Underbar Gåva

Låg igår och pratade lite om hur vi tror att lillkillen kommer se ut - mycket/lite hår, mörkt/ljust osv. Som nyfödda var jag o maken rätt lika, samma typ av hårfärg o mängd, mått o längd. Har för mig att dragen var igenkännande också. Måste leta upp lite bilder och jämföra sen. Fastän vi lyckats med spermiedonation så tror jag att lillkillen kommer vara lik sin pappa, om inte annat ha drag ifrån honom ändå. De blir väl om inte förr som ler o långhalm dem två, det ser jag fram emot - tänker mycket på det.

Vem är du lille vän? Är så nyfiken på dig!

Ja, UVI då. En kur och sen ska jag väl vara bra, och sammandragningarna ge med sig. Vi får väl se, hoppas det bara är det som spökat för mig.

Sista dagen, imorgon ringer klockan 4.30 och sitter sedan på jobbet 7.30. Numer är jag SJUKT trött, jag får aldrig nog med sömn - skulle lätt kunna tryna till 11 om det gick varje dag men det är alltid något som ska göras och somnar jag om så blir jag väckt av någon som ringer.

Mycket nu ändå, håller på o packar ner mammas hem för att en flytt går av stapeln till helgen - till mer handikappvänligare bostad och aningens fler kvadratmetrar större. Jag känner mig rätt i vägen, ska inte bära - så jag får väl bli projektledare, se viktig ut i något hörn eller så. Nej då.. får väl stå o diska och köra diskmaskinen och få in allt i de nya köket.
Så det blir vår helg.. surt, när man vill så mycket annat. Kan bli kräkless att inte få/kunna sätta sig själv i fokus nånting just nu. Sådant hinner man inte riktigt med?

Då ska man vara hemma några dagar till, inget jobb idag. Sammandragningar. Åker o lämnar urinprov och inväntar svar om det kan vara UVI som strular - men sist påvisade det ingenting. Upp till bevis.

Annars har de väl inte hänt alltför mycket, maken låg o kände på lillskrutt med handen på magen igår. Party party! Den lilla killen har upptäckt sina händer (?) och skrapar/drar med den längs sidorna - maken fick känna på det han med och blev lite "äcklad". Ha ha! Det var även min reaktion de första gångerna ;-) Börjar få mer o mer respons när man håller emot lite på magen, då tar det oftast inte lång stund innan det kickas för fullt mot handen. Om han nu är på det humöret.

Ska ta och surfa in på någon klädshop o kolla kläder - är på jakt efter lite söta varma tröjor till lillskrutt. Det finns inte i hans garderob och på vintern räcker det inte med bara långärmad body. Har dammsugit hela köpcentrumet igenom utan vidare resultat, de enda som finns är oftast med HUVA. Knöliga grejer till små bebisar det!

Tog upp igår med barnmorskan om mina sammandragningar jag får titt som tätt, vissa är riktigt obehagliga och gör nästan ont. Vi skulle ha det under uppsikt och fortsätter det trots jag ska försöka varva ner några hekto så får jag kontakta mvc alt. förlossningen för att kolla upp det. Inge vidare och man får sig en väckarklocka, men det är riktigt svårt för det blir oftast i samma tempo ändå i slutändan.

Ringt min chef också så jag ska försöka komma tillbaka till jobbet nu på Måndag, återstår o se hur det kommer gå. Har varit sjukskriven / tagit ut närståendepenning (för mamma) i nästan tre veckor nu.

Dessa sammandragningar får gärna ta o upphöra för min del, än behövs det inte tränas tycker jag ;-)

Jag blev riktigt knäckt igår, tårarna flödade i mängder och tankarna var många. Önskar så man kunde göra något för Tonci, något som lindrar den sorg som invaggat henne.

Sedan började jag självklart noja, ordentligt - men lillskrutt lugnande mig genast genom att buffa och stöka. Dubbla känslor, lättnad och nästan skam - att min bebis lever och inte hennes. Usch...

Vet inte hur man själv skulle reagera i samma sits, hur orkar man vidare? Man har själv kommit över stadiet där man oroar sig konstant att något ska hända, man är ju inte så himla säker för man passerat riskveckorna för tidigt MF - inte heller efter RUL där allt sett bra ut. Tur jag har en tid till MVC imorgon..

När man kämpat sig igenom för att få uppleva miraklet, så är det verkligen att gå år bakåt om man skulle få gå igenom något så dylikt. Vågar man försöka igen därefter när man tagit sig upp på benen?

