Underbar Gåva

Nu har vi berättat för de flesta, är väl mest ytliga bekanta som inte vet om läget. Men i det stora hela så tror vi att vi fått med allihopa :-) Det tog sin tid innan min pappa fick veta nyheten, hade tänkt åka över och berätta men man har ju inte haft något liv sedan man började jobba. Sedan blev jag orolig att han skulle få veta det hela på omvägar så det fick bli ett mms där vi skrev att "Lillskrutten här! Anländer lagom till årsskiftet". Pappa ringde upp strax därefter och var så glad, han är annars en rätt hård man till ytan men då blev han riktigt blödig. Han har trott att vi väntat barnbesked, att vi skulle gå den vägen med adoption. För vi har även berättat för honom om våra problem - och för tre år sedan gifte vi oss för att det skulle bli smidigare med processen. Men, så hamnade vi på annat spår som han inte blivit upplyst om då vi sällan pratar om just detta ämne.

Så han blev lite ställd men jätteglad! Han är mån om mig och sa att jag måste ta det lugnt nu, och att han ser fram emot att se vad det gömmer sig där inne.


Nu känns det ju bättre att kunna outa sig mer på nätet också, inte vara lika hemlig och så. Mycket bra att alltid slippa tänka sig för ;-)

Nu är det jättesvårt att borsta tänderna, speciellt på morgonen. Jag hulkar länge och väl men idag kräktes jag flera gånger innan jag kunde borsta igenom hela munnen. Mysigt ;-) Mindre kul när man vet att man inte har så mycket tid på sig att göra sig redo att åka, då sitter man böjd över toalettstolen och hulkar för kombinationen av minstsmaken och rörelsen med tandborsten i munnen triggar det värsta av det värsta.

men..... jag kunde inte motstå ett kap! Igår sent ikväll (fick kämpa mig för att hålla mig vaken) budade jag hem ett par mammabyxor, knappt använda och jättefina enligt bild o info. De kan få ligga och damma ett tag i garderoben så länge ;-)

Börjar få ett litet put, på morgonen putar det och mot kvällen är magen jättesvullen nertill - det ser riktigt kul ut! Ha ha!

Då går vi idag in i vecka 10! Jag känner att jag kommer nog inte uppdatera så flitigt i veckorna som det ser ut nu. Just nu är det jobb, äta, sova, göra sina behov osv. som lägrar vardagarna. Idag hemma vid 19, svängde förbi affären på hemvägen - måste ju ha färskvaror hemma! Frukt kan jag inte vara utan! Och maken är inte mycket till hjälp nu när vi jobbar om varann hela denna vecka, vi sover i samma säng ca 5-6 timmar tillsammans max men mer än så är det inte - jag går upp och han fortsätter sova, när jag kommer hem så är han och jobbar. Underbart!

Det suger verkligen när man kommer hem som ett hungrigt monster och måste ställa sig och laga mat dessutom.. Huu....  Men vi lever allihopa, och överlever dagarna med just nu illamående och blodsockerfall titt som tätt för tillfället ;-) Lite komiskt och få sådana ras när man sitter mitt i en hög av papper på sitt rum på jobbet, och hugger tag i bästa ätbara sak. Idag var det en apelsin, och den sprätte duktigt... hm....... Mina då vita papper blev solkiga av apelsinsaften. OUPS!!

Radade upp smeknamnen vi (eh.. jag!) använt. Men Lillskrutt är väl det som jag gillar mest, skrutt skrutt.. ett ord jag ofta säger annars också. Äppelskrutt - äpplets kärnhus, skrutt också - säger jag när något är orättvist/fel, skruttibangbang - skrotbil/äldre bil. Trots det är lite neggo över det (från min sida när jag använder skrutt-ordet) så ser jag det inte negativt när jag sätter LILL framför.

Varit en tung första vecka på jobbet, man mår illa, tidiga mornar, långa dagar, dålig sömn (så varmt i sovrummet trots öppet fönster!).. Så det är skönt med helg, skrotar runt i morgonrock för tillfället sedan jag varit vaken sedan 4.15.

Ska ut och jaga större BH idag tänkte jag. Det är INTE skönt längre :-( Men det känns samtidigt dumt att handla en-två när jag förmodligen kommer växa ännu mer framöver, men det måste ju vara bekvämt också!

