blir uppskjutet tills imorgon, istället har jag sysselsatt mig vid symaskinen. Exprimenterar fram små minikläder. Men nu får jag pausa för får så ont i ryggen av att sitta och sy, och jag vet att jag borde göra något vettigare här hemma än bara pyssla. Som... putsa fönster! Oj vad det känns roligt att påbörja ;-)
Skulle fått besök idag men det blir uppskjutet tills imorgon, istället har jag sysselsatt mig vid symaskinen. Exprimenterar fram små minikläder. Men nu får jag pausa för får så ont i ryggen av att sitta och sy, och jag vet att jag borde göra något vettigare här hemma än bara pyssla. Som... putsa fönster! Oj vad det känns roligt att påbörja ;-)
Socialisera sig
Varit hemma och tryckt i flera dagar, men ska äntligen ta och åka iväg idag. Mår sådär, min sjukdom som strular och jag vill inte ta smärtstillande i onödan. Tabletterna är ju godkända att ta även som gravid, men ändock. Jag vill helst inte, men petade i mig en halv tablett för att orka vara social också och inte sitta som ett kolli med massa ont.
Ska bli så skönt och träffa lite folk! Har bara umgåtts med katten här hemma sedan maken åkte iväg, så det känns behövligt. Har jag ork kvar efter den här dagen ska jag passa på och handla lite på hemvägen med. Grymt sugen på isglass!
Ska bli så skönt och träffa lite folk! Har bara umgåtts med katten här hemma sedan maken åkte iväg, så det känns behövligt. Har jag ork kvar efter den här dagen ska jag passa på och handla lite på hemvägen med. Grymt sugen på isglass!
Helt hopplöst!
Det har verkligen varit tjockt på linan idag till kliniken, har haft även problem att ens hamna i kölistan utan blivit urslängd. Så det blev lite snopet att jag aldrig kom fram dem försöken jag satt under dagen, tycker det inte är mänskligt att sitta i över en halvtimme och höra att de är många i kö och de gör allt vad dem kan för att ta emot mitt samtal. Byt system, snälla?!
Får försöka på Måndag då istället.
Får försöka på Måndag då istället.
Lång kö
Ringde upp kliniken strax efter telefontiden öppnat, men hamnade i mastodontkö. 55 minuter senare satt jag irriterad och sur över att få vänta så länge så jag la på. Dem vet med sig att trycket kan vara stort på telefon men ändå ska de envisas att ha enkelt kösystem istället för återuppringning. Får ta och försöka senare idag och hoppas det inte är lika lång väntetid då med.
Vad jag har för sjukdom? Jag lider av en kronisk inflammation i urinblåsan, har kronisk värk och mycket trängningar överlag. Min blåsa krymper i takt med hur blåsan såras och ärras av inflammationen. Så sprang jag inte ofta på toaletten förut så gör jag det nu ;-) Men de sägs ju vara intensivt i början när hormonerna ökar kraftigt, så hoppas det lugnar ner sig framöver. Annars har vi problem! Ha ha!
Vad jag har för sjukdom? Jag lider av en kronisk inflammation i urinblåsan, har kronisk värk och mycket trängningar överlag. Min blåsa krymper i takt med hur blåsan såras och ärras av inflammationen. Så sprang jag inte ofta på toaletten förut så gör jag det nu ;-) Men de sägs ju vara intensivt i början när hormonerna ökar kraftigt, så hoppas det lugnar ner sig framöver. Annars har vi problem! Ha ha!
Hela tiden
Jag är verkligen kissnödig konstant, det är grymt jobbigt och hoppas det värsta ger med sig. Är ju van att springa på nätterna, är mest dagtid jag märker stor skillnad. Måste även kontakta min läkare också så vi kan ha samtal iom vad en graviditet gör med min kropp - kring sjukdomen jag har och så.
Annars är det lugnt, maken åker idag bort och kommer inte hem förrän tisdag/onsdag. Kommer väl bli lite långtråkigt emellanåt men får roa mig själv bäst jag kan!
Imorgon ska det även ringas till kliniken! Tjohoo!!
Annars är det lugnt, maken åker idag bort och kommer inte hem förrän tisdag/onsdag. Kommer väl bli lite långtråkigt emellanåt men får roa mig själv bäst jag kan!
Imorgon ska det även ringas till kliniken! Tjohoo!!
Tagen..
Först måste jag säga att jag är en gnutta schizo eller så, mitt humör är verkligen skiftande. Ena stunden hoppfull/glad och i nästa rasa ner och tycka allt är skit och värdelöst. Känns så dumt, för jag vågar inte riktigt vara ärligt glad för rädslan att bli så nedtrampad i nästa stund. För man kan inte slappna av fullt ut, det är så svårt att ens förklara känslorna. Men jag anar att de som haft missfall och lyckats igen förstår mig. Idag har det varit rätt bra, har inte nojat för mycket och inget brunt alls har kommit för den delen heller.