Mina tankar är hos Tonci och hennes man iallafall, jag hoppas de fick en så fin upplevelse igår - om än (förmodligen) oerhört smärtsam sådan.

Numer får jag mest kommentarer om hur liten jag är till våra gångna veckor. Lilla kulan.. Jag själv tycker magen står still, är mer brösten som växer och som får magen och se liten ut igen. Ha ha! Men ser fördelarna att vara liten, jag får nog stor mage framöver jag med och kånka på - än är jag relativt smidig ;-)

Och för er som inte sett mig, får ju en liten titt här på hur jag ser ut i det verkliga livet. (hej hej!)
Snabbfixade mig för ska iväg på shoppingrunda och jaga blommor till toaletten och halksockor till mamma som äntligen kommit till sin vanliga avdelning och ska börja gå-träna. Hon har inte mycket kraft eller känsel i benen så halksockor rekomenderades, klart jag o lillskrutt ska bege oss ut och jaga sådana då - allt för att mommo kanske kan kunna gå igen!

Förkylningen sitter kvar, sjuk nu i två veckor. Känner mig aldrig fräsch eller utvilad, men lillskrutt mår tydligen bra - han väcker mig varje morgon vid 4-5 taget med värsta partyt i magen. Man kan inte göra annat än att skratta åt det hela! Till nästa vecka blir det besök på MVC igen, och så har jag en telefonläkartid inbokad med min urolog för att diskutera sjukdomen och graviditeten. Än tycker jag det går jättebra och är *tar i trä* stabil i sjukdomen. Något jag oroat mig för hur de skulle bli, men det är ändå 16 veckor kvar - mycket kan hända, vilket man hoppas vi slipper!

Då var vagnen och dess tillbehör äntligen beställda efter mycket funderande hit och dit. Så det föll till sist på en Teutonia Spirit S3, en grå/silver med mjuklift och de större hjulen. Sedan regnskydd o myggnät, plus en fäll att ha i vagnen. Tyvärr har ju Teutonia bara mediabild på den röda och den svarta modellen - då har de bara fotat själva sittdelen på alla färger o mönster för att visa hur de ser ut. Så maken monterade ihop så vi fick en bild på hur vagnen kommer se ut, dock inte med mjukliften i då.




Vi får väl se när den dyker upp på företagsposten dit den kommer bli skickad, det var leveranstid allt från 2 till 12 veckor beroende på färgvalet. Är man nyfiken kan man ringa och höra efter hur lång tid det förväntas ta - men än har jag tålamod ;-)

Ja det är vad NI är, tack för alla fina kommentarer. Det värmer mitt i allt, ja i denna röra man sitter i. Har varit jobbiga dagar, dock har jag en jättebra chef som är så förstående och försöker göra det så lättsamt som möjligt för mig. Nu har min syster och jag gjort upp att vi varvar sjukskrivning och tar ut närståendepenning - det var okej för våra chefer så länge. En dag i taget.

Varit hos mamma varje dag på IVA, nu har de opererat in en ny port som trycker ut mediciner i rätt område där hon har cancern. Kanske kan hon leva så till sina sista dagar? Buken är dock större, det hemska inom henne växer likt ogräs. Alla mediciner har gjort mamma snurrig, virrig, trött, och nästintill apatisk.. Hemsk syn. Får hoppas hon blir piggare o piggare nu när hon får mindre doser till rätt ställe.

Varje gång jag är där, sittandes hos mamma lever lillskrutt om. Sparkar hårt hårt, som om han vill säga att han också är där och stöttar sin mormor.

Har fått mer o mer sammandragningar, har jag blivit påverkad av det här eller är det något som kommit ändå? Många känner jag av med smärtor också, ger det inte med sig (måste ta de LUGNARE) så får jag ta upp det med MVC.

Ja, imorgon är första dagen på min nya tjänst - en tillsvidaretjänst dessutom med bättre betalt än innan på vikaratet jag haft. Känns så bra att de verkligen ville ha kvar mig och tryckte på de ekonomiskt ansvariga för myndighetens budget. Underbart att ha en sådan trygghet och så trivs jag dessutom jättebra!

Så kardemumman av det hela som hänger ihop med den här bloggen är ju att min föräldrapenning blir så mycket högre - det är aldrig fel! Då kan man vara hemma längre, kunna spara många dagar osv. Nu ser jag verkligen fram emot att vara mammaledig - blir ju verkligen plus i kanten det här!