Något jag spanat lite efter är ett fynd på preggojeans, får se om jag slår till alla-redan eller inte. Det är ju ett jättekap och de är i fint skick.. Tåls att tänka på!

Arbetsnamn, vad ska miraklet kallas under tiden? Jag tycker om lillskrutt, är väl mest det jag använder. Nu minns jag inte riktigt vad maken kallade miraklet i början, det är något väldigt pluttenuttigt. Och så är inte riktigt jag ;-)

Har ni smeknamn/arbetsnamn ni gillar?

Lillskrutt
Lillplutt
Mini
Bönan

är väl de som använts mest ;-)

Läkaren var så försenad så vi satt och rullade tummarna i en halvtimme i väntrummet innan en sköterska fixade så någon annan läkare kunde ta oss istället. Så man var inte alltför glad över detta. Men vi kom till slut in till en annan och hon var väldigt tystlåten och bröt en hel del. Efter lite frågor om när det var FET och när jag testade + så fick jag hoppa upp i stolen. Tog en bra stund innan vi fick se den lilla bönan där inne. Fick en bild med oss hem också. Det kändes så overkligt, och gör det ännu!

Men så roligt och få se miraklet där inne, allt såg bra ut och jag är idag enl. mätning v.8+2 - som jag anade, byter vecka på måndagar.

Är vrålhungrig och trött, så ni blir utan bild! Men den kommer nog framöver... ;-)

Så är dagen här, har dock inte tid förrän senare idag - så nu blir det några extra långsamma timmar förstår jag :-) Känns spännande och skrämmande på samma gång! Tänk om det är tomt där inne, eller sitter fel till? Eller om det är fler än en? Det är verkligen upp till bevis idag, man kan inte riktigt förbereda sig på något sätt hur det än går. Kommer med uppdatering senare idag/ikväll.

Annars är det full rulle, har börjat nytt jobb och är mer på jobbet än hemma. Har lång pendlingstid dessutom så det slukar min annars lediga fritid. Man orkar inte mycket när man väl kommer hem, ja speciellt inte nu när man mår som man gör och är kroniskt trött. Kliver upp 4-5 på morgonen och kommer hem 17.30 eller senare om det blir övertid. Man känner ju att man lever iallafall! ;-)

Igår när jag var iväg och uppvaktade min egna mamma på mors dag var det en av mina vänner som haft vägarna förbi och droppat av barnsaker. Hon har frågat (liksom en hel drös till!) om jag skulle vilja ha hennes barns gamla saker. Absolut! Är det inget fel på dem som varför inte?
Så en badbalja, babygym, täcke och sängkläder blev vi rikare igår :-) (TACK igen!) Jag fyller skrubben med barnsaker, sakta men säkert ;-) Vet att det är tidigt, men än har vi inte själva köpt något nytt - jag har fyndat bebiskläder på loppis, det är väl det enda jag köpt sen vi plussade.

Nu börjar det ta sig, idag är jag människa! Visst, jag mår fortfarande illa men jag ORKAR saker och det är underbart. Sedan gör nog solen sitt, den har lyst sedan soluppgången. Måste ju även tacka de nya tabletterna för mitt mående, och så har jag ställt om kosten en aning. Bytt ut frukosten. Nu äter jag mycket fibrer, fiberrika havregryn. Gör susen mot dov halsbränna också.

Ska försöka påta lite i trädgården innan jag tänkte fara hem till mamma min och fira henne nu när det är mors dag. Leker med tanken att nästa år, då kan det även vara jag som firas på mors dag. Jag hoppas det! Fjärilar i magen, en härlig känsla.

Dags att börja dagen. Ha en underbar dag!

Nej jag blir skickad till hälsocentralen, så får se om jag måste in dit och visa upp mig innan. Irriterade procedurer. Jag har inte någon bil hemma (på verkstaden efter händelsen) så då måste det bli efter J kommit hem, för jag åker inte buss eller cyklar i det här skicket! Hoppas det kan lösa sig smidigt via telefon när barnmorskemottagningen hänvisade mig dit, men med min otur ska de böka förstår jag..