Något jag blev så tagen utav idag var när jag satt på vårdcentralen idag (skulle ta bort några stygn) - i väntrummet satt en ung tjej som verkligen såg härjad ut tillsammans med sin mamma, syster och systerson. Helt plötsligt frågar mamman högt rakt ut till den yngsta dottern om hon var nervös nu? Dottern svarade att hon inte kunde göra något åt det om det var så, så de var ingen idé att vara nervig. Mamman betraktar dottern länge tills hon säger, -Ja.. jag har inte ett dugg lust att bli mormor igen!
Strax efteråt kom läkaren och ropade upp tjejen, varpå hon går fram till honom. Läkaren säger att det vore bäst om mamman också följde med. Då säger äldsta dottern -Hehe, ja det är väl nu jag ska säga grattis då mormor?!
Tyckte så synd om den där unga tjejen. Väntrummet var ju inte överfullt, men tillräckligt fullt. Alla andra satt knäpptysta och ville inte riktigt vara där just då. Speciellt inte jag. Skulle ALDRIG bete mig sådär om jag var i samma sits som de anhöriga, det var verkligen utelämnande. Bor ju också i ett väldigt litet samhälle, så snacket kommer väl gå om den stackars tjejen. Jag är inte härifrån och känner inte många heller, men vet ju hur det snackas för det...
Hon hade det nog inte så lätt ändå, och mådde förmodligen inte så bra heller - då hon verkligen var likblek i ansiktet. Fick den där känslan att de tagit kontakt med vc iom illamående från början.
Något jag blev så tagen utav idag var när jag satt på vårdcentralen idag (skulle ta bort några stygn) - i väntrummet satt en ung tjej som verkligen såg härjad ut tillsammans med sin mamma, syster och systerson. Helt plötsligt frågar mamman högt rakt ut till den yngsta dottern om hon var nervös nu? Dottern svarade att hon inte kunde göra något åt det om det var så, så de var ingen idé att vara nervig. Mamman betraktar dottern länge tills hon säger, -Ja.. jag har inte ett dugg lust att bli mormor igen!
Strax efteråt kom läkaren och ropade upp tjejen, varpå hon går fram till honom. Läkaren säger att det vore bäst om mamman också följde med. Då säger äldsta dottern -Hehe, ja det är väl nu jag ska säga grattis då mormor?!
Tyckte så synd om den där unga tjejen. Väntrummet var ju inte överfullt, men tillräckligt fullt. Alla andra satt knäpptysta och ville inte riktigt vara där just då. Speciellt inte jag. Skulle ALDRIG bete mig sådär om jag var i samma sits som de anhöriga, det var verkligen utelämnande. Bor ju också i ett väldigt litet samhälle, så snacket kommer väl gå om den stackars tjejen. Jag är inte härifrån och känner inte många heller, men vet ju hur det snackas för det...
Hon hade det nog inte så lätt ändå, och mådde förmodligen inte så bra heller - då hon verkligen var likblek i ansiktet. Fick den där känslan att de tagit kontakt med vc iom illamående från början.
Strimmor
Ni är lika söta som alltid! Vad vore jag utan er med lugnande och peppande ord?
Jag blev så himla rädd igår när det bruna kom, och kom.. Precis sådana spottnings började ju det med senast. Mådde inge vidare, beredde mig helt och hållet på fail, igen. Nu är det bara nyanser av strimmor i flytningarna. Så hoppas det inte betyder något och att jag slipper bli mer skrämd.
När man för stunden slappnar av så -pang!! där kastas man av mattan, ja ligg där och kräla. Från att kämpat i så många år själv, till att få ordentlig utredning och sen hamna efter ytterligare många år på kliniken - slutstationen. Klinikerna som är vårat enda hopp att få biologiska barn. Chanserna är knappa 30% varje försök. Allt tär. Och sen behandling, ingrepp. Och ruvning. Det tär. Jag vill inte hamna på ruta ett igen, kan det inte vara våran tur nu?
Om man ändå kunde knäppa av det känslomässiga ett tag? Det skulle vara skönt, då kanske man skulle slippa gå på nålar hela tiden. Men som jag skrev igår, är det något som felar så kan jag inte hjälpa det - då blir det ju så. Måste försöka sänka axlarna, men hur ska det gå till? Kanske är något som sker automatiskt med tiden? Eller något jag möjligen kan påverka själv..
Jag blev så himla rädd igår när det bruna kom, och kom.. Precis sådana spottnings började ju det med senast. Mådde inge vidare, beredde mig helt och hållet på fail, igen. Nu är det bara nyanser av strimmor i flytningarna. Så hoppas det inte betyder något och att jag slipper bli mer skrämd.