Då va velandet klart för gravidförsäkringen jag vill teckna, kommer ha en sådan som kostar och ingen gratisvariant då de sällan täcker något alls när det verkligen händer något illa. Från att haft fyra olika bolag att välja emellan så gallrade jag hårt vid jämförelsen av allas villkor. Till slut föll lotten på IF.
Ska fylla i en hälsodeklaration och sedan bli "godkänd" :-)

Jag själv har aldrig varit försäkrad i min barndom, förutom de försäkringar som täckt mig då jag gått i skolan - det är väldigt synd för jag hade haft en säkrare framtid om jag haft giltig försäkring som täckte sjukdom som uppkommit - men tyvärr inte. Det är såklart en stor osäkerhet hur pass det blir i framtiden med kortare arbetstid eller inte. Sådant man inte kan svara på, det blir ju ett form av handikapp man har.
Så det vill jag slippa och tecknar hellre upp över öronen på våra barn, hellre det än att dem riskerar samma osäkra sits som en själv om de råkar ut för någon åkomma som sätter arbetshandikapp på dem.

Det är såklart inget man hoppas på, men försäkringar är försäkringar! I dagens samhälle står jag inte gärna utan dem.

Så är man gått lite mer än halva graviditeten, om nu lillskrutt blir punktlig det vill säga. Känns sjukt hur fort det egentligen gått! Är det bara nerförsbacke nu eller? ha ha, eller så inte - har jag en känsla utav. Men det känns i vilket fall inte lika jobbigt att vintern kommer i år, desto närmare kommer vi lillskrutt!!

Idag var vi ut på shoppingtur med blivande mormor, mormor ville gärna köpa något och sprang in på BR Leksaker. Jag själv stod i KappAhls kassakö för att betala de små söta skorna jag hittat tidigare, men inte köpt. De kostade 69,50:- så gick förbi där och då fanns det bara dem kvar i rätt storlek - ödet helt enkelt!


Får nog plats med varma sockor i med, säkerligen inte så praktiska när de är så små - men ändock, inga stora summor och jag kunde inte låta bli. Blir att försöka sticka upp ett lager med bebissockor också i varmt ull.

Blivande mormor då? Jo hon hittade vi inne i butiken i färd med att botanisera bland alla sängmobiler. Så lillskrutts säng är mer eller mindre komplett nu! Sängmobilen var jättesöt! :-)

En mobil med får, ko o gris som cirkulerar till sången man skruvar upp - och i själva blomman är det en spegel. Kanske kan bli intressant för lillskrutt framöver? De brukar ju gilla att hitta sig själva i speglar.

En sväng in på ikea, massa folk. Mormor ville så gärna köpa en bilmatta så det blev en sådan med. Hejdade henne på flera saker under våran shoppingtur - lillskrutt kommer bli en bortskämd en ;-)

Och så blev det en skötväska, ja - det är väl egentligen inte en men vi kommer använda den som en iallafall. Vet flera som gjort likadant och den funkar finfint! Den är köpt på Stadium för ynka 99:- (Point Zero)

Bild lånad från www.stadium.se

På kvällarna får man ofta kontakt med lillskrutt, det bökas och stökas och igår kväll hade jag svårt o somna för det skulle buffas och spjärnas åt alla håll. Den lilla magen blev helt sned emellanåt och jag märkte tydligt när det bråkades med urinblåsan min - inte så skönt, det kändes som man skulle kissa på sig på stört! Så fick springa på toa några vändor innan lillskrutt gav med sig och kom till ro han med.

Igår fick vi hem bilskyddet med, så fint så. Det trängs med alla andra grejer i ett rum på övervåningen som fått blivit allt-i-allo just nu under renoveringen av vardagsrummet uppe. Är väl tänkt att det ska vara vårat sovrum framöver, vet inte hur vi ska hinna med det bara? Ska ju få till en toalett uppe också i samband med renovering av vårat sovrum. Nån gång kanske vi blir klara?

Idag har jag "sovmorgon" - klev nyss upp, ska iväg till barnmorskan idag och sedan gör jag en kort dag på jobbet då jag tänkte ta ut lite från flexkontot då dem timmarna annars försvinner upp i rök.

Alltså, jag har ju inte kunnat dragit på mig några riktiga jeans (med gylf/knappar) på många många veckor, och har jag kunnat det så har jag absolut inte fått igen byxorna. Har ju breddat osynligt över höfterna och magen putar ju som sagt. Men så imorse kom jag på att jag fått en hög med jeans av min kära mor som växt ur sina - så jag river fram och kan faktiskt knäppa igen jeansen - så någon vecka kan jag nog gå med dem innan dem blir obahagliga. Tjoho! :-) Tänk att man kan bli så glad för så lite??