Återstår och se hur detta går. Idag dock mår jag aningens bättre om man jämför gårdagen - men tror att det kommer gå i vågor. Jag är lite piggare iallafall, alltid något!

---

Uppdaterat lite senare på dagen:

Ringde och förklarade mig för en sköterska som lämnade ett meddelande till min läkare (som jag verkligen tycker om!) hur det låg till. Sköterskan sa att läkaren skulle ringa upp, och gjorde hon inte det hade hon skrivit ut något recept så det fanns att hämta mot eftermiddagen.

Kikade nyss in på apotekets hemsida och loggade in på mina sidor. Där hade min läkare skrivit ut Lergigan comp. åt mig. Gråtfärdig för det! Så skönt, nu slapp jag åka in till vårdcentralen också.

Får man gnälla, klaga? Det känns nästan som man inte har några rättigheter att gnälla egentligen när man äntligen lyckats.. nätt o jämnt är det väl, men det här är min blogg och här gnäller jag så mycket jag vill. På forum vågar man knappt, för då får man bannor av de bittra och ledsna. Jag har viss förståelse, men har själv aldrig varit så bitter att jag förbjuder gravida rätten av klaga och tycka det är jobbigt. De är ju glada ändå, uppskattar det lilla livet som gror - men det måste finnas ventiler när dem mår dåligt också. Men så är inte synsättet hos alla förstås.

Imorgon är det jag som ringer barnmorskan, jag vet inte hur jag ska orka jobba om jag inte får något starkare som häver/lindrar mitt helvetiska illamående. Stirrat apatiskt idag, har haft jättesvårt att äta/dricka. Igår spydde jag som en gris. För mig är det otroligt viktigt att behålla en jämn balans med intag, att bli av med vätska är farligt för mig.
Må jag bli ännu mer trött, men huvudsak jag orkar jobba så är jag nöjd. Har ju ett stillasittande jobb så man kan inte riktigt tänka bort eländet heller..

Om en vecka så är vi på väg till Uppsala, kommer nog vara väldigt nervös inför VUL'et.. Har inte varit det tidigare men det kommer väl, blir väl många tankar som far omkring precis innan man ska upp i gynstolen. Mycket blandade känslor förstås - lycka, oro, glädje, rädsla...

... för jag gråter/får tårar i ögonen för mycket småsaker, annars är jag inte så blödig - kan väl gråta en skvätt till något sorgligt på tv/film.

Då jag måste äta, mer eller mindre något jämt för att inte bli helt däckad av illamåendet så måste man ju vara lite planerad - ha något tillgängligt när det väl börjar skölja över en igen. Häromdagen så var jag inte riktigt beredd på det och skyndade mig ut till kylen och grabbade tag i första öpnnade konservburk, i den burken var det majskorn. Locket var öppnat men satt kvar fast, för att kunna ösa i mig kornen enklare med sked så drog jag av det.

Ett välbekant klick ljöd. Vår kattkille här hemma låg och sov fram tills nu på övervåningen, tre sekunder efter klicket så stod han vid mina ben och strykte sig fram och tillbaka.

Jag hade inte tid, jag måste äta. Satte mig i soffan med den lilla burken, började moffa i mig. Katten sitter på soffans armstöd och ser väldigt surmulen ut, han såg verkligen på mig som om jag åt ur hans kattmatsburk!

Så elak matte jag var, äter "hans" mat!

Idag mår jag så illa så jag tagit en halv postafen, hoppas den hjälper! Ska strax iväg för att hjälpa till och montera upp en studsmatta, måste svänga förbi pizzerian innan och handla med mig lunch. Trots mitt illamående är jag grymt sugen på kebabrulle med vitlökssås. Konstigt det där...

Solen skiner och det är varmt och skönt ute, ska försöka njuta av dagen så gott jag kan. Hoppas ni andra läsare får en riktigt bra dag!

Gårdagens scenario går på repetition i huvudet på mig, uscha! Har fixat och grejat här hemma hela dagen, för att få annat att tänka på. Idag är det varmt och kvavt, blir nog åska framöver.

Jag klipper gräsmattan i sakta mak, orkar ingenting mot annars. Högröd i ansiktet och svetten droppandes fick jag lyssna på kroppen och ta en paus. Hinka i sig isvatten. Skönt.