När man för stunden slappnar av så -pang!! där kastas man av mattan, ja ligg där och kräla. Från att kämpat i så många år själv, till att få ordentlig utredning och sen hamna efter ytterligare många år på kliniken - slutstationen. Klinikerna som är vårat enda hopp att få biologiska barn. Chanserna är knappa 30% varje försök. Allt tär. Och sen behandling, ingrepp. Och ruvning. Det tär. Jag vill inte hamna på ruta ett igen, kan det inte vara våran tur nu?
Om man ändå kunde knäppa av det känslomässiga ett tag? Det skulle vara skönt, då kanske man skulle slippa gå på nålar hela tiden. Men som jag skrev igår, är det något som felar så kan jag inte hjälpa det - då blir det ju så. Måste försöka sänka axlarna, men hur ska det gå till? Kanske är något som sker automatiskt med tiden? Eller något jag möjligen kan påverka själv..
Och så kör vi lite olika nyanser..
... av brunt! Suck... orkar inte, vill inte!! Har en helt annan värk och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här. Är det en början till helvetet nr. 2? Ska man ha sådan otur att man åker på ett tidigt missfall till?
Men får försöka tänka mitt i all denna panik att är det så, så är det. Jag kan inget göra åt det. Stirrar duktigt på pappret och varje gång det känns som det rinner till måste jag bara smita iväg på toaletten och stirra lite till.
Känner mig så låg fastän jag inte vet varken ja eller nej. Ska nog parkera mig i sängen under täcket och hoppas det försvinner, fort fort fort!
Men får försöka tänka mitt i all denna panik att är det så, så är det. Jag kan inget göra åt det. Stirrar duktigt på pappret och varje gång det känns som det rinner till måste jag bara smita iväg på toaletten och stirra lite till.
Känner mig så låg fastän jag inte vet varken ja eller nej. Ska nog parkera mig i sängen under täcket och hoppas det försvinner, fort fort fort!
Testar igen
Många tips här, tack! Ska allt börja beta av alltihopa när det slår till igen. Blev så tagen på sängen, det bara sa pang så satt man där med frukosten som åkte hiss. Det gav med sig något efter några timmar men gick hela dagen med dovt illamående. Sånt kan jag ta ;-) Men jag brukar inte ha sådan tur så det är väl kortvarigt!
Så nu testar jag äta frukost igen, lite långsammare. Det dova illamåendet ligger där redan dock.
Går så sakta, jag vill nå första lilla målet vi har - klinikens TD 7/5. Tyvärr får jag uppleva det själv då maken reser bort på Torsdag och är inte hemma förrän in i nästa vecka därpå. Undrar om man får tiden för vul då? Eller är det senare månne? För det blir nästa delmål att komma till helskinnad!
Så nu testar jag äta frukost igen, lite långsammare. Det dova illamåendet ligger där redan dock.
Går så sakta, jag vill nå första lilla målet vi har - klinikens TD 7/5. Tyvärr får jag uppleva det själv då maken reser bort på Torsdag och är inte hemma förrän in i nästa vecka därpå. Undrar om man får tiden för vul då? Eller är det senare månne? För det blir nästa delmål att komma till helskinnad!
Vart är....
..landningsbanan? För jag har fortfarande inte hittat den och landat, första testerna jag gjorde i smyg så behöll jag allt inom mig själv - det bubblade inom mig av alla möjliga tankar, känslor. Sen blev vi två som delade hemligheten. Fåniga leenden. Men, det är svårt att förstå på riktigt. Är det vår tur nu?
Jag kan inte hålla mig utan berättar för min storasyster, mamma och en av mina bästa vänner som även hon haft svårt att skaffa barn. Känns skönt, oavsett hur detta slutar.
Idag sitter jag här, ätit frukost och vågar nu inte åka någonstans. Jag blev så illamående som stegras, smuttar på iskallt vatten och det lindrar något för kort stund. Nu när man sitter i situationen själv blir man helt förhandlingsförlamad, vad hjälper mig mot detta? Har väl såklart inget hemma som kan lindra förstår jag, Murphys lag! Kanske ska googla och se själv, ni kanske också sitter på jättebra tips?
Jag kan inte hålla mig utan berättar för min storasyster, mamma och en av mina bästa vänner som även hon haft svårt att skaffa barn. Känns skönt, oavsett hur detta slutar.
Idag sitter jag här, ätit frukost och vågar nu inte åka någonstans. Jag blev så illamående som stegras, smuttar på iskallt vatten och det lindrar något för kort stund. Nu när man sitter i situationen själv blir man helt förhandlingsförlamad, vad hjälper mig mot detta? Har väl såklart inget hemma som kan lindra förstår jag, Murphys lag! Kanske ska googla och se själv, ni kanske också sitter på jättebra tips?