Har inte så mycket brallor enligt mig själv att dra på mig nu.. mina grå (dem där skrynkliga jag köpte i början) mammabyxor kan jag knappt få på mig för höfterna tar emot - dessa ligger o trycker på nedre delen av magen och mot min blåsa. Inte så sköna längre. Sedan har jag leggings som jag kavlar ner under magen, de börjar kännas en aning dem med. Och så har jag mammajeansen då som jag fortfarande inte vill använda då de sitter så slappt över låren, fånig jag är! Ha ha ha!!!

Får gå med rumpan bar snart ;-)


Uppdaterat senare under dagen:

EEEH! Jag SKOJAR! Tar tillbaka det där jag skrev imorse.... Jeansen har varit sjukt obehagliga sen efter lunchen - aj aj aj - stackars bebismage. :-( Får allt hoppa i de där mammajeansen snart och fladdra bort ;-)

Vi har klämt o kännt på Barnens Hus i två dagar och slog till då det var prissänkt. Så en Akta Graco Logico med bas blev det, färg Lion. Svart med röda detaljer. Känns lite busigt att köpa så stora saker redan, men till bra pris så varför inte?

Igår kväll fick jag två små buffar efter varandra, låg o kollade film i soffan med maken och hann inte förstå att det var bebis som sa hej, men när jag  tänkte precis öppna munnen för att viska till maken att jag tror jag känner lillskrutt och då får jag en mycket rejälare buff som jag faktiskt inte väntade mig - blev så överraskad att jag flög upp. Tyckte de var en rätt spooky känsla, ha ha! Man funderar hur de kommer kännas sen ju starkare bebis blir, hu o ve ;-)

Så de första riktiga kände jag av i vecka 18+6, lillefis att skrämma mamma sådär. En väldigt märklig känsla må jag säga. Jag har sedan flera år sedan oroat mig att bli äcklad/rädd - det är ju det här med "alienvarning", något som rör sig.. Må det vara lite läskigt men jag tror man vänjer sig rätt fort och tycker det bara är mysigt..?

Blivande farmor hoppade på mig på Facebook samma kväll som UL hade varit, men då låg jag redan och sov. Så jag mailade henne morgonen därpå och berättade lite kort - och om de ville veta så kunde vi berätta könet också för de visste vi väldigt säkert ;-)

Att blivande mormor ville veta könet visste vi redan, hon är nog lika nyfiken som oss - och väntade såklart på ett glädjande samtal. Men med Farmor visste jag inte. Men har inte fått något svar på mailen jag skickade dock. Däremot läser jag i makens blogg att han ringt henne strax efter ultraljudet och även ploppat ur sig könet innan han ens frågade om hon/de ville veta! Ha ha ha!! Ja, hoppsan hejsan! ;-) Hoppas det inte gjorde så mycket...?

Vi har lite dålig kommunikation var tredje vecka här hemma då maken jobbar eftermiddag och jag dagtid som vanligt. Jag sover när han kommer hem, han sover när jag kliver upp och åker iväg. Så har inte riktigt pratat något sen den lilla stunden på parkeringen utanför sjukhuset efter ultraljudet.

Fick bara mig ett gott skratt när jag läste att han bubblat ur sig det i rena lyckan när han svävade på molnen ;-) Sötnos!!

Nu måste man lära sig att ny vecka innebär ny vecka +1dag. Bytte på Måndagar men byter på Söndagar. Lite tokigt med magbilderna bara när jag tagit dem i fulla veckor då. Men tror jag fortsätter Söndagar, en bra dag som jag kommer ihåg med min lilla gravidhjärna.

Är fortfarande uppe i det blå o susar, så underbart ljuvligt att få se vårat älskade mirakel igår. Jag grät som en tok flera varv igår kväll när det slog mig att allt såg bra ut, att det faktiskt är på riktigt! Man är bra trög, är svårt att förstå att vi har lyckan med oss och får dela det tillsammans. Man är innerst inne så rädd att man ska snava någonstans och hamna i olyckan åter igen - som man annars alltid fått gjort förr eller senare.

Blivande moster och mormor fick samtal efter UL, stora moster hade det faktiskt på känn hon också att det gömde sig en liten pojk. Mormor har det tufft med massa elände med tänder som krånglar och varit på mardrömsbesök hos tandläkaren den dagen - så hon fick lite solsken vid mitt samtal och tyckte det var mysigt med en till pojk som barnbarn. Älskade älskade - kan hon behöva!! <3

Tack alla ni som kommenterat!! TACK!