Väntar och fördriver tiden tills telefontiden öppnar igen på mvc, jag är väl lite naiv men hoppas jag kan få en tid nästa vecka för hälsosamtalet - för jag vill helst inte ta ledigt från jobbet för det. Då får jag försöka hoppa över det så får BM köra kort samtal för det istället på inskrivningen då - är rätt insatt i kosten och så ändå.
Får se vad de säger helt enkelt. Irriterar mig på dessa telefontider, de har en timme på fm och en timme på em. Är rätt anti sådant vid det här laget ;-)

Näe, dags att göra ett ryck igen och få gräsklippningen överstökad - så kan man ta och göra annat pyssel i trädgården som är lite lugnare.

Jag fick punktering på bilen under färd, det small bara till och samtidigt hade jag mötande lastbil. Hela bilen kränger mot motsatt körbana, och styrning och broms funkar väldigt dåligt. Tack o lov väjer lastbilen så missar precis bakdelen av lastbilen, kan styra in mot dikeskanten.

På med varningsblinkers. När jag börjar tänka hur det kunde slutat, våran lycka vi kunnat mist på några sekunder. Hemska tanke, men det kunde blivit verklighet idag. Men idag hade vi änglavakt jag och lillskrutt! Så tacksam, det andra är ju bara matriella ersättningsbara ting!

Byter vecka på Måndagar, praktiskt för ett ufo som mig ;-) V.7 då.

Startar med mer illamående, det kommer och går det där. Jobbigt. Idag blev det inte lunch i tid heller, hela 45 minuter för sent enligt min kropp. Var jobbigt att bli så stegrande illamående, när man väl satt med lunchen fick jag knappt i mig hälften. Blä.

Har inga sura gröna äpplen hemma heller, min livlina. Så hoppas det ger med sig så man vågar iväg till affären sen.

Svärmor ringde och vi språkades lite grann, hon verkar väldigt glad för nyheten och hoppas det går bättre denna gången. Att jag ska försöka ha något mellanting, inte glädjas för mycket men samtidigt inte stänga av helt. Hon är en klok kvinna som jag tycker om - jag har varit lite rädd att hon inte skulle vara uppriktigt glad då det inte blir helt genetiskt barnbarn för henne. Hon har alltid puschat på oss att gå till homeopat, kanske kan det ske mirakel med maken enligt henne. Det har varit lite småjobbigt längs vägen att hon inte kunnat accepterat faktum.

När nyheten levererades kallade hon sig farmor och log pilimariskt, det får mig att le.

Vi har den inställningen att vi berättar tidigt - för hursom, har de närmaste förståelse för hur vi mår hur det nu än går. "Farmor" tyckte det var sunt.
Den enda av de närmaste som inte vet ännu är min pappa och hans respektive. Hade möjligheten igår när dem kom hit och ryckte upp mig ur min dvala, hade somnat på soffan mitt på ljusa dagen och de kom oanmälda för en kopp kaffe ;-) Men det blev aldrig så att jag kom mig för att berätta. Funderar på att åka hem till dem anmälda, till helgen kanske.

Hade tre grav.stickor kvar - kissade på en idag för skojs skull. Det fina strecket var starkt och mörkt redan innan kontrollstrecket började visa sig. Häftig känsla. Måtte det gå vägen denna gången! Undra hur lång tid det tar innan man VERKLIGEN förstår, att man slutar tänka en massa "om", "ifall", "kanske".

Som sagt, symptomen klingat av - delade känslor. För jag har haft sådan yrsel så jag knappt rest mig upp utan att tappat balansen helt och hållet. Vred jag för "hastigt" på huvudet så snurrade hela världen ännu fortare. Så det är skönt, och även att illamåendet dämpat sig - det håller jag i schack med att äta, äta, äta. Men ja, att det knappt känns längre - då börjar man noja ;-) Men ändå, är jag inte jätteorolig - men man vill ha svar på varför. Men det är ju svårt och få helt och hållet.

Nej nu är det dags för mellanmål, är grymt sugen på vitlöksbröd med massa smör på och mjölk. Så det får bli det.